Också djur ska innefattas av feminismen
I januari tillträder Elliot Lundegård som chefredaktör för feministiska Astra. Hen vill se en bred jämlikhetsfeminism som under 2020-talet blir bättre på att inkludera också djur och sexarbetare. – Lokalt i Finland tror jag att transfrågan förblir väldigt viktig, på grund av kravet på tvångssterilisering i samband med könskorrigering. Vi måste också fortsätta prata om antirasism och klimatfrågor.
Ingen ska avhumaniseras, inte ens högerextremister. – Jag står väldigt starkt för att alla människor har lika värde. Det måste prägla hur jag möter dem som tycker att jag inte är så livsvärdig, säger Elliot Lundegård. Den 1 januari tillträder hen som chefredaktör för Astra.
Vem räknas som människa, fullt ut? Då HBL träffar Astras nya chefredaktör Elliot Lundegård i hens hemknutar vid Hagnäs torg blir det en övergripande fråga i samtalet. Feminismen överlag kan förvisso ses som ett projekt där utvidgningen av det mänskliga alltid varit central, men under 2000-talet har fokuset på andra grupper än vita, heterosexuella cis-kvinnor gradvis ökat.
Lundegård är uppvuxen i Vagnhärad utanför Stockholm, men har i snart ett och ett halvt år bott i Helsingfors där hen i december lägger sista handen vid sin pro gradu-avhandling i nordisk litteratur. Också här handlar det om det mänskligas gränser. Lundegård har undersökt människa-djur-transformationer i finlandssvensk folkdiktning.
Forskningsansatsen kan beskrivas som posthumanistisk, men intresset för ämnet började med något så vardagligt som research i keltisk tradition inför en Halloweenfest.
– Att det innebär otur att se en svart katt handlar om att det ansågs vara en häxa i djurskepnad. Och häxor som förvandlar sig till katter finns också i den finlandssvenska folkdiktningen.
– Det är åtminstone så att den som förvandlar sig inte är riktigt okej. En sak som jag kommer fram till i gradun är att kategorin människa är något man måste kvalificera in i, och om man inte gör det är man misstänkliggjord.
Svarta katter och varulvar i folklore är en sak. Men också i dag finns det tankemönster som utnyttjas för att exkludera människor.
– Avhumanisering av människor är en krigsföring, tänker jag. Att beskriva människor som djur – under andra världskriget var judarna svin
– det är ett sätt att motivera våld mot dem. Men det säger också en del om vår makt över djur; att det är okej att döda dem.
Ingen kvinnoseparatism
Som chefredaktör för Astra – något av ett flaggskepp för svensk feminism i Finland – tror Lundegård att hen genom sin bakgrund kan engagera en del skribenter i Sverige, vilket kan ge nya impulser. Till nyheterna hen planerar hör också en frågesida och en sida med kontaktannonser.
– Det kommer kanske att lätta upp lite, men jag vill också hålla fast vid de längre texterna.
Vi resonerar om de lite olika förväntningar som finns på en tidskrift som Astra: unga läsare som nyligen börjat intressera sig för feminism och söker information, akademiker som är välbekanta med postteorierna och en del äldre läsare som kanske i första hand förstår feminismen som uttryckligen kvinnokamp.
– Jag tänker för egen del att feminismen handlar om jämlikhet för alla grupper, kvinnor och minoriteter. Att vara kvinna är inte att tillhöra en minoritet även om det är en grupp som det finns förtrycksordningar mot.
– Men där tror jag det inte blir så mycket förändring – Astra har haft en ganska bred feminism också förut: en bred jämlikhetsfeminism och inte en kvinnoseparatistisk feminism. Och jag tänker att det också är det enda sättet för feminismen att överleva.
Det är maktanalysen som är det centrala? – Ja, verkligen. Också att se sin egen makt. För mig har de viktigaste och häftigaste feministiska insikterna kommit då jag sett min egen makt: att jag är uppvuxen med en vardagsrasism i min politiska medelklassfamilj.
2020-talets frågor
Elliot Lundegård avslöjar att hens första nummer kommer att handla om relationer och det andra om djur.
– Jag tror att det är en superviktig fråga för feminismen: djuren är en grupp att lyfta då vi talat om makt och förtryck.
Kan djuren inkluderas på samma villkor som människor? – Jag tror det är viktigt att se att olikheten inte går att komma undan. Djuren måste få vara djur. Ett fel, som också djurrättsrörelser gjort, är att projicera mänsklighet på djuren. Men jämlika i vår olikhet kan vi kanske vara.
