Det är inte en fråga om mänskliga rättigheter
Caster Semenya fick inte delta på sina favoritsträckor i friidrotts-VM, men dammet har inte ens lagt sig efter den bataljen innan följande konflikt seglar upp på horisonten. Diskussionen om transsexuella idrottsutövare kan bli en riktig storm.
Semenya blev stoppad för att hon har en avvikande könsutveckling, som enligt internationella friidrottsförbundet Iaaf ger henne en orättvis fördel då hon tävlar mot andra kvinnor. För att få tävla på medeldistans borde hon använda hormonpreparat för att sänka sin nivå av manligt könshormon. Ett beslut som hon vid behov vill föra till Europeiska människorättsdomstolen.
I oktober tog Iaaf ett betydligt mindre uppmärksammat beslut, då det internationella friidrottsförbundet bestämde att transsexuella idrottsutövare måste sänka sin testosteronnivå ytterligare för att få tävla med andra kvinnor. Förut har gränsnivån legat vid 10 nanomol/l, enligt det nya beslutet måste testosteronet vara under 5 nanomol/l oavbrutet i tolv månader, vilket motsvarar Iaaf:s gränsnivå för kvinnor med avvikande könsutveckling. Om idrottsutövaren kan uppnå den nivån med hjälp av hormonbehandling krävs det inte en operation.
– I min patientjournal står det att jag är kvinna. Min doktor behandlar mig som kvinna, i min tävlingslicens står det att jag är kvinna, men folk som motsätter sig min existens vill fortfarande se mig som en man, säger en av världens mest kända transsexuella idrottsutövare, den kanadensiska bancyklisten Rachel McKinnon, till Sky News.
– Det är stereotypiskt att män alltid är starkare än kvinnor, så folk tror det finns en orättvis fördel. Genom att förhindra transkvinnor från att delta eller genom att kräva att de tar medicin, förnekar du dem deras mänskliga rättigheter.
McKinnon blev för ett år sedan den första transsexuella världsmästaren i cykling, då hon vann VM-guld i masters-kategorin damer 3544 år. Hon kommer att försvara sin titel i Manchester den här veckan.
Teoretiskt sett är manligt könshormon, testosteron, det som gör att män i genomsnitt är större, starkare, snabbare och uthålligare än kvinnor. Det finns dock andra skillnader som är relativt etablerade. Redan i de första olympiska sommarspelen 1900 i Paris hade kvinnorna en egen kategori i tennis. I brist på alternativ har Iaaf och IOK dock bedömt att testosteron kan fungera som en måttstock.
För män är en normal testosteronivå 10–38 nmol/l, för kvinnor 0,4–2 nmol/l. IOK:s gränsvärde ligger fortfarande vid 10 nmol/l, då man inte har kunnat komma överens om nya riktlinjer.
Enligt en ofta citerad studie vid Karolinska institutet i Stockholm minskade dock muskelmassan hos transsexuella kvinnor endast marginellt efter tolv månaders hormonbehandling. Deras muskelstyrka var nästan oförändrad. Som väntat fick transsexuella män mera muskelmassa om de behandlades med testosteron, men efter tolv månaders hormonterapi var transkvinnorna fortfarande starkare än transmännen.
Rachel McKinnon förnekar inte att transkvinnor kan ha en fysisk fördel gentemot kvinnor som är födda som kvinnor. Hon anser att det faller inom gränserna för normal variation.
– Det finns bancyklister som är större än mig. Det finns ett brett spektrum av olika kroppsstorlekar och styrka. Det går att vara framgångsrik med helt olika kroppsformer, säger hon.
– I många OS-grenar är skillnaden mellan vinnaren och den åttonde bästa ofta större än skillnaden mellan den bästa mannen och den bästa kvinnan.
McKinnon anser att diskussionen inte egentligen handlar om idrott, utan att den bara är ett uttryck för folks fördomar och diskriminering av transsexuella individer. Debatten har säkert sådana drag, också.
Däremot är vetenskapen än så länge ganska entydig då det gäller den fysiska fördelen av att vara född som man – oavsett ens könsidentitet. Fördelarna försvinner inte ens efter åratal av hormonbehandling. Det är förstås viktigt att kunna inkludera transsexuella personer i samhället, men i idrott finns det en poäng med att dra en skiljelinje mellan kvinnor och män.
De som försvarar transkvinnornas rätt att delta hänvisar gärna till att det finns idrottsutövare som är långa, tunga och muskulösa av naturen. Trots deras medfödda egenskaper får de tävla bland kvinnor, eller män, beroende på. Argumentet haltar på flera punkter. En av dem är att det finns viktklasser i många idrottsgrenar, där storlek spelar en avgörande roll. Mest av allt, kön har en större betydelse i elitidrott än någon av de ovannämna egenskaperna.
