Partiellt arbetsföra potential på arbetsmarknaden
Attityder, kunskapsbrist och styva regler på arbetsmarknaden sätter käppar i hjulet för den som är partiellt arbetsför. – Man hör ofta om att arbetsintervjun rinner ut i sanden så fort den sökande berättar om sin sjukdom, säger Tiia Lagerstam, som själv h
Det finns nästan 30 000 partiellt arbetsföra arbetslösa, och för många av dem är det svårt att få in en fot på arbetsmarknaden. Det beror delvis på att ersättningssystemen inte böjer sig särskilt flexibelt för behoven, men också attityder och brist på kunskap spelar in.
– Om bara arbetsgivarna förstod hur mycket potential det finns i partiellt arbetsföra. Många är verkligt motiverade att visa vad de går för, säger Tiia Lagerstam, som själv har MS.
Då Tiia Lagerstam var i tjugoårsåldern jobbade hon om dagarna och studerade så mycket hon hann. Dygnets timmar ville inte räcka till men Lagerstam var ambitiös och stretade på – tills kroppen sade stopp, som hon beskriver det.
– Det var som om en rullgardin dragits ned för ena ögat. Först till hälften, och sedan blev det helt mörkt. Det var skrämmande. På sjukhuset sade läkaren att det fanns två möjligheter, MS eller en tumör som trycker på synnerven. Efter två tunga veckor i väntan på diagnosen var jag lättad över att det ”bara” var MS, säger Lagerstam.
MS, eller multipel skleros, är en neurologisk sjukdom där det egna immunförsvaret fungerar felaktigt. Vanligtvis bryter sjukdomen ut i 20–50-årsåldern, precis som hos Lagerstam.
Lagerstam fick vård och medicinering mot symtomen och beslutade sig för att vara du med sin sjukdom. Synen återhämtade sig delvis, och efter det har sjukdomen, som den ofta gör, framskridit i faser. Det kan gå långa perioder utan symtom, och så kommer ett bakslag.
Omsluten av våt cement
– Ett väldigt vanligt symtom är en överväldigande trötthet, som kan komma sig av fysisk ansträngning men också mental. Jag brukar säga att det är som att vara omsluten av våt cement och försöka ta sig framåt. I sådana lägen hjälper det att hämta en kopp te och stirra ut i luften en stund. Sedan får man lov att orka igen, säger Lagerstam.
Så länge hon orkade och lite till, jobbade Lagerstam heltid som informatör, producent och ekonomisekreterare, ofta i en kombination av alla tre roller.
– Jag var envis och ville kanske inte medge att sjukdomen begränsade mig, trots att neurologen föreslog nedtrappning. Då jag märkte att jag började göra misstag jobbade jag i stället sent för att rätta till misstagen. Hade jag varit lite mer barmhärtig mot mig själv kan det hända att övergången till pension hade varit lite mjukare, säger Lagerstam.
Mer flexibilitet
Helena Ylikylä-Leiva som är vd på Finlands Neuroförbund efterlyser mer flexibilitet för att långtidssjuka och partiellt arbetsföra lättare ska komma in på arbetsmarknaden och kunna stanna där. Som det är nu krävs en konstaterad nedsättning av arbetsförmågan med minst fyrtio procent innan delinvalidpension kan komma på fråga. Inte heller den partiella sjukdagpenningen anpassar sig alltid särskilt väl för de långtidssjukas behov.
– Det behövs stöd redan innan arbetsförmågan rasat ordentligt. Det borde till exempel vara möjligt att hitta lösningar för den som kanske har en 20 procent nedsatt arbetsförmåga. Om man kan få stöd och lättnad i ett tidigare skede kan det hända att man orkar mycket längre i arbetslivet, i stället för att folk tar ut sig i heltidsjobb så länge de bara kan, säger Ylikylä-Leiva, och hänvisar till systemet i Sverige, som tillåter betydligt mer flexibilitet.
Tiia Lagerstam säger att hon haft tur. Då heltidsjobbet definitivt blev för mycket talade hon med sin chef och gick ned i arbetstid, samtidigt som hon fick delinvalidpension.
– Det var inget problem, vi kom överens om att jag jobbar lite mindre. Då neurologen sedan sa att jag inte behöver orka mer, att jag får pension, blev jag förfärad över tanken på att behöva lämna mitt jobb och min arbetsgemenskap. Jag hade ju alltid jobbat, ända sedan första sommarjobbet!
Så är det ändå inte alltid. Lagerstam känner många som haft svårt att få in en fot i arbetslivet över huvud taget.
– Många arbetsgivare är rädda för att anställa en person som till exempel har lite svårt att gå. Man hör ofta om att arbetsintervjun rinner ut i sanden så fort den sökande berättar om sin MS. Det behöver man förstås inte göra, men själv har jag alltid be
rättat eftersom jag vet att det syns, säger Lagerstam.
Brist på kunskap
Också Helena Ylikylä-Leiva känner igen problemet alltför väl.
– Visst finns det många bra arbetsgivare, men också en stelhet i attityderna. Det gäller att fundera på hurdana arbetsuppgifterna är och vad som behövs. Arbetsgivaren kan till exempel få ersättning för att installera rullstolsramper eller svalkande luftkonditionering vid behov.
Ett program för att förbättra sysselsättningen bland partiellt arbetsföra har precis startat vid Arbetsoch näringsministeriet, och är en av regeringens pusselbitar i strävan att nå sysselsättningsmålen. Arbetslösheten bland partiellt arbetsföra har minskat under de senaste åren, men fortfarande räknar ministeriet med att nästan 30 000 partiellt arbetsföra personer är arbetslösa.
En attitydundersökning visar ändå att arbetsgivarnas attityder förändrats klart så att problem med arbetsförmågan inte längre får lika stor vikt vid rekrytering.
Däremot finns en utbredd kunskapsbrist.
– Vården och arbetskraftsmyndigheterna är inte tillräckligt bra på att identifiera problem med arbetsförmågan och hur den ska bedömas.
Här finns rum för förbättring, och vid Social- och hälsovårdsministeriet planerar man nu hur utbildning om den här biten kunde integreras i annan utbildning, säger Patrik Tötterman, specialsakkunnig vid Arbetsoch näringsministeriet.
Inom ramen för sysselsättningsprogrammet inleds en rad försök inom kort. Ett handlar om att fördubbla antalet koordinatorer med fokus på arbetsförmågan vid arbets- och näringsbyråerna. Deras uppgift är att se till att koordinera och beakta olika servicebehov inom till exempel vård och arbete. En annan åtgärd handlar om att skriva in sysselsättningskriterier rörande partiellt arbetsföra i villkoren för offentliga upphandlingar. Regionala experter ska anställas för att få fart på projektet.
– Det här är ett betydande sätt att rikta och öka efterfrågan på arbetskraft som kan få stor betydelse, bedömer Tötterman.
Alla åtgärder är bra, säger Helena Ylikylä-Leiva.
– Till exempel koordinatorerna är väldigt viktiga med tanke på en person i början av karriären som har mycket att reda ut och orka med. Men det finns ingen patentlösning, det behövs många olika metoder.