Hon tog upp kampen mot sexuellt våld i krig
Jineth Bedoya är en av Colombias mest kända journalister och opinionsbildare kring frågan om hur sexuellt våld används som vapen i krig. Nu är hon huvudperson i en unik, internationell rättsprocess. Hon valde att öppet utmana den colombianska staten.
Jineth Bedoya är huvudperson i en unik, internationell rättsprocess. Våldtäkten av henne blev ett vapen i kampen mot sexuellt våld i krig. Hon valde att öppet utmana den colombianska staten och omges i dag ständigt av livvakter.
”Är du journalisten?”
frågade en kvinna vid fängelsets svarta entréport. Jineth Bedoya skulle just svara när hon kände en arm runt sin midja och ett vapen mot sin kropp. ”Börja gå, annars dödar jag dig”, väste en mansröst.
Snart befann sig Jineth Bedoya, bunden till händer och fötter, i en tom fabrikslokal. En grupp män täckte hennes ögon med bindel. Jineth Bedoya kastades in i en bil som körde iväg.
Det som hände sedan höll hon inne med under nio år.
Om hur hon våldtogs med en pistol mot huvudet under 16 timmar. Hur en av våldtäktsmännen sa: ”Koncentrera dig. Vi sänder ett budskap till Colombias medier.” Hur hon dumpades naken och svårt skadad vid en vägkant.
I dag arbetar Jineth Bedoya som redaktör på Colombias största dagstidning El Tiempo i huvudstaden Bogotá. Hon pratar rappt, framåtlutad och nickar med lyfta ögonbryn när hon vill understryka det hon säger.
– Det jag utsattes för var en krigsstrategi. Colombia tillhör de krigsdrabbade länder där kvinnors kroppar har använts mest flitigt som slagfält. Om jag inte varit kvinna hade de dödat mig. Våldtäkten var en varning till andra kvinnliga journalister: ”Samma sak kan hända er”, säger hon.
Vid tiden för brottet, år 2000, var Jineth Bedoya 26 år och på väg för att intervjua en paramilitär ledare i det fruktade fängelset La Modelo.
Precis som landets övriga krigszoner var La Modelo uppdelat mellan vänstergerillorna Farc och ELN respektive högerextrema paramilitärer och regeringsanhängare. En månad tidigare hade den blivit skådeplats för en massaker med 32 dödsoffer och 17 försvunna. Colombia låg då, för åttonde året i rad, högst på Reportrar utan gränsers lista över världens farligaste länder för journalister.
Sedan Colombias inbördeskrig startade på 1960-talet hade våldtäkter utvecklats till ett fruktat vapen. Men till skillnad från kidnappningarna, i genomsnitt tio per vecka, de blodiga massakrerna och de över två miljoner människor som befann sig på flykt, omgavs det sexuella våldet av tystnad.
– Framför allt ute på landsbygden har sexualvåldet stor inverkan på medierapporteringen. Det handlar om mycket självcensur, mycket rädslor bland kvinnliga journalister. Skadan som min kidnappning hade på yttrandefriheten i samhället har vi fortfarande inte mätt, säger Jineth Bedoya.
När Jineth Bedoya började undersöka omfattningen av det sexuella våldet som krigsstrategi, bestämde hon sig för att bli den första kvinnan i Colombia som offentligt berättade om sina erfarenheter. ”Det är min uppgift som journalist att säga sanningen och få andra att göra samma sak”, förklarade hon då.
Priset blev högt. Jineth Bedoya omges i dag ständigt av livvakter och färdas bakom skottsäkra rutor. Hon har, precis som många andra kvinnor under hot, brutit kontakten med delar av sin familj.
– För mig har det aldrig handlat om att ge mina gärningsmän hund
❞ För mig har det aldrig handlat om att ge mina gärningsmän hundra år i fängelse. Jag får inte ut något av att se dem bakom galler. Det som skulle ge mig sinnesro är sanningen. Vem som låg bakom det som hände. Varför det hände.
ra år i fängelse. Jag får inte ut något av att se dem bakom galler. Det som skulle ge mig sinnesro är sanningen. Vem som låg bakom det som hände. Varför det hände, säger Jineth Bedoya.
Hon berättar att stora delar av brottsutredningen har ”försvunnit” under årens lopp. När ett av vittnena pekade ut statstjänstemän som anstiftare till brottet, konstaterades han inte vara vid sina sinnes fulla bruk och placerades på rättspsykiatrisk avdelning och hans vittnesmål ogiltigförklarades. Vittnen och utredare har hotats. Två gånger har fallets åklagare bytts ut på grund av “oegentligheter” som inte är utredda.
Ärendet gick inte framåt
förrän 2012, när en nytillsatt åklagare kopplade tre paramilitärer till brotten mot Jineth Bedoya. De dömdes fyra år senare till långa fängelsestraff. Men Jineth Bedoya hävdar att åklagarmyndigheten har information som pekar på åtminstone 27 gärningsmän, inklusive brottets anstiftare.
2009 började Människorättsadvokaten Pedro Vaca vid den lokala yttrandefrihetsorganisationen FLIP arbeta för att få Jineth Bedoyas fall till internationell domstol.
– Tio år efter anmälan hade utredningen inte kommit någonstans. Massor av bevismaterial hade gått förlorat. Åklagarmyndigheten konstruerade en hypotes om att hon var älskare till en gerillakrigare för att skuldbelägga henne för kidnappningen, säger han.
Den 16 juli 2019 hamnade slutligen fallet hos den Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter, motsvarande Europadomstolen, i Costa Ricas huvudstad San José.
Det är första gången som en kvinnlig journalists rättigheter i en väpnad konflikt blir föremål för den Interamerikanska domstolens utredning. Det är också första gången som domstolen ställer den colombianska staten till svars i ett brottsmål gällande sexuellt våld. Alla 24 länder som domstolen är verksam i är skyldiga att anpassa sin rättspraxis i enlighet med domslutet.
– Innan Jineth kidnappades visste staten om att hon hotats för sitt arbete men erbjöd henne inget skydd. Det händer många kvinnliga journalister i väpnade konflikter. Så jag tror att fallet har en enorm potential att förbättra skyddet för kvinnliga journalister över hela kontinenten, säger Pedro Vaca.
Trots de överhängande hoten
har Jineth Bedoya fortsatt att sprida information om yttrandefrihet och sexuellt våld som vapen i krig. Hon har tilldelats otaliga priser för sin aktivism, såväl nationella som internationella.
Efter att fredsförhandlingar inletts mellan Farcgerillan och Colombias regering 2012, hjälpte Jineth Bedoya till att arbeta fram världens första jämställda fredsavtal. I avtalet garanterades bland annat en särskild enhet för att undersöka sexuellt våld som krigsvapen och att våldtäkter inte ska kunna garanteras amnesti.
Datumet för hennes kidnappning, den 25 maj, utropades till en nationell dag för kvinnliga sexualbrottsoffer genom ett presidentdekret 2014.
För några år sedan började kvinnor som våldtagits av krigets aktörer att tala. Andra motiverades till att göra samma sak.
– Vi kvinnor sträckte ut händerna till varandra och blev synliga. Det har också gjort många av oss till måltavlor för våra gamla gärningsmän, påpekar Jineth Bedoya.