Nella Korpio skyndar långsamt mot toppen
Nella Korpio lärde sig mycket förra vintern. Framför allt fick hon veta vad hon måste göra för att bli bäst i världen.
Ljusglimtarna i det alpina mörkret har varit få under de senaste säsongerna. De finländska åkarna har inte haft mycket att säga till om i världscupen.
Förra vintern kom ändå ett trendbrott. Nella Korpio gläntade på dörren mot framtiden och tog världscuppoäng tre slalomtävlingar i rad.
Nu är hon fast besluten att bosätta sig på den nivån.
– Jag har ett ovanligt konkret mål. I vinter vill jag befästa min position bland de trettio främsta och se till att två åk blir normalt för mig.
Vägen till världseliten är lång, jobbig och krävande. Att etablera sig som en topp trettio-åkare är bara första etappen på resan mot pallen.
– Jag måste inse var jag står. Jag lär inte ta en pallplacering när världscupen startar i Levi. Just nu är det en kamp för att ta sig till andra åket.
”Vet vad som krävs”
Världscupslalomen på hemmaplan avgörs den 23 november. Förra säsongen var Korpio för långsam i det första åket i Levi.
Efter det kom fullträffarna – tre raka tävlingar då hon knep karriärens första världscuppoäng.
– Säsongsstarten var överraskande bra. Jag fick köra mot de bästa flera gånger – och såg att det finns mycket att förbättra.
– Nu vet jag vilken nivå jag har i mig. Jag måste bli snabbare, tekniskt noggrannare, kraftfullare och undvika misstag. Många klarar av att göra fina svängar, men för att jag ska göra sextio bra svängar i rad i hög fart måste jag utvecklas.
Tjugoåringen säger att klättringen till toppen är tuff. Jämfört med Tanja Poutiainen-Rinne – alla tiders främsta finländska alpina åkare – är Korpios meriter i världscupen som junior inte så mycket sämre.
I gränslandet mellan junior och senior utvecklades Poutiainen-Rinne och etablerade sig som en topp femton-åkare i världscupen.
– Jag vet vad som krävs för att jag ska ta mig dit, men jag måste jobba oerhört mycket för det. Det är inte omöjligt – och det känns bra.
Höll på med många sporter
Precis som Poutiainen-Rinne har Korpio haft sin beskärda del av skador tidigt i karriären. Hon missade nästan hela säsongen 2017–2018 på grund av ett benbrott.
Rehabiliteringen skulle ta fyra till sex veckor, men det tog fyra och en halv månad innan vadbenet var hundraprocentigt igen.
– Det gick fram och tillbaka. Det är den tyngsta perioden i min karriär. Jag hade tränat bra och ville tävla. När jag var redo att åka igen så hade alla viktiga tävlingar körts, säger Nella Korpio.
En skadad individuell idrottare är en ensam idrottare. Under uppväxten höll Korpio på med många sporter – jämsides med alpint höll hon på med fotboll och ringette till femtonårsåldern.
Under sin sista säsong i ringette tog hon FM-guld. Hon medger att hon kan sakna känslan av att ha ett lag runt sig.
– Det är roligare att fira med lag
kamrater. Nu har jag ett serviceteam att fira med.
Till slut var alpint ändå ett givet val.
– Jag vill bara bära ansvar för mina egna misstag. Jag behöver inte fundera på att jag har svikit andra. Jag står ensam vid starten och om jag misslyckas är det jag som ska hantera det.
”Måste hitta något unikt”
Finlands alpina damlandslag består av tre åkare – Nella Korpio, Riikka Honkanen och Erika Pykäläinen.
I somras tränade trion flera gånger i veckan tillsammans. När säsongsstarten närmar sig ser de varandra ännu oftare.
– Vårt lag är litet och sammansvetsat. Vi har samma tränare och sällskapet är viktigt. Däremot kan det vara skönt att träffa andra kompisar när man är hemma.
Världscupen pågår i ungefär fem månader och det lär också bli tävlingar i Europacupen för Korpio. Huvudfokus ligger ändå på att mäta sig med de allra bästa.
– Jag vill utmana dem. Om jag skulle titta på dem med en beundrande blick vid tävlingarna, skulle jag kunna packa ihop utrustningen och åka hem.
Korpio har fått en del tips av Poutiainen-Rinne, men poängterar att hon måste hitta sina egna metoder.
– Det går inte att härma de bästa om man vill bli bäst i världen själv. Då måste man hitta något unikt som är ännu bättre.