Om transsexuella kvinnor fick tävla mot kvinnor utan strikta villkor skulle det innebära slutet för kvinnlig elitidrott. Det är egentligen inte en fråga om mänskliga rättigheter, fast det kan kännas orättvist för personen ifråga.
Det här är förstås än så länge ett marginellt problem, men det kommer inte att försvinna, utan tvärtom bli större i framtiden. Förr eller senare kommer IOK också att tvingas ompröva sina regler för OS. Förhoppningsvis finns det i det skedet mera forskning som kan användas som underlag. Då blir det också svårare att säga att det handlar om diskriminering.
Alla de snabbaste skidvallorna innehåller fluor, som är såväl dyrt som skadligt för miljön och hälsan. Men nästa år förbjuder EU tillverkning och försäljning av en av de mest skadliga fluorföreningarna, PFOA, eller C8. Ingen vet hur förbudet kommer att påverka skidsporten, då en stor del av de proffsigaste skidvallorna i princip blir förbjudna i EU.
– Vi pratade om det här senast i dag. Vi väntar på att (internationella skidförbundet) Fis kommer med något besked, om vad det till exempel innebär för världscupens del. Det styr ganska långt vad vi gör, säger Teemu Lemmettylä, som är projektchef vid Skidförbundet.
Svart marknad
Skidlegendaren Vegard Ulvang har redan varnat för en svart marknad, då fluorvallorna fortfarande är tillåtna i länder som Ryssland och Kina. Det går fortfarande att hamstra fluorvalla därifrån, menar Ulvang, som är ordförande för Fis längdkommitté, enligt Aftenposten.
– Om fluorvalla i princip är förbjudet, men fortfarande tillgängligt, och det inte finns någon övervakning, så öppnar det för en svart marknad, säger Teemu Lemmettylä till HBL.
EU-förbudet gäller än så länge inte alla fluorvallor, men PFOA är en central komponent i de bästa pulvervallorna – och i världscupen kör i praktiken alla med pulvervallor. Fördelen av att använda glidvallor med fluor kan beskrivas som större än att dopa sig.
– Det beror förstås på förhållandena. Är det torrt och kallt har det inte så stor betydelse. I blöta förhållanden som i VM i Seefeld senast spelar fluorvallorna en mycket stor roll, säger Lemmettylä.
– Det är nog svårt att ta medalj utan fluor i sådana förhållanden.
Inga alternativ
Det finns skidvallor utan fluor. Problemet: de är inte lika bra. Fluorfria skidvallor fungerar för motionärer, men i världseliten går det inte att skida utan fluorvalla om konkurrenterna har fluorvalla.
– Det allra bästa skulle vara om tillverkarna kunde ta fram en alternativ produkt. Men fluorvallorna togs i användning på nittiotalet och alltsedan dess har man försökt ta fram alternativa skidvallor. Vi har också prövat alternativ. Men fluorvallorna har alltid varit bättre, säger Lemmettylä.
Svårt att övervaka
Varför kan internationella skidförbundet Fis inte bara förbjuda fluorvallorna? De är ju inte bara skadliga, utan också väldigt dyra.
– Det är lätt att ställa sig bakom ett förbud i princip, men i praktiken blir det svårt att övervaka, säger Hannu Koivusalo, som är medlem av Fis längdkommitté.
– Det är något som är på tapeten hela tiden.
Koivusalo medger att det kan uppstå ”intressanta” situationer nästa år, då förbudet träder i kraft. Från och med i mars är det förbjudet att tillverka fluorvallor och i juli blir det förbjudet att sälja dem i EU.
Förbud i Norge
Norge är inte ett EU-land, men fluorvallorna har varit ett hett diskussionsämne. Förra säsongen blev fluorvallor förbjudna i alla juniorlopp. Stickproverna som togs avslöjade att en stor del av skidjuniorerna ändå använde sig av fluorvalla – men undersökningen väckte en hel del kritik, för analysmetodiken ansågs vara helt för osäker. Problemet är det att fluortestet är väldigt känsligt, så det kan reagera om skidorna kommit i kontakt med fluordamm förut.
Skidvallorna står för en väldigt liten del av användningen av PFOA i världen. Men utvecklingen går mot att fluorvallorna blir förbjudna. Till exempel Vasaloppet har gått över till att rekommendera fluorfri skidvalla.
– Förhoppningsvis reagerar Fis, ju snabbare desto bättre. Jag hoppas på ett globalt förbud mot fluorvallor. Under övergångsperioden skulle det vara bra om Fis kunde ta stickprover av idrottsutövarnas skidor och övervaka förbudet, säger Lemmettylä.
Jag hoppas på ett globalt förbud mot fluorvallor. Under övergångsperioden skulle det vara bra om Fis kunde ta stickprover av idrottsutövarnas skidor och övervaka förbudet. Teemu Lemmettylä Projektchef, Skidförbundet