Numera får vi vara tacksamma om vi ens får angöra en europeisk hamn efter en räddningsoperation på Medelhavet,

Att rädda liv är en internationell skyldighet. Eftersom de europeiska staterna inte längre gör det gör vi det, säger Inma Vazquez på Läkare utan gränser, som återupptagit sina sjöräddningsoperationer på Medelhavet i höst.

säger Inma Vazquez på Läkare utan gränser. Så skulle det enligt internationell rätt inte få vara, säger hon. Läkare utan gränser har i höst återupptagit sjöräddningen på Medelhavet, och ställer sig kritiskt till EU:s sätt att utlokalisera sina gränser till länder som Libyen och Turkiet.

Att rädda liv är ett humanitärt imperativ, säger Inma Vazquez på Läkare utan gränser (MSF). Hon representerar organisationen gentemot EU och Nato i Bryssel.

Att det inte alltid verkar vara en självklarhet syns allt oftare på olika håll i världen och är något som oroar MSF. Då sjukhus blir mål i konflikter och hjälparbete inte kan tryggas blir det svårt för organisationer som MSF att verka.

– Det verkliga problemet är förstås inte våra verksamhetsförutsättningar utan att människor i konfliktområden blir utan vård och hjälp. Respekten för internationell humanitär rätt, krigets lagar, har eroderat. Situationen är svår i Syrien, Afghanistan, Nigeria… I Jemen är kvinnorna tvungna att ta barnet och springa då de fött eftersom sjukhus inte är säkra platser. Sjukhus har blivit militära mål, farliga platser att vara på, säger Vazquez.

Organisationen evakuerade nyligen sin internationella personal från kurdiska Rojava i nordöstra Syrien, som en följd av den turkiska offensiven. Organisationen vädjade för fri passage för skadade, sjuka och vårdpersonal men fick inga garantier.

– Nej, vi har inte fått några garantier, fastän det representerar en grundbult i internationell humanitär rätt.

Inma Vazquez är på besök i Helsingfors för att delta i en internationell konferens om migration och asylpolitik som ordnas av bland annat Europeiska migrationsnätverket, och som är en del av det finländska EU-ordförandeskapet. Hur den nya flyktingkrisen som uppstått i nordöstra Syrien och den turkiske presidentens avsikter kring landets 3,5 miljoner flyktingar eventuellt kan utveckla sig är det för tidigt att uttala sig om, säger Vazquez, liksom när Europa får se nästa våg av flyktingar och migranter.

Det är inte heller MSF:s uppgift att lösa flyktingfrågorna eller knutarna i EU:s asylpolitik, men likväl är MSF med och städar upp när det blir kris.

– Vi anser att EU:s och andra länders sätt att utlokalisera sina gränser till länder som Turkiet och Libyen har stora humanitära konsekvenser och orsakar mycket lidande. Här anser vi att de europeiska länderna är medskyldiga till lidandet, säger Vazquez.

Olidliga omständigheter

EU är med och finansierar den libyska kustbevakningen för att få stopp på flyktingströmmen över Medelhavet, men att förhållandena för flyktingar och migranter är undermåliga i Libyen är ett välkänt faktum. Tusentals är inspärrade i förvaringsenheter, och många utsätts för våld och tortyr. Det råder brist på det mesta, och det har hänt att flyktingar dödats då förvar blivit träffade i strid.

FN:s flyktingorgan UNHCR har gjort ett upprop för att få ihop 40 000 platser i trygga länder för flyktingar som skulle evakueras från Libyen, men på två år har man bara fått ihop drygt 5 000 platser. Dessutom går evakueringen långsamt och många har fastnat på vägen då processerna hos de mottagande länderna mal långsamt.

MSF har arbetat i de libyska förvaringsenhe

terna sedan 2016, och har upprepade gånger vittnat om olidliga omständigheter.

– Evakueringen måste gå mycket snabbare. I Libyen finns tusentals personer i behov av skydd som inte kan återvända till sina hemländer men inte heller kommer vidare, och många är i ytterst sårbar ställning, säger Vazquez.

Då EU slöt avtal med Turkiet för att få stopp på flykting- och migrantströmmarna därifrån, mot rundligt finansiellt bistånd, slutade MSF ta emot finansiering av EU i protest. En följd av överenskommelsen är att lägren på de grekiska öarna är överfulla av människor som inte kommer vidare, många av dem ensamkommande minderåriga.

– Situationen i Grekland är helt oacceptabel och en tragisk konsekvens av överenskommelsen med Turkiet. Vi har gjort otaliga rapporter om krisen med mental ohälsa i lägren, barn som skadar sig själva och så vidare, säger Vazquez.

Dödligheten har ökat

I augusti återupptog MSF sina räddningsoperationer på Medelhavet efter en paus sedan slutet av förra året. Fastän antalet personer som korsar havet är mindre numera är dödligheten större än tidigare, rapporterar UNHCR. På rutten från Libyen drunknade en av 38 personer under 2017, medan siffran i fjol var en av 14. Under det här årets tre första månader var dödligheten uppe i en av 11 personer.

– Eftersom de europeiska staterna inte längre sköter sjöräddningen gör vi det i deras ställe. Det är ingen lösning men en nödvändighet och ett humanitärt imperativ. Så länge det inte finns trygga och lagliga vägar kommer folk att fly över havet, och ingen kan skickas tillbaka till de fruktansvärda omständigheterna i Libyen.

Men inom EU leder varje räddningsbåt som angör en europeisk hamn till utdragna förhandlingar om vilka länder som ska ta ansvar för de räddade. Det har visat sig svårt att komma överens om ens en tillfällig mekanism för fördelningen mellan länderna, som Finland som ordförandeland försöker sy ihop tills länderna har kommit överens om ett mer permanent system för den gemensamma asyl- och migrationspolitiken.

– EU-länderna måste ta sitt ansvar. Nu har vi kommit till en situation där vi får vara tacksamma om vi ens får angöra en hamn. Senast fick vi grönt ljus för en hamn på 24 timmar, vi var mycket glada men det borde vara det normala. Enligt internationell rätt ska det inte krävas några särskilda avtal för att en räddningsoperation ska få ta i land.

Enligt kritiker orsakar räddningsinsatserna på Medelhavet ökad människosmuggling och fler som flyr. Struntprat, anser MSF.

– Det är ingen faktor som lockar fler, det finns det nu också forskning på. Det som styr är att det finns folk som vill bort och att det inte finns några lagliga vägar för att komma bort. Vi kan inte låta folk dö på havet, säger Vazquez.

Så länge det inte finns trygga och lagliga vägar kommer folk att fly över havet, och ingen kan skickas tillbaka till de fruktansvärda omständigheterna i Libyen, säger Inma Vazquez på Läkare utan gränser. FOTO:

CATA PORTIN