Vem praattaa i Helsingfors?
Kyrkslättsbon Sarah Wikner har både lyssnat på hur helsingforsare pratar svenska och på hur de själva tror att de pratar. Nu disputerar hon vid Åbo Akademi.
Sarah Wikner ville veta hur svenskan i Helsingfors beskrivs bland dem som bott merparten av livet i huvudstaden eller i närheten. Hon hittade flera kategorier, bland annat förknippas ”Helsingforssvenska” med långa konsonanter, vokalförlängning i kombination med r-bortfall, nasalitet och knarr. Men när Wikner försökte lyssna in särdragen hade hon svårt att hitta dem. Nu försvarar hon sin doktorsavhandling vid Åbo Akademi.
Det finns många tår att trampa på när man skriver om språk i HBL, så vi börjar med att vara tydliga. Sarah Wikner har inte gjort en kvantitativ studie med ett statistiskt representativt material av infödda helsingforsare.
I stället har Wikner gjort en kvalitativ studie i vad folk som saknar lingvistisk utbildning anser känneteckna den svenska som talas i huvudstaden med omnejd. Under doktorandtiden har hon varit anställd som forskare vid Svenska litteratursällskapet och rekryterade informanter genom olika ideella föreningar.
Baserat på de här informanternas åsikter om svenskan i Helsingfors kunde hon identifiera vissa särdrag. Sedan lyssnade hon på infödda helsingforsare och försökte hitta de här särdragen i deras tal.
Parallell till finskt s
Det är kanske inte så förvånande att Helsingforssvenskan förknippades med långa konsonanter som i prata ”praatta”, vokalförlängning i kombination med r-bortfall som hittar i ”jag hittaa”, nasalitet och knarr. Wikner valde att fokusera på konsonanterna och vokalerna och uttalar sig alltså inte om knarrförekomsten.
Båda dragen visade sig förekomma i materialet, men med variation. Konsonantförlängning var vanligare än r-bortfall.
– Det finns en stark föreställning om konsonantförlängning och r-bortfall som tillsammans utgör en stereotypisk Helsingforssvenska. Men det här sättet att tala förekom inte i särkilt hög grad i mitt material och jag är osäker på i vilken grad det finns i verkligheten.
Wikner lyfter fram detta som ett intressant resultat och jämför det med diskussionen om att finskspråkiga i Helsingfors uppfattas ha ett speciellt ”s” som inte finns på andra håll i landet. Den finska forskaren Johanna Vaattovaara har utrett det här och kommit fram till att s:et bara är en myt.
Svårt höra skillnad
Nu är det säkert många som fnyser till. Vem känner inte någon som pratar svenska med både konsonantförlängning och r-bortfall? Wikner är inte ute efter att ifrågasätta hur någon pratar men vill öppna för ett nytt sätt att se på språk. Språkbruk kan inte längre avgränsas geografiskt, enligt Wikner.
– Man kan inte dra geografiska gränser och säga att folk innanför den här gränsen talar på ett annat sätt än de som bor på andra sidan.
Ett annat viktigt resultat av hennes forskning är att man inte kan skilja mellan ett så kallat högspråk och lågspråk på samma sätt som tidigare.
Det som förvånade henne mest var ändå resultatet i ett lyssnartest. I en delstudie hade hon sex ljudband; två från Helsingfors, två från Åbo, ett från Vasa och ett från Kyrkslätt som hennes försökspersoner skulle placera geografiskt. Det visade sig vara svårt.
– Skillnaderna är tydligen inte så stora. Men de som kom från Helsingfors kändes ändå igen bäst.
Exemplen utgjordes av personer som bott så gott som hela livet i städerna i fråga. Wikner hade alltså inte handplockat personer som talade som man ”gör i Vasa”.
Hanken och Norsen
Det kan finnas lokala drag som individer använder för att markera tillhörighet, menar hon. Då blir språkbruket en social markör, vilket de intervjuade också antydde. Den stereotypa Helsingforssvenskan kopplas ihop med dyra märkeskläder, Hankenekonomer, Norsen och hem i Eira – eller i Grankulla.
Som Kyrkslättsbo tycker Sarah Wikner att det varit tacksamt att ha ett visst utanförskap. Intresset för svenskan har vuxit under studierna vid Åbo Akademi, och hon skulle gärna vilja forska vidare.
– Med tanke på att det inte har forskats i svenskan i Helsingfors sedan 1980-talet upplever jag att jag bara har skrapat på ytan. Det skulle vara intressant att djupare undersöka de sociala betydelserna man vill visa eller undvika att visa genom att använda vissa språkdrag.