Forskaren Heidi Kidron söker bättre kunskap om proteiner. Det gör det lättare att styra medicinering.
Ett av farmaciforskningens mål är styra läkemedelsanvändningen mot så exakta nivåer som möjligt. Då kunde patienterna slippa onödiga biverkningar.
Tänk statiner. Dem skriver läkare ut åt personer med farligt höga kolesterolnivåer, alltså höga nivåer av skadliga blodfetter. Avsikten med statinerna är att ta ner mängden blodfetter för att minska risken för blodproppar i kroppen, men samtidigt får en del patienter biverkningar som illamående, magont eller muskelvärk av statinerna. Då riskerar tabletterna att bli liggande i skåpet eller på apoteket.
Orsaken till muskelvärken kan vara att patientens genetik hindrar statinerna från att komma in i levern så att de cirkulerar kvar i blodomloppet i stället. Heidi Kidron, forskare vid avdelningen för farmaceutiska biovetenskaper vid Helsingfors universitet, arbetar för tillfället med frågan om transportproteiner, alltså sådana proteiner som kan kopplas till hur läkemedel tas upp i kroppen.
– När man förstår de här transportproteinerna kan man till exempel ändra läkemedelsdoserna så att olika biverkningar minskar, säger hon.
Söker patientnytta
Transportproteinerna, som ibland också kallas bärarproteiner, är ett slags transportmedel som till exempel vitaminer eller läkemedel kan fästa sig vid och åka in och ut i celler med.
Kidron och hennes kolleger arbetar med en grundforskning som i bästa fall kan leda fram till att man kan identifiera vilka gentyper hos patienter som orsakar förändringar i transportproteinerna och som därför stör upptagningen av läkemedel. När det sker innebär det att patienten inte har tillräckligt stor nytta av de doseringar som står på receptet. Antingen har den ordinerade dosen ingen effekt eller så är dosen för hög. De forskningsresultat Kidron och hennes kolleger kan komma fram till kan alltså ha avgörande betydelse för hur framtida patienter mår.
För tillfället forskar Kidron med kolleger i ett halvdussin transportproteiner.
– Men det finns över hundra varianter av dem och vi vill se vad de här genetiska varianterna kan orsaka. Eftersom de är så många blir enskilda varianter ändå sällsynta och då blir det svårt att samla ihop patientgrupper för kliniska undersökningar. Därför är vår idé att testa varianterna i cellodlingar för att förutspå hur de verkar i människan, säger hon.
Intressant vid hjärnsjukdomar
Frågan om hur vår personliga genuppsättning påverkar transportproteinerna kan vara viktig till exempel vid hjärnsjukdomar. Att få in läkemedel i hjärnan är svårt för att den så kallade blod-hjärnbarriären effektivt försvarar hjärnan mot intrång av olika slag. Proteinerna skyddar hjärnan genom att pumpa ut läkemedel. Kan forskarna identifiera patienter med olika varianter av transportproteiner så kan man också identifiera de personer som kunde ha bättre nytta av vissa läkemedel.
– Om det då skulle finnas tillräckligt många personer så kunde man utveckla personaliserade läkemedel för dem, säger Kidron.
Transportproteinerna finns överallt, i hela kroppen, men just nu är Kidron och hennes kolleger mest intresserade av dem som finns i tarmen, njurarna och levern. De goda nyheterna är att man i vissa cellodlingar redan kan förutspå hur en person med en viss genetik svarar på en viss läkemedelsbehandling.