Utrikesministern red ut stormen
I al-Hol lägret finns ett tiotal finländska kvinnor. Ytterligare några kan finnas i andra läger. Det är bevisat att åtminstone en del av dem fortsättningsvis hoppas på att kalifatet ska återuppstå och vill att barnen ska vara verktyg för det.
Att kvinnorna kan utgöra ett säkerhetshot är givet. Men hur stort ska det hotet få framställas som? Det är inte direkt Rysslands armé som invaderar, ifall ett tiotal kvinnor kommer till Finland. Skyddspolisen kommer redan från början att veta vem de är och kunna sätta namnen på sin övervakningslista. Potentiella terrorister brukar sällan anlända så ”offentligt” som al-Hol kvinnorna kommer att göra.
Och var är det större risk att barnen utvecklas till terrorister, besatta av en ”helig mission” som inte känner nationella gränser? I ett IS-infiltrerat läger i Syrien eller i Finland?
Var är det större chans att mödrarna kan ställas till svars i enlighet med en rättsstats principer? I ett krigshärjat och instabilt Syrien eller i Finland?
Låt dem ruttna i läger långt borta från oss är verkligen ingen trygg lösning.
Det kan finnas många fördelar i den bild den politiska eliten förmedlar när den leds av unga kvinnor. Det kan engagera yngres intresse för politik och samhällsfrågor överlag, det kan vitalisera väljare och det kan i förlängningen spräcka glastak också i andra arenor än politikens. Åbo Underrättelser
Anja Kuusisto Faktum är att Sverige är medlem i en påfallande liten klubb: EU-länder som i modern tid varken haft en kvinnlig stats- eller regeringschef. Dagens Nyheter Per Svensson om att alla nordiska länder utom Sverige nu leds av en kvinnlig statsminister.
Tystnaden har lämnat rum åt spekulationer och felaktiga uppfattningar. Helsingin Sanomat om att Utrikesministeriet försökt ta hand om al-Hol-frågan i skymundan medan en öppen och rak kommunikation om saken kanske inte skulle gjort frågan så politiserad och het.