Feministduo: Stjäl inte vårt dopamin
Lidia Bäck och Anna-Sofia Nylund ville göra ett feministiskt verk utan att ödsla energi på patriarkatet. I Projekt Dopamin undersöker de om det går att krossa patriarkatet genom höjda dopaminnivåer.
– Att diskutera problem är viktigt, men jag tror det tar enorm energi av feminister, att det stjäl dopamin. Det är skönt att för en gångs skull inte relatera till patriarkatet, att göra något som ger energi i stället för att ta, säger Anna-Sofia Nylund.
I sitt nya scenkonstverk undersöker de feministiska konstnärerna Anna-Sofia Nylund och Lidia Bäck ifall de kan montera ner patriarkatet genom att rätta till sina dopaminnivåer.
I tjugoen dagar ska scenkonstnären Lidia Bäck och bildkonstnären Anna-Sofia Nylund meditera, träna, lyssna på musik, kramas och lägga pussel. Sedan i måndags har det varit möjligt för publiken att delta i deras aktiviteter som enligt forskningen höjer dopaminnivåerna, det vill säga ökar välbefinnandet.
Hittills har besökarna lämnat Viirus studio synbart glada, enligt Bäck och Nylund. De har fått besök av såväl en tio månader gammal bebis som konstnären Jaana Kokko som de under en frukost diskuterat feministisk teori och konst med.
Mindre dopamin hos kvinnor
Av materialet Bäck och Nylund samlar in under de tjugoen dagarna skapas två föreläsningar/föreställningar. Utgångspunkten för Projekt Dopamin är den amerikanska feministen Naomi Wolfs bok Vagina. A new biography, ett verk som både hyllats och kritiserats, konstaterar Bäck och Nylund. Naomi Wolf skriver bland annat om de fysiologiska och psykologiska följderna av sexuellt våld.
– Wolf påstår att århundraden av sexuella övergrepp gjort att kvinnor utsöndrar mindre dopamin än män, säger Anna-Sofia Nylund. Vi ville testa tesen. Vi skiter i patriarkatet och höjer i stället vår dopaminhalt. Kanske går det att krossa patriarkatet den här vägen.
Dopamin är en signalsubstans i hjärnan som påverkar bland annat kreativiteten.
– Det är intressant att se på konsthistorien ur det här perspektivet, och att sätta in sitt eget konstnärskap i den kontexten, säger Lidia Bäck.
Varför ville ni djupdyka i er själva i stället för att fokusera på strukturer? – Det är självklart att min feministiska analys är strukturell, men det är sällan som strukturernas följder för enskilda individer diskuteras. Det talas om strukturer nästan som om de skulle vara något bortom oss själva, bortom vår vardag. Samtidigt har man för inte så länge sedan börjat diskutera till exempel internationaliserad rasism och dess följder. I egenskap av ciskvinna tycker jag det är intressant att fundera på vem jag skulle vara om patriarkatet hade skalats av, säger Lidia Bäck.
– Att diskutera problem är viktigt, men jag tror det tar enorm energi av feminister, att det stjäl dopamin. Det är skönt att för en gångs skull inte relatera till patriarkatet, att göra något som ger energi i stället för att ta, säger Anna-Sofia Nylund.
Styr inte slutresultatet
Det här är Nylunds och Bäcks andra samarbete som arbetsgruppen Nameless. Det förra verket, nätperformancen Room Without Escape från 2014, utforskade makt, sexualitet och den yttre blicken genom ett slags interaktiv spelsituation där publiken kunde interagera med Nylund och Bäck.
– Också den kombinerade långvarig forskning med ett slutresultat som vi i förväg inte kunde styra, säger Nylund.
Projekt Dopamin pågår till den 18 och 19 december då det är möjligt att delta i projektets sammanfattning på Viirus. Man kan ännu delta i fredagens (13.12) och onsdagens (18.12) dagsaktiviteter genom att anmäla sig på facebook.com/namelessnamnlos