Teknologifackets avtal blir vägvisare för alla branscher
Flera fackförbund omförhandlar sina kollektivavtal. Kan man vänta sig en strejkvinter och vilka frågor är svåra att lösa? Enligt centralorganisationerna framskrider inte förhandlingarna som de borde.
Konkurrenskraftsavtalet som Juha Sipiläs (C) regering fick till stånd börjar sjunga på sista versen. Under hösten förhandlar många fackförbund därför fram nya kollektivavtal. Arbetstagarparterna vill ha bort de 24 extra timmarna som fanns i avtalet, medan arbetsgivaren vill ha dem kvar.
Finlands Näringsliv, EK, ändrade sina stadgar 2015 och gjorde sedan klart för alla att man inte kommer att delta i några nationella centraluppgörelser. Därför förs förhandlingarna branschvis. Den bransch som alla har ögonen på just nu är teknologibranschen.
– Teknologifackets kollektivavtal kommer att påverka alla branscher. Det är en stor industri som visar vägen för hur det ska gå med de extra timmarna som skrevs in i konkurrenskraftsavtalet, säger Antti Palola, ordförande för Tjänstemannacentralorganisationen, STTK.
STTK hoppas att man snabbt lyckas hitta en lösning på avtalskonflikten, annars hotar strejker. Enligt Palola går förhandlingarna för trögt framåt.
– Den första stridsåtgärden pågår redan. Fackförbundet Pro har till exempel redan varit utan kollektivavtal i två veckor, vilket har lett till ett övertidsförbud. Jag hoppas att vi kan undvika strejk och att man kan lösa tvisten vid förhandlingsbordet.
Ett pris på arbetskraften
Det är inte första gången som förhandlingarna görs utan centralorganisationer. 2007 försökte man redan med branschvisa förhandlingar, men det ledde till dyra förhandlingar, säger Mika Helander, arbetsmarknadsforskare vid Åbo Akademi.
– De höga löneförhöjningarna sammanföll med finanskrisen vilket fick Finlands internationella konkurrenskraft att rasa. Det ledde till problem och därför återgick man till en helhetslösning i form av konkurrenskraftsavtalet.
Regeringen kan fortfarande ge skattelättnader om arbetsmarknadsparterna lyckas hitta lösningar som stöder Finlands ekonomi som helhet, men några sådana har inte utlovats. I övrigt har kollektivavtalen inget med rikspolitiken att göra.
– Arbetsmarknaden är en marknad. I avtalsrundan lägger man ett pris på hur dyr arbetskraften är i landet. Allt går att omförhandla i den här avtalsrundan, säger Helander.
Enligt Helander har konkurrenskraftsavtalets extratimmar inte ökat produktiviteten, trots att Näringslivets forskningsinstitut Etla har kommit fram till att avtalet förbättrade Finlands ekonomi. Han hoppas att arbetsmarknadsparterna satsar på produktivitet som mätare på konkurrenskraft, inte arbetstimmar.
– Folk tröttnar och blir utarbetade om man ökar antalet arbetstimmar. Ett sätt att hitta en lösning skulle vara att ta fram utbildningsprogram som kan öka produktiviteten. Genom att hålla arbetskraften kunnig ökar också produktiviteten.
Helander säger att det inte är någon idé att spekulera om vad parterna försöker avtala om. Ingen part kommer att uttala sig, eftersom det är otaktiskt att lägga sina kort på bordet.
”Det är löntagarnas tid”
Sture Fjäder, ordförande för Akava, säger att Finland har mycket viktigare frågor att ta itu med än att fastna vid frågan om konkurrenskraftsavtalets timmar trots att det är en symbolisk fråga.
Han poängterar att konkurrenskraftsavtalet var viktigt för att få fart på den finländska ekonomin. Då Finland är med i EU går det bara att devalvera med hjälp av arbetsmarknaden.
– Nu är löntagarna värda en löneförhöjning och en förbättring av köpkraften. Finlands exportindustri klarar av höjda löner. Det ekonomiska läget är ännu inte så dåligt, huvudsaken är att sysselsättningen också höjs.
Men han hoppas också att arbetstagarna inser att lönerna inte heller går att höja hur mycket som helst. Han hoppas på måttliga löneförhöjningar som samhället klarar av.
– Förbundsrundan har en verkligt stor betydelse för den finländska sysselsättningen. Jag hoppas att det blir fred på arbetsmarknaden och att man slutar tjafsa om detaljer.
Inte råd med strejk
Den enda frågan som både arbetsgivarna och arbetstagarna tycks enas om är viljan att undvika strejker.
– Det är av stor betydelse att förhandlingsrundan löper smidigt och utan konflikter. Särskilt nu när efterfrågan försvagas på den globala marknaden, säger Penna Urrila, chefsekonom vid EK.
Han hoppas att konkurrenskraftsavtalet får en fortsättning också i de kommande kollektivavtalen. Annars skulle det vara att ”slösa bort” den förbättring som uppnåddes 2015, säger han.
Men ur arbetsgivarnas synvinkel är situationen besvärlig. Förra veckan beslutade tingsrätten i Västra Nyland att den arbetstid som står i arbetsavtalet inte kan förlängas med ett konkurrenskraftsavtal.
Emilia Kullas, chef vid Näringslivets delegation, varnar för att man ska göra samma misstag som 2007 då lönerna höjdes för mycket. Också hon hoppas att strejker kan undvikas.
– I Finland är tröskeln förhållandevis låg. Förra året var politiska strejker den vanligaste stridsåtgärden och i förhållande till Sverige har vi avsevärt fler stridsåtgärder. Exportföretagen lider, säger Kullas.
Eftersom att alla branscher väntar på att industribranschen ska få till stånd ett kollektivavtal kan tidtabellen spricka. Kullas tror ändå att de andra fackförbunden snabbt kan hitta lösningar om de får någon som gjort grundjobbet.