HIFK överträffade förväntningarna
En stolpträff från ett tredje Helsingforsderby. Att strafförlusten i Mariehamn grämer förstår alla. Samtidigt kan spelare, tränare och ledare inom Kamraterna blicka tillbaka på en säsong med vetskapen om att det här faktiskt gick väldigt bra.
HIFK har haft en lyckad säsong, inte minst tack vare de nya tränarna, den nya sportchefen och de nya ägarna. De kinesiska ägarna ger laget en möjlighet att satsa för nästa säsong.
HIFK var oerhört nederlagstippat inför säsongen. Undertecknad hörde till dem som trodde på nedflyttning. Borde ha lyssnat på tränare Thodesen då han inför säsongen sade att HIFK nog är bättre än de flesta anar. Den sympatiske norrmannen hade rätt.
Tack vare en urstark hemmaform, bara silverlaget Inter kunde matcha de stjärnprydda i den statistiken, säkrade HIFK i ett väldigt tidigt skede nytt kontrakt. Hade det inte varit för en liten formsvacka och vissa skadeproblem under slutet av grundserien hade HIFK spelat i övre slutserien.
Att laget över huvud taget kom så nära får tillskrivas tränare Thodesen och assistenten Teemu Kankkunen, sportchefen Mika Lönnström, fansen och de nya ägarna. De nya ägarna med kinesen Lucas Jin Chang i spetsen skapade inte särskilt stor oro inom truppen eller organisationen utan lät på det stora hela spelare och tränare fokusera på det väsentliga.
Sportchef Lönnström gjorde ett styvt jobb då han med rätt ringa medel fick ett så pass slagkraftigt lag på benen. Intressant att se hur hans roll förändras, utvecklas eller förminskas under vintern. Ingen, möjligen med undantag för den allra innersta kretsen, vet vad herr Chang har för planer för klubben.
Changs intressen är först och främst ekonomiska. Det sportsliga kommer som god tvåa i hans interna rankning då fina resultat oftast förbättrar chansen att avyttra spelare till andra klubbar och länder. Och just i spelartrafik ligger Changs kärnverksamhet.
Vad som händer under den långa vintern återstår att se. En luftbro från och via danska Vejle, som han också äger, är mardrömsscenariot för vänner av den anrika klubben.
Med Chang kommer i bästa fall de ekonomiska muskler klubben behöver för att spetsa till truppen. Bredd behövs också. Att det går att skapa fungerande helheter med begränsade resurser var HIFK år 2019 ett ypperligt bevis på. Att det går att skapa icke-fungerande helheter med stora resurser var lokalkonkurrenten HJK ett rätt sorgligt bevis på. Pengar är inte saliggörande men underlättar, i synnerhet om de används på rätt sätt.
I nuläget har HIFK kontrakt för nästa säsong med målvakten Origi, backarna Patronen, Selander, Sesay, Hing-Glover, Palmasto, mittfältarna Bäckman, Gela, Halme, Toró, Haglund samt anfallarna Sharza, Saira, Tiquinho samt Larsson. Patronens roll inom klubben blir dessutom större då han också ska fungera som utvecklingschef.
Av nuvarande spelare borde klubben göra allt i sin makt för att förlänga med mittbacken Tero Mäntylä och anfallaren Luis Henrique. Också mittbacken Tuukka Andberg vore smart att behålla. Samma sak för Joel Mattsson på mitten.
28-årige Mäntylä var så pass bra och har rätt sorts cv för att också större klubbar kan tänkas vara intresserade. Den 21-årige Luis Henrique lär sticka hem till solen i Rio de Janeiro så snabbt som möjligt för att ladda batterierna och se över sina möjligheter. Den trevliga och utåtriktade brassen gjorde väl ifrån sig i HIFK. 21 år gammal och utan kontrakt är han en klassisk låg risk-hög belöning-chansning för vilken klubb som helst. Med tanke på de begränsningar HIFK trots allt har då det gäller att betala ut konkurrenskraftiga löner är det ingen högoddsare om brassen inte ansluter till laget efter semestern.
Själv har brassen sagt sig stortrivas i Helsingfors och aviserat en fortsättning i klubben. Men saker och ting kan som bekant förändras rätt snabbt.
Tränare Thodesens framtid är också osäker även om han tidigare i veckan i denna tidning sade att en fortsättning i klubben är sannolik.
Norrmannen gjorde ett styvt jobb då han på kort tid lyckades skapa en taktik som bar frukt. Den höga pressen och förmågan att få motståndarna att köra fast centralt fungerade för det mesta.
Vore naturligtvis oerhört intressant att se vad Thodesen kunde skapa om han fick en hel försäsong på sig och samtidigt möjligheten att lägga in önskemål då det gäller nyförvärv.
Kontaktnätet i Norge är brett och även om den finska ligan inte kan tävla i löner med Tippeligan finns det naturligtvis spelare som kan tänkas vara intresserade av att spela och träna i en ny miljö under en tränare de känner till.
Norrmannen gjorde ett styvt jobb då han på kort tid lyckades skapa en taktik som bar frukt. Den höga pressen och förmågan att få motståndarna att köra fast centralt fungerade för det mesta.
Jonas von Wendt
reporter