Obelisken ska få oss att se förbi oljeepoken
Vädrets makter kan både driva och stoppa dess turbin. Där ligger en del av symboliken i den obelisk som nu pryder parken utanför Tekniska museet.
Obelisker och monument brukar resas för att markera triumfer eller maktskiften, konstaterar bildkonstnären Simon Gripenberg.
– Som engagerad i miljöfrågor och bekymrad över klimatförändringen ser jag en symbolik här. Vi står inför en förändring, ett paradigmskifte, säger han med hänvisning till en värld som inte bygger på billig olja.
Därför har han skapat en obelisk där han låter tomma oljefat snurra på som en turbin. De drivs med vindens kraft och flyter i regnvatten som obelisken samlar upp, för att minimera friktionen.
– När vintern kommer och vattnet fryser stannar rotationen. Obelisken får gå i viloläge för att förhoppningsvis vakna upp till våren, säger Gripenberg vars skulptur avtäcktes vid Tekniska museet vid Gammelstadsforsen i går.
Som både miljö- och teknikintresserad ser skulptören sitt verk som ett roligt sätt att leka och experimentera med nya idéer, och exponera enkel teknik i en värld som präglas av högteknologi.
– Mycket av dagens teknik är inkapslad i boxar, komplicerad och osynlig för oss. Det här är ett sätt att synliggöra lågteknologi, säger han.
Gripenberg hoppas att hans tre meter höga verk ska väcka tankar och inspirera, inte minst barn och ungdomar, att de ska få se att en maskin inte behöver vara komplicerad. Delar av obelisken är gjorda på returmaterial, också det för att visa att det inte behöver vara dyrt att testa och utveckla teknik.
– Obelisken är mycket transparent. Man kan se att det finns bara en rörlig del. Jag önskar att den väcker tankar och sporrar barn att själva experimentera.
Gripenberg hade en mindre utställning vid Tekniska museets kraftverksmuseum förra året. I och med att han fick stipendier från Svenska litteratursällskapet och Centret för konstfrämjande kunde han ägna sig åt att bygga obelisken.