Om regeringens ofullbordade löften
eKonomi Pär Stenbäck känner oro för landets ekonomi och dess potentiella konsekvenser, en polarisering i samhället (HBL Debatt 4.12). Han till och med antyder en inte helt oförstående attityd till skeptikernas kritiska inställning till regeringen Rinnes ekonomiska politik, baserad på hur den på partinivå framstod i riksdagsvalets valkampanj och utformades i regeringsprogrammet efter valet.
Men Stenbäck stöder förstås regeringen, byter fokus och pläderar i keynesiansk anda för investeringar, med hänvisning till liknande röster från ECB-håll. Knappast någon motsätter sig investeringar, behoven finns. Men ECB- och andra liknande uppmaningar måste förstås fullt ut. Investeringsrådet gäller främst länder som har resurser att finansiera materiella investeringar – Tyskland och några till. Finland hör tyvärr inte till dem.
EU:s regler för medlemsländernas skuldsättning och budgetunderskott gäller fortfarande. För bara några veckor sedan fick Finland en varning
och uppmanades att inte längre spendera som regeringen Rinne redan under dess första månader vid makten.
Akuta investeringsbehov hos oss finns i bland annat utbildning, vård och omsorg samt infrastruktur. Problemet är resursbristen, det ekonomiska utrymmet utan massiv skuldsättning är i det närmaste noll. För staten är en intäktsbringande egendomsförsäljning i nollräntetider diskutabel. Prioriteringar och strukturella reformer är nödvändiga. Näringslivet investerar i know-how och kapacitet – storföretagen främst utomlands, nära exportmarknaderna.
Vänsteroppositionens häftiga kritik mot förra regeringens strama politik suggererade mången att tro att alla önskemål skulle uppfyllas i en ”egen” regering efter valet. Därför är nu mången missnöjd, gallupsiffrorna dalar. Skeptikerna bland annat ifrågasatte regeringens sammansättning på grund av vänstermajoritetens allmänna inställning i ekonomiska frågor. Fördelning intresserar mera än mervärdesskapande.
Detta om något ger anledning till oro.