Innerliga meditationer längs Via Dolorosa
Förnäma Estniska filharmoniska kammarkören står för sköna tolkningar av Pärt och Liszt på nya skivan.
KöRMUSIK
Estniska filharmoniska kammarkören
Dirigent Kaspars Putnins. Kalle Randalu, piano. Liszt: Via Crucis, Pärt: Solfeggio, Summa, Zwei Beter, The Woman with the Alabaster Box. (Ondine)
Ondine kan skatta sig lycklig över att ha två av världens främsta kammarkörer, Lettiska Radiokören och Estniska filharmoniska kammarkören, på sin artistlista. Sigvards Klava har gjort en rad finfina inspelningar med den förstnämnda, medan den gemensamma nämnaren för bägge körerna är Kaspars Putnins, Klavas högra hand i Riga samt konstnärlig ledare och chefsdirigent i Tallinn.
Ingen estnisk kör med självaktning utelämnar Arvo Pärt från repertoaren och de här hörda styckena tecknar en spännande båge från det avantgardistiska tidiga 60-talet (Solfeggio) via ett av de första verken tillkommet medelst den så kallade tintinnabulitekniken, Summa (1977), till de suggestiva 90-talsverken Zwei Beter och The Woman with the Alabaster Box.
Den färska Ondineskivans stora clou är dock Franz Liszts mästerliga Via Crucis (1879) för kör, solister och klaviatur, försedd med undertiteln Korsvägens 14 stationer. Med andra ord ett slags meditationer längs Via Dolorosa; måleriska, mystiska, innerliga, intima, expressiva och fullkomligt originella i sin säregna syntes av gregorianik och avancerad sekelskiftesharmonik – och, liksom Liszts rikhaltiga sakrala produktion överlag, svårt underskattade.
Själv föredrar jag originalversionen med orgel, alternativt harmonium, men Kalle Randalu gör pianostämman med en sådan sensibel finess att man får ge sig. Kören sjunger med utomordentligt andaktsfull inlevelse och precision och efterklangen i S:t Nikolaus-kyrkan i Tallinn är skönt stämningsskapande.