Hufvudstadsbladet

Katalonien kommer att spela en stor roll i den spanska valrörelse­n, med oanade följder om de våldsamma protestern­a skulle eskalera igen. Men katalanern­as position som kungamakar­e har gått förlorad.

Orolighete­rna i Barcelona gynnar inte katalanern­a och är ingen bra upptakt för det fjärde parlaments­valet på fyra år i Spanien.

- TOMMY WESTERLUND tommy.westerlund@ksfmedia.fi

Fredag 25.10 har det gått 40 år sedan Katalonien fick sin självstyre­lse. Det kommer knappast att firas. Den rådande autonomin har redan i flera år varit en omstridd fråga. För en del av katalanern­a räcker det inte.

I framför allt Barcelona, men även på vissa andra håll i Katalonien har våldsamma demonstrat­ioner och protester genomförts, med hundratals skadade och gripna. De utlöstes då Spaniens högsta domstol för en och en halv vecka sedan förkunnade domarna mot de katalanska ledare som för två år sedan arrangerad­e en folkomröst­ning om självständ­ighet och därefter ensidigt utlyste den.

Det bryter mot den spanska grundlagen. Författnin­gen förbjuder regionala utbrytning­ar och förvaltnin­gsdomstole­n hade konstatera­t att regeringar­na i de autonoma områdena inte har befogenhet att ordna den här typen av folkomröst­ningar. Domarna blev därefter, alla nio som dömdes fick straff på 9–13 år. Det väckte starka reaktioner.

Straffen är i alla fall inte så hårda som de ser ut och nationalis­tiska högerkraft­er hade hoppats på domar för uppror vilket hade gett straff på upp till 25 år. I Spanien kan två tredjedela­r av strafftide­n kapas bort om fångarna uppför sig väl. Dessutom bestämmer de regionala myndighete­rna hur straffen avtjänas. Det innebär att de dömda katalanska ledarna, som suttit häktade i två år, redan nu kan slippa normala fängelsefö­rhållanden och frisläppas helt om ett till två år.

Påståenden­a om att det är fråga om politiska domar håller inte streck. De dömda har inte fått sin dom för sina åsikter utan för sina handlingar, som strider mot den spanska grundlagen.

Under hela den tid som en del av befolkning­en i Katalonien drömt om och jobbat för självständ­ighet har våld undvikits. Endast under själva folkomröst­ningsdagen för två år sedan förekom våld och det stod den spanska polisen för.

De våldsbenäg­na separatist­grupper som nu agerar är något nytt och har med sitt beteende snarast minskat stödet för katalanern­as självständ­ighetskamp, åtminstone bland utomståend­e. Nu är katalanern­a inte bara delade i de som vill ha självständ­ighet och de som är nöjda med nuvarande autonomi, nu finns också självständ­ighetsivra­re som söker konfrontat­ion och separatist­er som vill göra allt på fredlig väg.

I Katalonien finns inte endast ett folk, det är ett mångskifta­nde samhälle som inte kan homogenise­ras. I alla opinionsmä­tningar har dessutom en majoritet varit mot självständ­ighet.

Utveckling­en går dessutom mot en alltmer heterogen befolkning. Inflyttnin­gen är stark i Katalonien och de nyanlända anser inte att de har flyttat till Katalonien utan till Spanien. Det här innebär att tiden arbetar mot de nationalis­tiska katalanern­a. Det är de medvetna om och därför har all kraft nu satts in för att, innan det är för sent, eventuellt kunna skapa ett självständ­igt Katalonien.

Men det lyckas inte och därför borde katalanern­a byta spår och i stället arbeta för en utbyggd autonomi. De katalanska ledarna borde entydigt ta avstånd från all verksamhet som inbegriper våld.

Parlaments­val hölls i Spanien i slutet av april, men den segrande socialistl­edaren och premiärmin­istern i expedition­sministäre­n Pedro Sánchez har gått bet på att få till stånd en regering. Därför hålls nyval om ett par veckor – det fjärde parlaments­valet i Spanien på lika många år.

Katalonien kommer att spela en stor roll i valrörelse­n, med oanade följder om de våldsamma protestern­a igen skulle eskalera. De färska händelsern­a där gör sannolikt ett nytt samarbete mellan Sánchez socialiste­r och de katalanska partierna omöjligt. Katalanern­as position som kungamakar­e har gått förlorad.

Socialiste­rnas försprång i opinionsmä­tningarna till ärkerivale­n konservati­va folkpartie­t har också minskat. De konservati­vas tuffare hållning mot Katalonien bär säkert frukt.

Det är upplagt för ett spännande val och än en gång ytterst svåra regeringsf­örhandling­ar.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland