❞ De fyra unga kvinnorna födda 1985–87 gick ännu vid millennieskiftet i högstadiet och styr nu vårt land. En rejäl generationsväxling har skett i finländsk politik och nästan hoppat över dem som föddes under 1970-talet.
80-talisterna har tagit över i politiken, 70-talisterna hann aldrig riktigt med.
Sanna Marin (SDP) blir landets nästa och genom tiderna yngsta statsminister. Hon väntas också ta över som SDP-ordförande vid partikongressen i sommar. Centerns ordförande Katri Kulmuni byter upp sig och får den tunga finansministerportföljen då den nygamla regeringen tillträder. Hon blir den yngsta finansministern efter kriget. De grönas ordförande Maria Ohisalo fortsätter som inrikesminister och Vänsterförbundets ordförande Li Andersson som undervisningsminister.
De här fyra damerna, alla mellan 32 och 34 år, bildar tillsammans med SFP:s ordförande, justitieminister Anna-Maja Henriksson regeringens ledande kvintett.
De fyra unga kvinnorna födda 1985–87 gick ännu vid millennieskiftet i högstadiet och styr nu vårt land. En rejäl generationsväxling har skett i finländsk politik, med kvinnorna som anförare.
Generationsväxlingen har nästan hoppat över dem som föddes under 1970-talet. 80-talisterna kommer på bred front, vilket generationen före aldrig hann göra förrän de yngre redan tog över.
Centern och Vänsterförbundet har nu sina första 80-talister i partiledningen, medan De gröna har redan sin andra ordförande som är född på 1980-talet. Sanna Marin blir sannolikt sitt partis första. Hennes motkandidat i den jämna omröstningen i SDP:s partifullmäktige om vem som skulle bli partiets statsministerkandidat var Antti Lindtman, som även han är född på 1980-talet.
Också den andra starka kvinnan i Centern, Annika Saarikko är 80-talist. Om och när Petteri Orpo utmanas om partiordförandeskapet i Samlingspartiet, vilket kan ske redan i sommar, finns högst sannolikt Antti Häkkänen och/eller Elina Lepomäki som de största favoriterna – de är födda 1985 respektive 1981.
Det finns överraskande få politiker från 1970-talet som har nått den politiska toppen. De främsta av dem är Jutta Urpilainen (SDP) och Jyrki Katainen (Saml), som var ung då han blev statsminister, men ändå sex år äldre än Sanna Marin som nu blir den hittills yngsta statsministern i Finland.
SFP:s tidigare ordförande Carl Haglund är med några månaders marginal en 70-talist, men i övrigt är det främst i de nyare partierna som politiker födda på 1970-talet har gjort sig gällande.
70-talsbarnen växte upp och gick i skola under en tid då till exempel skolpolitiken helt avpolitiserades. Då de kom upp i rösträttsålder var de inte lika intresserade av politik som tidigare generationer. Det kan ha berott på deras uppväxt i ett mindre politiserat klimat. Från slutet av 1980-talet och många år framåt konstaterades det allmänt att det inte var någon skillnad vilka partier som var vid makten, politiken som fördes var ändå ungefär densamma. På den tiden var det lätt för parti som parti att samarbeta i en regering, ideologierna och värderingarna satte inga hinder.
Allt det här bidrog säkert också till att valdeltagandet föll från val till val. 70-talisternas ointresse för politiken satte sina spår. Det har det tydligen fortsatt med eftersom det har varit så få politiker som är födda på 1970-talet som åtminstone hittills nått den politiska toppen.
Undantag finns bland De gröna och Sannfinländarna. Det är logiskt att de här partierna har lockat dem som blev vuxna under den tid då partierna kändes likriktade och politiken grå och trist. Man ville ha något nytt och hoppade på De gröna som från början var en ungdomlig och annorlunda rörelse eller så valde man det populistiska protestpartiet som senare utvecklats till ett mer nationalistiskt högerparti – Sannfinländarna.
Anni Sinnemäki, och Ville Niinistö är de två synligaste gröna politikerna födda på 1970-talet. Sannfinländarnas ordförande Jussi Halla-aho föddes 1971, partiets andra stora namn Laura Huhtasaari är född 1979 och den nya påläggskalven, riksdagsledamot Riikka Purra 1977.
Har tåget gått för 70-talisterna i de andra partierna eller hinner och vill de ännu utmana de yngre? Det kan bli tufft, men vi behöver också politiker som har viktig erfarenhet från arbetslivet utanför politiken.