Demokraterna spelar högt spel
Riksrättprocess mot Trump hjälper eller stjälper
I dag inleds riksrättsförhören mot Donald Trump på den offentliga arenan. Demokraterna anser att presidenten handlat mot nationens intresse och för egen vinning. Men frågan är om partiet vågar gå hela vägen och försöka dra Trump inför riksrätt. Får Demokraterna inte tillräckligt stöd av folket kan de äventyra sin framgång i nästa presidentval.
Det är slutknypplat nu. Repetitionerna är över och festfolket har bänkat sig för premiärföreställningen och väntar på att draperiet ska gå upp. Spelarna stampar nervöst i spelartunneln färdiga att springa ut på planen medan hejarklackarna sjunger sina kampsånger. Det är nästan så det känns här i Washington DC, det politiska skådespelets mecka, när riksrättsförhören mot Donald Trump tar steget från de hemlighetsfulla kulisserna ut på den offentliga arenan.
I en månad har representanthusets utskott, under ledning av Demokraterna, lett hemliga förhör av en lång rad diplomater och tjänstemän, och nu ska valda delar av de utfrågningarna upprepas inför det amerikanska folkets och hela världens vakande öga. Det är efter dessa utfrågningar, som väntas ta veckor i anspråk, som Demokraterna bör fatta det slutgiltiga beslutet om huruvida de verkligen vill presentera ett riksrättsåtal för omröstning i representanthuset. Om det sker, och om åtalet får stöd av en enkel majoritet, överförs ärendet till senaten för rättegång och beslut om att fria eller fälla, det vill säga avsätta, Donald Trump.
Men först måste Demokraterna övertyga sig själva, och vad viktigare, det amerikanska folket om att Trump förtjänar att bli föremål för detta dramatiska förfarande som använts endast två gånger i nationens historia.
Ukraina i fokus först
Först ut i elden i dag är William Taylor och George Kent, bägge amerikanska toppdiplomater. Taylor var stationerad i Ukraina medan Kent jobbade på Utrikesministeriet i Washington DC. På fredag står USA:s före detta ambassadör för Ukraina, Marie Yovanovitch, i turen. Yovanovitch petades från sin position av Trump i somras.
Dessa tjänstemän är valda för att de i tidigare hemliga förhör har beskrivit ett mönster som enligt Demokraterna visar att president Trump handlat mot nationens intresse och för egen vinning. Demokraterna anser att tjänstemännen på ett övertygande sätt beskrivit en organiserad men ljusskygg utrikespolitik som gick ut på att pressa Ukraina att offentligt lova utreda korruptionsanklagelser mot Joe Biden och hans son, som under en tid, då Joe Biden var vice president jobbade för det ukrainska energibolaget Burisma. Utan det offentliga löftet att utreda far och son Biden skulle Ukraina varken få det militära bistånd på ungefär 400 miljoner dollar som behövdes för kriget mot Ryssland eller en inbjudan till Vita huset som var nödvändig för att stärka den nya presidentens ställning.
I Demokraternas argumentering äventyrade Trump nationens intresse genom att undanhålla Ukraina det militära bistånd som behövdes för att bekämpa USA:s fiende Ryssland, och han gjorde det för att tvinga Ukraina att gräva fram smuts på en politisk motståndare, det vill säga för egen privat vinning. Det är enligt Demokraterna både korruption och maktmissbruk allvarligt nog för riksrätt. Det anser inte Republikanerna. Men inför en tilltagande mängd bevis på försöken att utpressa Ukraina är det svårt för Republikanerna att förneka att Trump agerade på ett opassande sätt. Därför har man i allt högre grad, speciellt bland senatorerna, gått inför att erkänna det misstaget, men i samma andetag hävda att brottet inte är på långt när allvarligt nog för riksrätt. Utöver detta argument kommer Republikanerna att försöka sudda ut de skarpa konturer Demokraterna försöker teckna. De vill med andra ord försöka visa att Trump aldrig klart krävde någonting av Ukraina och att det han efterlyste var starkare åtgärder mot korruption i största allmänhet.
Först måste Demokraterna övertyga sig själva, och vad viktigare, det amerikanska folket om att Trump förtjänar att bli föremål för detta dramatiska förfarande som använts endast två gånger i nationens historia.
Måste visa på allvarliga brott
Enkäter visar att nationen är ganska jämnt delad i frågan. Det är tydligt att det skett en liten förskjutning under de senaste veckorna till förmån för dem som anser att Trump ska dras inför riksrätt och avsättas, men marginalerna är mycket små. Därför är bägge sidors viktigaste uppgift inför de offentliga förhören att övertyga amerikanerna om de egna argumentens styrka. Speciellt gäller detta krav för Demokraterna eftersom det är partiet som driver processen.
Riksrätt är ingen bagatell. Det är ett verktyg för att avsätta en president som valts av folket. Det är ett vapen som Demokraterna eventuellt tar till trots att det bara är ett år tills folket igen har en möjlighet att själva fria eller fälla vid valurnorna.
Demokraternas utmaning är att bevisa att Trump verkligen gjort sig skyldig till ett allvarligt brott som det beskrivs i konstitutionen och att processen inte är enbart partipolitiskt driven.
När Bill Clinton ställdes inför riksrätt handlade hans brott om obstruktion och oärlighet gällande hans personliga tillkortakommanden. Hans försvar gick ut på att Republikanerna attackerade hans person och privatliv, inte hans agerande i presidentämbetet. Republikanerna fick varken Demokraterna eller folket på sin sida och de betalade ett politiskt pris för det i det följande valet.
Riksrätt borde vara en process som får stöd, åtminstone till en del, också i presidentens parti. Så var det när Richard Nixon skulle dras inför riksrätt och därför avgick han.
Just nu har Demokraterna inte en klar majoritet av folket på sin sida och i praktiken inget stöd bland Republikanerna. Misslyckas man med att ändra på detta faktum under de närmaste veckorna har man fördjupat den bittra splittringen i landet ytterligare och eventuellt äventyrat en valframgång i presidentvalet nästa år. Insatserna är med andra ord sällsynt höga.
Starka vittnesmål är att vänta när de nio HD-domarna ska höra båda sidor och avgöra om Donald Trump hade lagen på sin sida när han försökte sätta stopp för Daca 2017. Daca (Deferred Action for Childhood Arrivals) infördes av den dåvarande demokratiske presidenten Barack Obama 2012 genom en presidentorder. Programmet rör unga så kallade ”drömmare” – personer som kommit till USA på olaglig väg som barn. Det skyddar dem från utvisning och ger dem en möjlighet att arbeta och vistas lagligt i landet två år i taget, under förutsättning att de sköter sig och inte ägnar sig åt kriminalitet. Detta delvis med motivationen att barn inte kan hållas ansvariga för sina föräldrars handlingar, att ”drömmarna” inte kan rå för att de tagits till USA.
Mur i utbyte?
Trump, liksom många ledande republikaner, anser att det var fel att Obama fattade ett så viktigt beslut genom en presidentorder. Under valrörelsen 2016 lovade Trump att slopa Daca, till förmån för ”riktig” lagstiftning. Presidenten fattade ett sådant beslut hösten 2017 men sade att det skulle träda i kraft först efter sex månader. Detta eftersom han sade sig vara berörd av ”drömmarnas” öde och ville ge kongressen tid att ta fram ny lagstiftning. Men det skedde inte. Och i budgetbråket mellan Trump och kongressens demokrater i vintras – som orsakades av att Trump krävde närmare 5 miljarder euro till en gränsmur och som ledde till en nedstängning av delar av statsapparaten – försökte Trump använda Daca i förhandlingarna. Trump erbjöd ett treårigt skydd för ”drömmarna” i utbyte för murpengar, något Demokraterna inte nappade på.
Stoppades av domstolar
Att Trump rev upp Daca 2017 överklagades omedelbart och har stoppats av federala domstolar i både New York och Kalifornien. Men det faktum att HD tar upp fallet antyder att domarna där kan vara av en annan åsikt, skriver USA Today.
I nuläget diskuteras främst tre möjliga utfall i medierna: Antingen upprätthålls programmet och skyddet för de unga migranterna. Eller så säger HD att Trump har rätt att riva upp Daca genom en presidentorder (men då är det också enkelt för en framtida president att återskapa det). Eller så ogiltigförklarar HD hela Daca – och bollar tillbaka frågan till kongressen, som får än större press på sig att lagstifta om de unga migranterna. Beslutet väntas först i vår, mitt under vad som sannolikt blir en het primärvalssäsong inför presidentvalet i november 2020.TT