Tove Appelgrens Vesta-Linnéa-böcker blir tv-serie
Inspelningen startar sommaren 2021 och serien planeras vara klar i mars 2022. Det är produktionsbolaget Långfilm Productions som gör en tv-serie av Tove Appelgrens Vesta-Linnéa-böcker. Svenska Yle har beställt en serie på tolv avsnitt à tolv minuter för den primära målgruppen åtta- till tolvåringar. Annina Enckell ska skriva manus och regissör blir Anna Blom. En castingprocess för att hitta barnskådespelare till rollerna kommer att inledas om uppskattningsvis ett år. Tove Appelgrens serie består av fem bilderböcker som utkommit åren 2001–2019 med Salla Savolainen som illustratör. Böckerna har bland annat nominerats till Finlandia Junior och översatts till fjorton språk, nu senast till ryska. Tv-seriens producent Mats Långbacka ser utsikter att även sälja serien utomlands. – De nordiska länderna tror jag starkt på, varför inte också Estland. Men i det här skedet tar vi ett steg i taget. Nu gäller det att i första hand få fram ett manus.
För ganska exakt 30 år sedan hände det många hade hoppats på – muren som delat det tyska folket i 28 långa år raserades och det terrorvälde som gått under namnet kalla kriget fick äntligen ett slut. Jag bodde hela min tonårstid några kilometer från den här muren – må vara på den ”fria” sidan i dåvarande Västberlin.
I dag funderar jag ofta över hur vi kunde leva vår vardag så normalt. Trots att vi visste att människor dödades i andra delen av vår hemstad om de försökte lämna sitt land utan tillstånd. Jag var redan då samhällsintresserad och engagerad i olika sammanhang, ändå var det som om vi dåtida unga alla hade någon form av blind fläck för just den här verkligheten. Vi växte upp med den och hade aldrig upplevt hur det var före muren kom. Accepterade vi därmed muren eller handlade det kanske ändå mer om att våra psyken förträngde den för att klara av att leva i den här miljön?
Jag tror verkligheten var för stor att ta in och den skräck en totalitär stat skapar bland sina invånare färgade nog av sig också på oss på andra sidan muren. Vi blundade för att orka.
Så här i efterhand skäms jag över hur vi unga i väst jämförde oss med dem i öst. Hur vi kritiserade deras kläder och musiksmak. Ja, ärligt sagt såg ner på dem. För det är så polarisering fungerar. Systemet skapar skillnader mellan folk, i det här fallet rent konkret i form av ideologiska och fysiska statsgränser och så småningom börjar folket själv sprida det gift som behövs för att terrorväldet ska kunna fortsätta existera. Klyftorna blir allt större mellan oss och dem och manipulerade av skicklig propaganda är det slutligen de som lider mest av systemet som ser till att det upprätthålls. Vi blir så förblindade att vi inte ifrågasätter systemet och faktiskt börjar tro att det är en objektiv sanning som inte går att ändra på. Hade jag inte varit en del av det själv skulle jag inte tro att det var möjligt. Att vi inte såg att de på andra sidan muren var människor som du och jag, med samma behov och samma rättigheter. Att vi inte gjorde något.
Med facit på hand är det skrämmande att se på det som sker i världen i dag. I USA funderar man på allvar att bygga en mur mot ett annat land och kallar den skyddsvall, precis som man gjorde i Östtyskland. Nationalister världen över ökar sitt understöd genom att slå in kilar mellan människor. Igen med hjälp av propaganda, eller fake news som det kallas i dag. Mekanismerna är desamma och det värsta är att vi verkar gå på dem. Igen och igen och igen. När ska vi lära oss?