En skugga över friidrotten
De många dopningsfallen kastar en enorm skugga över hela den kenyanska friidrotten.
I åratal har forskarna försökt förklara varför de kenyanska löparna är så överlägsna. Beror det på att de springer till skolan som barn, att de har smala underben, eller för att de är uppväxta på hög höjd? Ett mysterium. Svaret är dock inte 44. Eller kanske delvis. För tillfället är 44 kenyanska löpare avstängda för dopning. Den senaste av dem som blivit avstängda är Abraham Kiptum, som förra året satte ett nytt världsrekord på halvmaraton. Ett världsrekord som hans landsman Geoffrey Kamworor putsade till 58.01 i september.
Friidrottens integritetsenhet AIU avstängde Kiptum i fyra år på grund av att hans blodvärden varierade alldeles för kraftigt för att vara normalt. Kiptum förklarade variationerna i det biologiska passet med att han tränat på hög höjd och dessutom, hur absurt det än låter, fungerat som blodgivare. Wadas expertpanel som består av tre oberoende experter ansåg dock att avvikelserna sannolikt berodde på att han använt epo – och slutat strax före tävlingarna för att inte åka fast i ett dopningstest. Det är relativt sällan som en idrottsutövare blir avstängd enbart på basis av det biologiska passet. Blodvärdena måste vara så ovanliga att det inte finns någon annan förklaring än dopning.
Epo under träning
Andra kenyanska storlöpare som åkt fast under de senaste åren är OS-vinnaren i 3 000 m hinder, Ruth Jebet, som numera representerar Bahrain, Asbal Kiprop, OS-vinnare och trefaldig världsmästare i 1 500 m, samt VM-bronsmedaljören på 800 m, Kipyegon Bett. Det är kanske inte bara de smala underbenen trots allt. Det är inte ens bara de nya Nikeskorna som också Kiptum använde sig av förra året.
Strax före VM i Doha rapporterade tyska ZDF om att det är vanligt att kenyanska elitlöpare dopar sig med epo under träning. Epo syns inte längre än några timmar i ett dopningstest, så risken är ganska liten att åka fast i ett oanmält dopningstest.
Risken att åka fast är avsevärt mindre ifall man dessutom blir förvarnad före dopningstesterna. Asbal Kiprop hade blivit tipsad dagen innan om att han får besök av dopningskontrollanterna, i utbyte mot en liten donation, men åkte ändå fast.
Dopningstestade minst tre gånger
Saker och ting har gått framåt. Förra året öppnades ett Wada-ackrediterat labb i Nairobi, så dopningstesterna kan analyseras på ort och ställe i stället för att transporteras till Sydafrika. Kenyanska idrottsutövare måste bli dopningstestade minst tre gånger utanför tävling för att få delta i ett stort mästerskap – elitlöparna Michael Kibet och Daniel Simiyu missade VM i Doha för att de inte uppfyllde det kravet.
Det är förstås inte bara dopningen som gör att kenyanerna – och andra östafrikaner – är så framgångsrika som löpare. Men de många dopningsfallen kastar en enorm skugga över hela den kenyanska friidrotten. Det är svårt att ta kenyanernas resultat på allvar om man vet att de inte förbereder sig under samma omständigheter som finländska, svenska och norska löpare. Fått mig att lite tappa sugen för friidrotten i OS och VM – mästerskap där idrottarna tävlar under väldigt olika förutsättningar.