Katalonien kommer att spela en stor roll i den spanska valrörelsen, med oanade följder om de våldsamma protesterna skulle eskalera igen. Men katalanernas position som kungamakare har gått förlorad.

Oroligheterna i Barcelona gynnar inte katalanerna och är ingen bra upptakt för det fjärde parlamentsvalet på fyra år i Spanien.

Fredag 25.10 har det gått 40 år sedan Katalonien fick sin självstyrelse. Det kommer knappast att firas. Den rådande autonomin har redan i flera år varit en omstridd fråga. För en del av katalanerna räcker det inte.

I framför allt Barcelona, men även på vissa andra håll i Katalonien har våldsamma demonstrationer och protester genomförts, med hundratals skadade och gripna. De utlöstes då Spaniens högsta domstol för en och en halv vecka sedan förkunnade domarna mot de katalanska ledare som för två år sedan arrangerade en folkomröstning om självständighet och därefter ensidigt utlyste den.

Det bryter mot den spanska grundlagen. Författningen förbjuder regionala utbrytningar och förvaltningsdomstolen hade konstaterat att regeringarna i de autonoma områdena inte har befogenhet att ordna den här typen av folkomröstningar. Domarna blev därefter, alla nio som dömdes fick straff på 9–13 år. Det väckte starka reaktioner.

Straffen är i alla fall inte så hårda som de ser ut och nationalistiska högerkrafter hade hoppats på domar för uppror vilket hade gett straff på upp till 25 år. I Spanien kan två tredjedelar av strafftiden kapas bort om fångarna uppför sig väl. Dessutom bestämmer de regionala myndigheterna hur straffen avtjänas. Det innebär att de dömda katalanska ledarna, som suttit häktade i två år, redan nu kan slippa normala fängelseförhållanden och frisläppas helt om ett till två år.

Påståendena om att det är fråga om politiska domar håller inte streck. De dömda har inte fått sin dom för sina åsikter utan för sina handlingar, som strider mot den spanska grundlagen.

Under hela den tid som en del av befolkningen i Katalonien drömt om och jobbat för självständighet har våld undvikits. Endast under själva folkomröstningsdagen för två år sedan förekom våld och det stod den spanska polisen för.

De våldsbenägna separatistgrupper som nu agerar är något nytt och har med sitt beteende snarast minskat stödet för katalanernas självständighetskamp, åtminstone bland utomstående. Nu är katalanerna inte bara delade i de som vill ha självständighet och de som är nöjda med nuvarande autonomi, nu finns också självständighetsivrare som söker konfrontation och separatister som vill göra allt på fredlig väg.

I Katalonien finns inte endast ett folk, det är ett mångskiftande samhälle som inte kan homogeniseras. I alla opinionsmätningar har dessutom en majoritet varit mot självständighet.

Utvecklingen går dessutom mot en alltmer heterogen befolkning. Inflyttningen är stark i Katalonien och de nyanlända anser inte att de har flyttat till Katalonien utan till Spanien. Det här innebär att tiden arbetar mot de nationalistiska katalanerna. Det är de medvetna om och därför har all kraft nu satts in för att, innan det är för sent, eventuellt kunna skapa ett självständigt Katalonien.

Men det lyckas inte och därför borde katalanerna byta spår och i stället arbeta för en utbyggd autonomi. De katalanska ledarna borde entydigt ta avstånd från all verksamhet som inbegriper våld.

Parlamentsval hölls i Spanien i slutet av april, men den segrande socialistledaren och premiärministern i expeditionsministären Pedro Sánchez har gått bet på att få till stånd en regering. Därför hålls nyval om ett par veckor – det fjärde parlamentsvalet i Spanien på lika många år.

Katalonien kommer att spela en stor roll i valrörelsen, med oanade följder om de våldsamma protesterna igen skulle eskalera. De färska händelserna där gör sannolikt ett nytt samarbete mellan Sánchez socialister och de katalanska partierna omöjligt. Katalanernas position som kungamakare har gått förlorad.

Socialisternas försprång i opinionsmätningarna till ärkerivalen konservativa folkpartiet har också minskat. De konservativas tuffare hållning mot Katalonien bär säkert frukt.

Det är upplagt för ett spännande val och än en gång ytterst svåra regeringsförhandlingar.