En sympatisk röst träder fram på MÖK-stämledaren Hanna Pakkalas skiva
Hans Gál (1890–1987) är en udda fågel i 1900-talets europeiska musikliv. För många torde han vara mest känd som initierad författare av tonsättarbiografier och övrig musiklitteratur, men Gál var en produktiv tonsättare med bland annat fyra operor, fyra symfonier, fyra stråkkvartetter, solokonserter och en diger kammarmusikalisk produktion på sitt samvete.
Österrikaren Gál flydde hemlandet efter nazisternas maktövertagande och bosatte sig i Edinburgh, där han levde resten av sitt liv. Gáls tonalt förankrade musik kan vid en första bekantskap förefalla rätt opersonlig, men vinner på upprepade bekantskaper. Den föll även definitivt ur modet efter andra världskriget, men ett nymornat intresse har kunnat skönjas under de senaste decennierna.
Juhani Lagerspetz och AnnetteBarbara Vogel spelade 2009 in en skiva med musik för violin och piano (Avie) och nu står altviolinen, ett av Gáls favoritinstrument i tur på en färsk Toccatautgåva. Suite Concertante (1949) är en regelrätt konsert för instrumentet, om än i det lilla formatet, medan Divertimento för violin och altviolin (1969) är ett charmigt exempel på hans sena produktion.
Sonaten för altviolin och piano (1942) samt trion för oboe, violin och altviolin (1941) är i sin tur bra exempel på Gáls romantiskt-melodiskt färgade, lättlyssnade men sällan banala, estetik. Kanske inte oförglömlig, men avgjort sympatisk och professionellt hopkommen musik. Samtliga inblandade gör väl ifrån sig och en speciell eloge går förstås till Hanna Pakkala, stämledare i Mellersta Österbottens kammarorkester, vars fylliga altviolinton är en fröjd för örat.