Att erkänna att djur också har subjektivitet i någon bemärkelse? – Åtminstone agens, och värde. Jag skulle vilja säga att subjektet kanske är mänskligt, men det betyder inte att allt som inte är subjekt är objekt.
Vilka tror du blir feminismens viktigaste frågor under 2020-talet? – Lokalt i Finland tror jag att transfrågan förblir väldigt viktig, på grund av kravet på tvångssterilisering i samband med könskorrigering. Vi måste också fortsätta prata om antirasism och klimatfrågor. Sen är frågan om sexarbete väldigt central.
Svår sexköpsdebatt
Och här finns det mycket att ta fasta på.
Det är inte bara lagstiftningen som ser olika ut i Finland och Sverige, utan också den feministiska debatten. Till exempel har unga tongivande feminister inom Vänsterförbundet motsatt sig en kriminalisering av sexköp – vilket i princip varit otänkbart att göra i deras svenska systerparti.
Men inte heller i Sverige råder någon feministisk konsensus. I oktober i år sade anrika RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter; tidigare Riksförbundet för sexuellt likaberättigande) att sexköp borde avkriminaliseras i Sverige, och hänvisade till utlåtanden av FN-organ, Amnesty och Human Rights Watch. Det har gett upphov till en hätsk debatt.
– Jag har inte följt den finländska debatten väldigt nära då jag inte läser någon avancerad finska, men det verkar vara högre i tak här. I Sverige tycker jag tyvärr att debatten varit väldigt ful från båda håll.
– Vissa feminister vill bojkotta RFSL och kallar dem antifeministiska. Det håller jag inte med om.
Hur ska man närma sig en så här svår fråga på ett bra sätt? – Astra borde ha ett temanummer om sex och då tänker jag att också sexarbete måste avhandlas. Det går inte att skygga för de här frågorna
även om de är smärtsamma och delar oss på så många sätt. Jag hoppas vi ska kunna fortsätta samtalen även om de är svåra.
Vilka är de svåraste punkterna?
– Dels är orden väldigt laddade, vissa menar att sexarbete är ett dåligt ord, dels handlar det väldigt mycket om tolkningsföreträde. Alla försöker utläsa vad de som säljer sex egentligen tycker. Det känns som om alla försöker säga ”vi är på deras sida”, men det är alltför sällan som någon säger ”vi talar för oss själva”. Min feministiska instinkt säger mig att man alltid ska lyssna på förstahandsperspektiv och -berättelser. Eftervärlden brukar alltid fråga varför man inte lyssnade på dem det gällde?
Lundegård poängterar att hen inte har någon enkel lösning på frågan, men anser att debatten håller en för låg nivå. Som publicist är hens ambition också att publicera artiklar som hen inte står bakom till hundra procent – att det finns konflikter, kollisioner och kritik gör att feminismen går framåt. Men det gäller att inte vara orättvis mot sin meningsmotståndare.
– I Sverige finns de som anklagar dem som vill avkriminalisera sexköp för att vara för en varufiering av kroppar. Det är väldigt hårt sagt.
Avhumanisera inte högerextremister
Lundegård vill också problematisera den pessimism som ibland präglar kritiska diskussioner.
Det är visserligen sant att den frodiga feminismen och dess framsteg ackompanjeras av en växande högerpopulism och -extremism, med direkt antifeministiska idéer. Men, säger hen, det gäller att inte överdriva de återkommande påståendena om en backlash.
– Det kan göra att man tappar modet och slutar tala om det man tycker är viktigt, att man luras att tala om det högerextremismen vill sätta på agendan ... Om man tar debatten ska man inte göra det på deras villkor. Diskutera inte migrationspolitik med extremhögern för det är precis det de vill.
– Sen tror jag att det är viktigt att inte själv hamna i ett vi-och-demtänkande. Jag vill inte tänka att de här människorna borde fara åt pipsvängen – för att uttrycka mig milt. Jag vill inte syssla med den typen av avhumanisering eller ge upp på folk. Jag står ändå väldigt starkt för att alla människor har lika värde, kanske till och med alla djur? Och det måste prägla hur jag möter dem som tycker att jag inte är så livsvärdig. Annars ger jag upp min moral.
Alla försöker utläsa vad de som säljer sex egentligen tycker. (- - -) Min feministiska instinkt säger mig att man alltid ska lyssna på förstahandsperspektiv och -berättelser. Eftervärlden brukar alltid fråga varför man inte lyssnade på dem det gällde?
Djuren måste få vara djur. Ett fel, som också djurrättsrörelser gjort, är att projicera mänsklighet på djuren. Men jämlika i vår olikhet kan vi kanske vara.