Bjud in damlejonen till festen
Karjalaturneringen lockade som vanligt en storpublik i helgen. Ishockeyförbundet borde bjuda in damhockeyn till turneringen och utnyttja hajpen kring lejonen för att lyfta damlejonens status i Finland.
De regerande världsmästarna spelade tre matcher inför välfyllda läktare på hemmaplan i helgen. Då herrlandslaget i ishockey mötte Ryssland, Tjeckien och Sverige sågs matcherna av över 34 000 åskådare. Arrangemangen var förstklassiga och stämningen som vanligt på topp.
Samtidigt som ishockeyförbundet gjorde allt för att maximera nyttan och synligheten av vårens sensationella VM-guld verkar man helt ha glömt bort att ett annat landslag också stod för en bragdartad insats i våras. Damlejonen var ett bortdömt förlängningsmål från att vinna ett historiskt VM-guld. I höst har det tyvärr knappast synts någonstans.
Då damlandslaget spelade sin hemmaturnering i slutet av augusti fungerade Vierumäki, Kervo och S:t Michel som spelorter. Den sammanlagda publiksiffran på fyra matcher var 1 098. Det är i sig ingen chock. Damidrotten når inte ut till en lika stor publik som herridrotten. Det beror på strukturer som stöder manlig idrott, på att herridrottare får mera utrymme i medier och därför är mer bekanta för publiken och det beror på att damidrotten aldrig fått chansen att skapa samma fotfäste som herrarna.
Samtidigt är de flesta grenförbund medvetna att det är hos damerna den största tillväxtpotentialen finns.
Då kunde ett första steg för grenförbunden och klubbarna vara att själva lyfta fram sin damverksamhet så mycket som möjligt.
En synlig plattform
Då Ishockeyförbundets ledare och tränare presenterade landslagsverksamheten och lagen som tagits ut till de första turneringarna för ett par veckor sedan berättade man glatt hur juniorlandslaget får draghjälp av seniorlandslaget då U20-killarna mötte samma motståndare som lejonen samma dagar som Karjalaturneringen spelades förra veckan.
En fin tanke för att höja intresset för juniorkillarna. Men varför lyfte man inte i stället fram damlejonen på samma sätt? Tänk om Michelle Karvinen, Noora Räty, Jenni Hiirikoski, Noora Tulus, Ronja Savolainen, Petra Nieminen och de övriga silverhjältarna från i våras hade fått chansen att visa upp sig för helgens storpublik i Helsingfors på samma sätt som guldmakarna Marko Anttila, Harri Pesonen, Mikko Lehtonen & Co.
Då hade förbundet på ett naturligt och synligt sätt visat att damlandslaget och herrlandslaget är lika viktiga och då hade man kunnat bidra till att skapa bättre förutsättningar för damlejonen genom att ge dem en synlig plattform och en större arena att uppträda på.
Samtidigt hade herrspelarna kunnat uttrycka sitt stöd för damlandslaget och suttit på läktarna då damerna spelade. Bättre gratis reklam och draghjälp skulle vara svår att hitta än guldkapten Anttila som talar varmt om damlandslaget, jämställdhet och hur viktigt det är att alla får chansen att stå i rampljuset. Signalen till fansen hade också varit tydlig: damlejonen är intressanta och värda att se.
Förbundet hade dessutom haft ett naturligt sammanhang att hylla veteranen och en av alla tiders landslagsspelare Riikka Sallinen som lade ner sin karriär efter vårens hemma-VM. Sallinens speltröja hade kunnat hissas i taket inför hennes före detta landslagskamrater och en stor publik.
Nästa steg för ett mer jämställt förbund
Det finländska ishockeyförbundet borde nu visa att man är det mest jämställda förbundet i världen och kräva att det internationella ishockeyförbundet IIHF synkar damernas och herrarnas spelkalendrar så att åtminstone en del av de internationella träningsturneringarna sammanfaller och spelas i samma arenor.
Det finländska förbundet har gjort ett starkt arbete för att skapa bättre förutsättningar för damlejonspelarna. Nu kunde nästa steg vara att, med hjälp av herrlandslaget, göra damlejonen till en stark produkt för ishockeypubliken. Ett första steg togs i våras då publiken i samband med hemma-VM blev bekanta med laget – nu skulle det gälla att hålla intresset uppe och då krävs det att publiken fortsätter se laget spela.
Det sker bäst där publiken finns – inte i en kall arena mitt ute i obygden i slutet av sommaren.
Bjud in damlejonen till hockeyfesten i Karjalaturneringen. Jag är säker på att turneringen, stämningen och ishockeyn blir bättre av att inkludera båda landslagen i stället för bara det ena.