Moderatledaren pressas till tvär gir

Det sägs att Fredrik Reinfeldts vålnad vilar över Moderaterna. Dagens partiledare Ulf Kristersson är pressad också av eländiga opinionssiffror.

Moderatledaren Ulf Kristersson är pressad mot väggen av usla opinionssiffror och ett tryck inifrån partiet om en tvär gir i politiken. I det läget väljer han att möta Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson. Något som får 95-åriga förintelseöverlevaren Hédi Fried att anklaga honom för att bryta sitt löfte om att aldrig ha något samröre med SD.

Över allt svävar tidigare statsministern Fredrik Reinfeldts ande och hans beryktade Öppna ditt hjärta-tal från 2014, skriver biträdande chefredaktör Lena Skogberg.

– Hemma har jag Stella, 12 år, som funderar på vad som händer i världen. Av det du sagt, vad ska jag ta med hem till henne i kväll?

Anna Hellerstedt, till vardags vd på KSF Media, är moderator på ett seminarium ordnat av Finsk-svenska handelskammaren och frågan riktar hon till Sveriges tidigare statsminister och moderatledare Fredrik Reinfeldt.

Han spinner vidare på det han just föreläst om inför över 400 åhörare: tron på det öppna samhället.

– Vi som föräldrar avgör hurdana barn vi uppfostrar. Säger vi att de flesta människor är som vi, uppfostrar vi dem till att rösta på ett öppet samhälle. Men säger vi att människor har onda avsikter, att vi ska vara misstänksamma, särskilt mot det främmande, och helst bara hålla oss till familjen, ja, då uppfostrar vi en generation som röstar på de ”strongmen” som just nu bara blir fler i världen.

Reinfeldt har i sitt anförande drivit med sig själv och det berömda öppna ditt hjärta-tal som han höll 2014. Ett tal som fått mycket kritik för att anspela på en utopi om gränslös solidaritet inte olik kommunismen, och enligt en del svenskar en syn på migrationspolitiken som ligger som grund för dagens gängkriminalitet. Själv säger Reinfeldt småironiskt till Helsingforspubliken: ”Det var då de (svenskarna) slutligen kastade ut mig.”

Det här är intressant med tanke på det som händer i Sverige nu. Dagens moderatledare, Ulf Kristersson, träffade förra veckan Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson för att tala om migration, lag och ordning (gängkriminalitet) samt energi. Många frågar sig om det konservativa block som Åkesson drömmer om härmed har sett dagens ljus. Enligt den senaste SCB-mätningen stöds Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna av 47,5 procent av svenskarna medan de regerande fyra partierna stöds av cirka 42,8 procent. Eller för att citera journalisten Göran Eriksson i Svenska Dagbladet: ”Kristersson har kastat SD-tärningen”.

Det hela späds på av att Hédi Fried, en 95-årig överlevare från Förintelsen, öppet anklagar Kristersson för att bryta sitt löfte om att ”aldrig ha något samröre med Sverigedemokraterna”.

Om vi ändå lämnar de dagspolitiska förvecklingarna åt sidan och anlägger ett mer ideologiskt perspektiv på det hela ser vi att Moderaterna gör en tvär gir från den kurs Reinfeldt höll – och som blev hans öde.

I sin bok Nya livet (2016) skriver Reinfeldt: Ska min djupaste övertygelse och det jag valt att viga mitt liv åt sammanfattas i några få ord, så blir det kärleken till frihet och tron på att öppna samhällen är överlägsna alla andra.

Han skriver om motståndet i det egna partiet och klapparna på axeln av meningsmotståndare i andra partier. Han talar också om den tvekan som nästlat sig in i var och en av oss.

Vi har dels tvingats vänja oss vid att mitt ibland oss kan det dyka upp en självmordsbombare, en terrorist eller en psykiskt instabil eller allmänt hatisk person som är beredd att urskillningslöst skada sina medmänniskor. Det har i sin tur börjat vända människor mot varandra och få oss att titta på varandra med förstärkt vaksamhet. En del av tilliten oss människor emellan har gått förlorad. Det har i sin tur plockats upp för att skapa politisk opinion. En opinion som används för att stänga dörrarna i vårt öppna samhälle.

Men, fortsätter han, de som profiterar på människors allmänna nervositet inför spänningarna i världen har en egen agenda.

De vill någonting med sitt politiska engagemang.

Det är i den rävsaxen Ulf Kristersson sitter. Pressad mot väggen av ett inre tryck i partiet och dåliga opinionssiffror.

Sverigedemokraterna har växt i opposition och den svenska beröringsskräcken med ett parti som ändå agerar i demokratisk ordning har periodvis tett sig konstig i en finländares ögon. I Finland har vi valt en annan väg och låtit Sannfinländarna axla regeringsansvar. Någon klokare än jag får spekulera i vilken strategi som varit bättre.

Ledstjärnan för en politisk ledare borde ändå vara vilket samhälle hen vill bygga vidare på. Det samtalet måste Kristersson kontinuerligt föra med sig själv: Visst behöver han en maktposition för att kunna bedriva politik (läs: bli statsminister) – men vad får det kosta och vilka värden är han beredd att offra på vägen?

”Moderaterna gör en tvär gir från den kurs Reinfeldt höll – och som blev hans öde.”

LENA SKOGBERG

Biträdande ansvarig utgivare