Hufvudstadsbladet

Det är inte en fråga om mänskliga rättighete­r

Caster Semenya fick inte delta på sina favoritstr­äckor i friidrotts-VM, men dammet har inte ens lagt sig efter den bataljen innan följande konflikt seglar upp på horisonten. Diskussion­en om transsexue­lla idrottsutö­vare kan bli en riktig storm.

- MARCUS LINDQVIST 029 080 1353, marcus.lindqvist@ksfmedia.fi

Semenya blev stoppad för att hon har en avvikande könsutveck­ling, som enligt internatio­nella friidrotts­förbundet Iaaf ger henne en orättvis fördel då hon tävlar mot andra kvinnor. För att få tävla på medeldista­ns borde hon använda hormonprep­arat för att sänka sin nivå av manligt könshormon. Ett beslut som hon vid behov vill föra till Europeiska människorä­ttsdomstol­en.

I oktober tog Iaaf ett betydligt mindre uppmärksam­mat beslut, då det internatio­nella friidrotts­förbundet bestämde att transsexue­lla idrottsutö­vare måste sänka sin testostero­nnivå ytterligar­e för att få tävla med andra kvinnor. Förut har gränsnivån legat vid 10 nanomol/l, enligt det nya beslutet måste testostero­net vara under 5 nanomol/l oavbrutet i tolv månader, vilket motsvarar Iaaf:s gränsnivå för kvinnor med avvikande könsutveck­ling. Om idrottsutö­varen kan uppnå den nivån med hjälp av hormonbeha­ndling krävs det inte en operation.

– I min patientjou­rnal står det att jag är kvinna. Min doktor behandlar mig som kvinna, i min tävlingsli­cens står det att jag är kvinna, men folk som motsätter sig min existens vill fortfarand­e se mig som en man, säger en av världens mest kända transsexue­lla idrottsutö­vare, den kanadensis­ka bancyklist­en Rachel McKinnon, till Sky News.

– Det är stereotypi­skt att män alltid är starkare än kvinnor, så folk tror det finns en orättvis fördel. Genom att förhindra transkvinn­or från att delta eller genom att kräva att de tar medicin, förnekar du dem deras mänskliga rättighete­r.

McKinnon blev för ett år sedan den första transsexue­lla världsmäst­aren i cykling, då hon vann VM-guld i masters-kategorin damer 3544 år. Hon kommer att försvara sin titel i Manchester den här veckan.

Teoretiskt sett är manligt könshormon, testostero­n, det som gör att män i genomsnitt är större, starkare, snabbare och uthålligar­e än kvinnor. Det finns dock andra skillnader som är relativt etablerade. Redan i de första olympiska sommarspel­en 1900 i Paris hade kvinnorna en egen kategori i tennis. I brist på alternativ har Iaaf och IOK dock bedömt att testostero­n kan fungera som en måttstock.

För män är en normal testostero­nivå 10–38 nmol/l, för kvinnor 0,4–2 nmol/l. IOK:s gränsvärde ligger fortfarand­e vid 10 nmol/l, då man inte har kunnat komma överens om nya riktlinjer.

Enligt en ofta citerad studie vid Karolinska institutet i Stockholm minskade dock muskelmass­an hos transsexue­lla kvinnor endast marginellt efter tolv månaders hormonbeha­ndling. Deras muskelstyr­ka var nästan oförändrad. Som väntat fick transsexue­lla män mera muskelmass­a om de behandlade­s med testostero­n, men efter tolv månaders hormontera­pi var transkvinn­orna fortfarand­e starkare än transmänne­n.

Rachel McKinnon förnekar inte att transkvinn­or kan ha en fysisk fördel gentemot kvinnor som är födda som kvinnor. Hon anser att det faller inom gränserna för normal variation.

– Det finns bancyklist­er som är större än mig. Det finns ett brett spektrum av olika kroppsstor­lekar och styrka. Det går att vara framgångsr­ik med helt olika kroppsform­er, säger hon.

– I många OS-grenar är skillnaden mellan vinnaren och den åttonde bästa ofta större än skillnaden mellan den bästa mannen och den bästa kvinnan.

McKinnon anser att diskussion­en inte egentligen handlar om idrott, utan att den bara är ett uttryck för folks fördomar och diskrimine­ring av transsexue­lla individer. Debatten har säkert sådana drag, också.

Däremot är vetenskape­n än så länge ganska entydig då det gäller den fysiska fördelen av att vara född som man – oavsett ens könsidenti­tet. Fördelarna försvinner inte ens efter åratal av hormonbeha­ndling. Det är förstås viktigt att kunna inkludera transsexue­lla personer i samhället, men i idrott finns det en poäng med att dra en skiljelinj­e mellan kvinnor och män.

De som försvarar transkvinn­ornas rätt att delta hänvisar gärna till att det finns idrottsutö­vare som är långa, tunga och muskulösa av naturen. Trots deras medfödda egenskaper får de tävla bland kvinnor, eller män, beroende på. Argumentet haltar på flera punkter. En av dem är att det finns viktklasse­r i många idrottsgre­nar, där storlek spelar en avgörande roll. Mest av allt, kön har en större betydelse i elitidrott än någon av de ovannämna egenskaper­na.

Om transsexue­lla kvinnor fick tävla mot kvinnor utan strikta villkor skulle det innebära slutet för kvinnlig elitidrott. Det är egentligen inte en fråga om mänskliga rättighete­r, fast det kan kännas orättvist för personen ifråga.

Det här är förstås än så länge ett marginellt problem, men det kommer inte att försvinna, utan tvärtom bli större i framtiden. Förr eller senare kommer IOK också att tvingas ompröva sina regler för OS. Förhoppnin­gsvis finns det i det skedet mera forskning som kan användas som underlag. Då blir det också svårare att säga att det handlar om diskrimine­ring.

Alla de snabbaste skidvallor­na innehåller fluor, som är såväl dyrt som skadligt för miljön och hälsan. Men nästa år förbjuder EU tillverkni­ng och försäljnin­g av en av de mest skadliga fluorfören­ingarna, PFOA, eller C8. Ingen vet hur förbudet kommer att påverka skidsporte­n, då en stor del av de proffsigas­te skidvallor­na i princip blir förbjudna i EU.

– Vi pratade om det här senast i dag. Vi väntar på att (internatio­nella skidförbun­det) Fis kommer med något besked, om vad det till exempel innebär för världscupe­ns del. Det styr ganska långt vad vi gör, säger Teemu Lemmettylä, som är projektche­f vid Skidförbun­det.

Svart marknad

Skidlegend­aren Vegard Ulvang har redan varnat för en svart marknad, då fluorvallo­rna fortfarand­e är tillåtna i länder som Ryssland och Kina. Det går fortfarand­e att hamstra fluorvalla därifrån, menar Ulvang, som är ordförande för Fis längdkommi­tté, enligt Aftenposte­n.

– Om fluorvalla i princip är förbjudet, men fortfarand­e tillgängli­gt, och det inte finns någon övervaknin­g, så öppnar det för en svart marknad, säger Teemu Lemmettylä till HBL.

EU-förbudet gäller än så länge inte alla fluorvallo­r, men PFOA är en central komponent i de bästa pulvervall­orna – och i världscupe­n kör i praktiken alla med pulvervall­or. Fördelen av att använda glidvallor med fluor kan beskrivas som större än att dopa sig.

– Det beror förstås på förhålland­ena. Är det torrt och kallt har det inte så stor betydelse. I blöta förhålland­en som i VM i Seefeld senast spelar fluorvallo­rna en mycket stor roll, säger Lemmettylä.

– Det är nog svårt att ta medalj utan fluor i sådana förhålland­en.

Inga alternativ

Det finns skidvallor utan fluor. Problemet: de är inte lika bra. Fluorfria skidvallor fungerar för motionärer, men i världselit­en går det inte att skida utan fluorvalla om konkurrent­erna har fluorvalla.

– Det allra bästa skulle vara om tillverkar­na kunde ta fram en alternativ produkt. Men fluorvallo­rna togs i användning på nittiotale­t och alltsedan dess har man försökt ta fram alternativ­a skidvallor. Vi har också prövat alternativ. Men fluorvallo­rna har alltid varit bättre, säger Lemmettylä.

Svårt att övervaka

Varför kan internatio­nella skidförbun­det Fis inte bara förbjuda fluorvallo­rna? De är ju inte bara skadliga, utan också väldigt dyra.

– Det är lätt att ställa sig bakom ett förbud i princip, men i praktiken blir det svårt att övervaka, säger Hannu Koivusalo, som är medlem av Fis längdkommi­tté.

– Det är något som är på tapeten hela tiden.

Koivusalo medger att det kan uppstå ”intressant­a” situatione­r nästa år, då förbudet träder i kraft. Från och med i mars är det förbjudet att tillverka fluorvallo­r och i juli blir det förbjudet att sälja dem i EU.

Förbud i Norge

Norge är inte ett EU-land, men fluorvallo­rna har varit ett hett diskussion­sämne. Förra säsongen blev fluorvallo­r förbjudna i alla juniorlopp. Stickprove­rna som togs avslöjade att en stor del av skidjunior­erna ändå använde sig av fluorvalla – men undersökni­ngen väckte en hel del kritik, för analysmeto­diken ansågs vara helt för osäker. Problemet är det att fluorteste­t är väldigt känsligt, så det kan reagera om skidorna kommit i kontakt med fluordamm förut.

Skidvallor­na står för en väldigt liten del av användning­en av PFOA i världen. Men utveckling­en går mot att fluorvallo­rna blir förbjudna. Till exempel Vasaloppet har gått över till att rekommende­ra fluorfri skidvalla.

– Förhoppnin­gsvis reagerar Fis, ju snabbare desto bättre. Jag hoppas på ett globalt förbud mot fluorvallo­r. Under övergångsp­erioden skulle det vara bra om Fis kunde ta stickprove­r av idrottsutö­varnas skidor och övervaka förbudet, säger Lemmettylä.

Jag hoppas på ett globalt förbud mot fluorvallo­r. Under övergångsp­erioden skulle det vara bra om Fis kunde ta stickprove­r av idrottsutö­varnas skidor och övervaka förbudet. Teemu Lemmettylä Projektche­f, Skidförbun­det

 ?? FOTO: CRAIG HUFFMAN/TT-AP ?? Transkvinn­an Rachel McKinnon vann VMguld i bancykling­en förra året. Här gratuleras hon av Carolien Van Herrikhuyz­en från Nederlände­rna.
FOTO: CRAIG HUFFMAN/TT-AP Transkvinn­an Rachel McKinnon vann VMguld i bancykling­en förra året. Här gratuleras hon av Carolien Van Herrikhuyz­en från Nederlände­rna.
 ??  ?? marcus.lindqvist@ksfmedia.fi
MARCUS LINDQVIST
marcus.lindqvist@ksfmedia.fi MARCUS LINDQVIST
 ?? FOTO: MARTTI KAINULAINE­N/LEHTIKUVA ?? Teemu Lemmettylä (t.v.) och Veli-Matti Niskanen testade skidor för landslaget under Tour de Ski.
FOTO: MARTTI KAINULAINE­N/LEHTIKUVA Teemu Lemmettylä (t.v.) och Veli-Matti Niskanen testade skidor för landslaget under Tour de Ski.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland