Det räcker inte med bara prat

Forskarförslaget om att införa försäljningstillstånd för bränsle fick många politiker och partier att rygga tillbaka. Men det räcker inte med att bara tala om klimatpolitik.

Forskare vid Aalto-universitetet presenterade i tisdags sitt förslag till hur vi kunde uppnå målet att halvera trafikens koldioxidutsläpp på 10 år. Utredningen är beställd av den förra regeringen. Men den nuvarande regeringen är betydligt ambitiösare i sin klimatpolitik än regeringen Sipilä var.

Professor Matti Liski har lett arbetet med modellen och enligt honom är dess fördelar att den är kostnadseffektiv och teknikneutral. De som säljer bränsle ska alltså köpa tillstånd för varje såld liter. Staten auktionerar ut tillstånden, priset knyts till bränslets kolinnehåll. Antalet tillstånd minskar ju närmare 2030 vi kommer, vilket naturligtvis höjer priserna på bränslet.

Det forskarna inte kan säga är hur mycket priset på bensin och diesel kommer att stiga. Det avgör marknaden, men modellen är sådan att det går att nå det tuffa utsläppsmålet. Det är också möjligt att politikerna fattar beslut om ett pristak.

Teknikneutraliteten är en fördel eftersom det i dag är svårt att veta vilka tekniska innovationer som är på väg. Att till exempel helt förbjuda nya förbränningsmotorer, som Sverige utreder, kan på sikt visa sig vara mindre smart. Att stödja elbilar, som Norge gör, är dyrt och också elbilar har miljömässiga nackdelar.

För en lekman är det svårt att ta ställning till alla detaljer – men modellen är ändå så enkel att också en lekman kan få en uppfattning om konsekvenserna.

Det är bra att klimatpolitiken konkretiseras och därmed den väg politikerna har stakat ut för oss. Det blir helt enkelt lättare att greppa en del av de förändringar som vi kan stå inför om uppvärmningen faktiskt ska bromsas.

Tyvärr verkar det som om konkreta förslag inte direkt skulle glädja alla politiker eller partier.

Sannfinländarna tycks glädja sig över att kunna använda utredningen som ett slagträ. Deras inställning är ju att Finland inte behöver göra något mer åt klimatförändringen eftersom det finns större klimatbovar på annat håll i världen. Därför rackar de gärna ned på utredningen och dess förslag med motiveringen att de är totalt vansinniga. Ändå satt även den här delen av Sannfinländarna med i Sipiläs regering 2016 då målet att halvera trafikutsläppen till 2030 slogs fast.

Mera överraskande är kanske en del ministrars direkt sura uttalanden.

Kommunikationsminister Sanna Marin (SDP) ville helst inte alls kommentera utredningen men konstaterade i alla fall att den inte är beställd av den sittande regeringen och att inga politiska åtgärder planeras utifrån den. Marin vill inte kommentera detaljerna eftersom hon inte hade bekantat sig med utredningen. Det ska hon och hennes tjänstemän i alla fall göra. Hennes kanslichef Harri Pursiainen var ändå nöjd. Ministeriet ska presentera sina första åtgärder redan före årsskiftet och en arbetsgrupp ska få fram en vägkarta om övergången till fossilfri teknik.

Finansminister Mika Lintilä (C) verkade direkt uppbragt och sa till Yle att modellen som höjer bränslepriserna är ohållbar. Lintilä hänvisar till social och regional rättvisa. Det gör också Centerns ordförande Katri Kulmuni i ett pressmeddelande, som håller sig på ett väldigt allmänt plan.

De grönas riksdagsledamot Satu Hassi däremot tycker att idéerna i utredningen är fräscha.

I regeringsprogrammet finns rättvisekravet inskrivet. Den aktuella modellen skulle alltså inbringa pengar som regeringen kunde använda till att kompensera de höjda bränslepriserna och också se till att exportindustrin inte drabbas oskäligt.

Det är allt skäl att komma ihåg den ansvariga professorns konstaterande: det är inte utredningen och dess förslag som är radikala utan den politiska ambitionen att halvera trafikutsläppen på tio år. Ju tidigare vi börjar diskutera konkreta förslag desto bättre är det.