Så blev barnen i al-Hol en inrikespolitisk fråga

Politikerna har undvikit att ta i den känsliga frågan om IS-återvändarna med tång – tills nu.

Det är snart ett år sedan det sista IS-fästet föll och kvinnor och barn från området stängdes in i läger. Det största är i al-Hol i Syrien där också omkring tio mödrar med finskt medborgarskap samt deras trettio barn finns.

Sedan dess har det varit klart att flera av kvinnorna vill tillbaka Finland, och att barnen är utsatta i de dåliga förhållanden som råder.

På samma sätt har vi journalister sedan dess försökt belysa ärendet och få information om Finlands linje i frågan. Politikerna har ändå varit förtegna och undvikande och utlovade beslut har skjutits framåt flera gånger. Det har gällt både under Sipiläs och Rinnes regeringar.

Dels är orsaken politisk. Frågan är kontroversiell och känslig.

Bland annat Skyddspolisen har pekat på att kvinnorna, och till och med barnen, kan utgöra ett säkerhetshot. Få vill ta på sig beslutet att hjälpa vuxna tillbaka, personer som har anslutit sig till en terrorrörelse vars fruktansvärda grymheter är kända – och av vilka flera fortfarande kan vara radikaliserade.

I andra vågskålen finns barnen och de konventioner som binder oss, kort sagt: att barnens rätt till liv och trygghet ska gå före allt.

Så samtidigt som oppositionen väcker interpellation om regeringens agerande, finns det de som applåderar att det nu äntligen verkar röra på sig i frågan om barnen.

Dels handlar tystnaden om sekretess och säkerhet, vilket också utrikesminister Pekka Haavisto lyfte fram under onsdagens korta presskonferens. I ärenden där barnskydd, sjukvård och polis är inkopplade är det inte möjligt att gå ut med ingående information och frågan är vem det gagnar.

Under hösten har myndigheternas förberedelser trappats upp. Som HBL har rapporterat har ett femtiotal tjänstemän från olika myndigheter arbetat med hur barnen ska tas till och tas emot i Finland, av allt att döma är mammorna inkluderade bland annat för att de kurdiska myndigheterna har sagt att de inte ger ifrån sig enbart barnen. Myndigheterna vill ha bort så många som möjligt från lägret som utgör en belastning för den sårbara administrationen.

Mediernas bevakning har också eskalerat och detsamma gäller politikernas intresse i frågan, inte minst hos Sannfinländarna och den övriga oppositionen. Många rykten är i svang och läckorna och de anonyma källorna är för finländska förhållanden ovanligt många.

Det här hade kunnat undvikas om regeringen och utrikesministern hade varit tydligare i sin kommunikation, alltsedan förra vintern och inte fått det att se ut som att terrorsektens fall och IS-resenärernas vilja att återvända kom som en överraskning – för det kan den väl inte har gjort. Då hade ärendet knappast heller nått dagens proportioner där kärnan trots allt är hur vi ska göra med ett fyrtiotal personer. Att tänka sig full öppenhet på detaljnivå i det här fallet är ändå knappast realistiskt eller särskilt klokt.