Vem vill äta torterad julskinka?

KÖTTPRODUKTION I sin insändare i HBL 23.11 antyder Mats Nylund att allt är i sin ordning med sättet på vilket vi behandlar våra produktionsdjur, och att det rentav är klimatsmart att konsumera inhemska djurprodukter.

Nylund skriver att friska och välmående djur är en grundbult för verksamheten. Det är väldigt fint att det används relativt lite antibiotika inom den finländska djurindustrin, också med tanke på uppkomsten av superbakterier. Men det betyder ingalunda att finländska produktionsdjur är friska och välmående.

Produktionsdjuren har blivit avlade att bli extremt snabbväxande och högproducerande, vilket resulterar i stora hälsoproblem. Till exempel kycklingar har blivit avlade att växa oerhört snabbt, och speciellt strävar man till stora bröstmuskler eftersom dessa delar är de mest efterfrågade.

Den snabba tillväxten gör att hjärtat, lungorna och speciellt benen i fötterna inte hinner utveckla sig tillräckligt fort. Benproblemen förvärras av de oproportionerligt stora bröstmusklerna, och smärtorna kan vara så intensiva att fåglarna inte längre kan ta sig till foder- och vattenautomaterna.

Det är vanligt att det finns tiotusentals kycklingar i en hall, så det finns mycket små chanser för djurskötarna att ens märka de sjuka och döende individerna, som lämnas åt sitt öde.

Djur mår väldigt dåligt av att inte få utlopp för sina viktiga beteendebehov såsom att röra på sig, bygga bo och sköta om sin avkomma. Om beteendekraven inte blir uppfyllda blir djuren ofta frustrerade och stressade, vilket kan ge upphov till fysiska och psykiska störningar.

Då hela djurindustrin är

Det mest fundamentala behovet för djur, liksom för människor, är att få leva, men detta förbises av djurindustrin som en självklarhet.

uppbyggd på att inskränka eller helt förhindra djurs naturliga beteende är det besynnerligt att påstå att produktionsdjuren är välmående. Det mest fundamentala behovet för djur, liksom för människor, är att få leva, men detta förbises av djurindustrin som en självklarhet.

Nylund nämner att djurskyddslagen håller på att förnyas. Som det ser ut nu kommer inga större förbättringar att göras för produktionsdjuren, till exempel för grisarna. Den nya lagen kommer inte ens att förbjuda grisningshäckarna där suggorna tvingas ligga i långa tider utan att ens kunna vända på sig.

Koldioxidbedövning som används på grisar och en del andra djur innan de slaktas kommer fortfarande att användas. Metoden är behändig och billig, men den är oerhört ångestframkallande och smärtsam och orsakar väldigt stort lidande för djuren.

Trots att den finländska djurindustrin inte skövlar regnskog eller använder så mycket soja kan man knappast kalla den för hållbar. Oberoende av var än i världen djurprodukter är producerade, har de alltid högre klimatpåverkan än vegetabiliska produkter. Själva transporten står bara för en liten del av livsmedlets klimatpåverkan, så även importerade vegetabiliska produkter är ett klart klimatsmartare val än närproducerade djurprodukter.

Vad miljön beträffar, bidrar den finländska djurindustrin till utrotningen av arter och övergödningen av Östersjön.

Det bästa alternativet är att välja inhemska vegetabiliska produkter, som förutom att vara ett etiskt, miljövänligt och hälsofrämjande val även gynnar vårt lands ekonomi. Finland kunde profilera sig som ett föregångarland för omställningen till en vegetabiliebaserad produktion, dit utvecklingen otvivelaktigt kommer att gå.

Jag är på samma linje med Nylund att det är ohållbart att priserna på djurprodukter är så pass låga. Jordbrukarna bör bistås i sitt nödläge, och det är viktigt att Finland är så oberoende av importerat livsmedel som möjligt.

Finländska hushåll har råd att slänga bort 120–160 miljoner kilo ätbar mat om året, så nog skall vi ha råd att betala en slant extra till exempel för att grisarna skall få leva ett lite bättre liv och att de under sin sista stund i livet slipper utstå ofattbart lidande – för ingen vill väl äta torterad skinka?