Sympatiskt men lite rörigt när växtriket intar scenen
Inter-floral Mint Box är en levande, interaktiv installation som skapas på ett sympatiskt, lekfullt och för sinnena skonsamt sätt. Den uppmuntrar till intressanta reflektioner också om det blir lite rörigt i tematiken.
Inter-floral Mint Box
Arbetsgrupp: Laura Marleena Halonen, Tom Lönnqvist, Marjut Maristo, Kristian Palmu. Dramaturgisk handledning: Henriikka Himma. Ljus- och designassistent: Alina Pajula. Föreställning på Viirus 10.12.
En bara någon dag gammal nyhetsrubrik gör ett av de teman som föreställningen behandlar lustigt aktuellt: den 9 december skrev bland annat Smithsonian Magazine om ett experiment där tomat- och tobaksplantor utsatts för olika stressfaktorer som hos människor eller djur skulle tolkas som smärta eller törst.
Hyperkänsliga mikrofoner som placerats ut invid plantorna kunde därefter spela in högfrekvensljud, omöjliga för ett mänskligt öra att uppfatta, som tydde på att växterna ”skrek” på ett sätt som vanliga plantor, som inte fått för lite vatten eller blad avklippta, inte gjorde.
De senaste åren har andra forskningsrön också visat att olika växter bland annat kan reagera då de blir bitna av insekter, vända sina växtdelar för att fånga upp mer ljus, och till och med reagera på medicinsk anestesi på ett sätt som tyder på att de kan uppfatta någon form av smärta.
Grön blindhet
Ett av de teman som verket Interfloral Mint Box kretsar kring är också ett kulturellt fenomen som kallas ”grön blindhet”. Det handlar om en sorts mental miss där växtriket, trots att det utgör själva fundamentet för allt liv på jorden, förbises som något oviktigt och sekundärt, något statiskt och icke-levande.
Genom en meditativ monolog bjuds vi in att själva sluta ögonen och försöka sätta oss in i hur en växtorganism fungerar. Ljuddesignen med dess skogsljud känns levande och immersiv, men det mjuka färgskiftande neonljuset känns däremot paradoxalt artificiellt.
Vi inbjuds också konstruera egna blommor av kulörta skumgummistycken och andra syntetiska material. Avsaknaden av levande växter, ens i krukor, i rummet känns slående.
Å ena sidan blir det en fascinerande kontrast mellan rum och tematik som väcker egna tänkvärda frågeställningar. Å andra sidan känns det som det mentala experimentet där vi erbjuds försöka empatisera över den biologiska klassificeringsgränsen skulle ha varit lättare att närma sig rent praktiskt om det funnits något konkret exempel på en annorlunda livsform att projicera på.
Nu får jag i stället försöka skicka tankarna tillbaka till minnen av sommarens mer levande naturupplevelser, vilket i och för sig också blir en terapeutisk upplevelse i novembermörkret.
Postkolonialt om Linné
Också de andra teman som genomsyrar verket känns väldigt samtida: i form av en avslappnad föreläsning utsätts också Carl von Linné och hans botaniska metodik för en postkolonialt kritisk granskning.
Och avslutningsvis deltar vi i en associativ studie av färgen mintgrön, som ironiskt nog förstörs lite för mig just av att det är en färg som bara under de senaste åren haft en trendmässig renässans, just för att den tidigare ansetts så retro. Det blir lite svårt att frammana genuint nostalgiska barndomsminnen förknippade med en färg som jag så ofta i vuxen ålder sett användas i mode, grafisk design etcetera.
I slutändan räddas det spretiga intrycket av de deltagande skådespelarnas karismatiska och lugna förmåga att uppmuntra resten av oss att delta. Jag nästan förvånas själv av vilken entusiasm det väcker hos mig att tillsammans med främlingar få binda ihop en oformlig ”blomma” och göra den till en del av de konstverk som pryder salen, i en simulerad växtprocess.