Metrotid är pengar och leder till bilköp

Västmetron skulle göra det snabbt och miljövänligt att röra sig mellan Esbo och Helsingfors. I verkligheten tvingades vi köpa bil och dessutom sitta betydligt längre i kollektivtrafiken än tidigare.

– Förbannade metro, den har bara ställt till med problem! Vi borde ha två bilar!

Egentligen är det ganska sällan som båda två behöver bilen. Sedan västmetron började byggas har kollektivtrafiken i västra Esbo försämrats radikalt och vi har vant oss vid att dels lägga logistikpusslet, dels ha ett enormt tålamod med kollektivtrafiken.

I år är det ändå en vinter utöver det vanliga och den här morgonen kommer regnet vågrätt. Då tryter tålamodet med flera bussbyten med lång distans mellan hållplatserna bara för att ta sig från hemmet via skolan och dagiset till jobbet.

Ungefär samtidigt som min man står och svär i ett radhus i Esbostadsdelen Sökö, dit västmetron ännu inte når, publicerar denna tidning en artikel med rubriken ”Allt fler ratar metron i Esbo” (HBL 16.12). Enligt en undersökning har antalet resor med bil i Esbo, Grankulla och Vanda ökat i snabbare takt jämfört med resor i kollektivtrafiken. Chefen för kollektivtrafikplaneringen vid Helsingforsregionens trafik, Tero Anttila, förklarar att undersökningen är gjord drygt ett år efter att västmetron togs i drift. ”Vi vet att det tar längre tid än ett år för passagerarna att vänja sig vid nya sätt att åka”, säger Anttila.

Vilket struntprat! För åtta år sedan när vår familj flyttade till Sökö behövde vi ingen bil. Allt var smidigare, miljövänligare och billigare utan bil. Den utmärkta kollektivtrafiken var en av de avgörande faktorerna som talade för att flytten gick just hit. För mig som jobbar i centrum av Helsingfors tog det 40 minuter hemifrån till HBL, direktbuss. En arbetsresa som kändes överkomlig. För min man som jobbar i Otnäs gick det också direktbuss, 25–30 minuter dörr till dörr.

Numera är vi tyvärr bilägare – vi köpte bil för några år sedan för att vi inte orkade längre. Inför västmetrons ankomst stängdes många smidiga rutter ner, rutter som gjorde att vi hade tid att ta bussen via dagis till jobbet. När västmetron kom för drygt två år sedan togs också direktbussarna till Helsingfors centrum bort. De senare har återkommit som en följd av ilskna reaktioner, men de hjälper bara dem som jobbar vanlig kontorstid. Jag har nytta av dem cirka en arbetsvecka per månad.

Trots att vi både skaffat bil och åker metro är våra arbetsresor allt annat än smidiga. En vanlig dag kör jag det ena barnet till förskolan och det andra till dagis. Sedan fortsätter jag till Otnäs för att lämna bilen till min man så att han kan hämta barnen på eftermiddagen. Sedan går jag en halv kilometer till metrostationen, väntar på metron som tar mig till Kampen. Promenerar från metron. Tid i trafiken: cirka 50 minuter. Men huvudsakligen ett himla slit med alla byten av fortskaffningsmedel. Jag hade hellre suttit i ett fordon där man kan jobba samtidigt.

Hemvägen med metro och buss tar cirka 55 minuter.

Jag lägger alltså redan 105 minuter på resor per arbetsdag. Tidigare cirka 90 minuter. Det är en 17-procentig ökning i restid per dag. Att den inte är ännu större är tack vare bilen. Min man räknar med ungefär samma restid som förut, tack vare bilen.

En dag utan bil ökar familjens tid i kollektivtrafiken med hela 60 minuter per dag. Det motsvarar en ökning på 37 procent jämfört med tidigare. Det är en utveckling som nog inte kan kallas annat än ett fiasko.

Förutom att siffrorna är övertydliga är ett liv med den nuvarande kollektivtrafiken betydligt stressigare – stressigt att försöka hinna i tid till morgonbussen med små barn och stressigare på jobbet eftersom en av oss föräldrar måste passa bussen till dagvården som stänger klockan 17. Det är förlorad arbetstid och psykiskt tungt att jobba så här. Det är precis så som många säkert har det – de som inte har kunnat eller velat köpa bil. De som bor i stadsdelar där kollektivtrafiken fallerar i ännu högre grad.

Vi vet att västmetron är dyr, men jag undrar om någon har försökt räkna ut den verkliga siffran. Hur många arbetstimmar som går förlorade på grund av undermålig service i Finlands största metropol. Hur många som tvingats köpa bil. Hur mycket skattepengar som uteblir eftersom folk inser att det just nu inte är värt att flytta till vår stad.

Personligen vill jag därför inte höra trafikplanerare säga att det tar tid för mig och andra Esbobor att vänja oss vid ett nytt färdmedel. Åtminstone vår familj väljer inte bilen – vi vill inte ens äga en bil. Vi kör bil för att vi inte har råd att gå miste om mer tid. I själva verket omfamnar vi alla färdmedel som tar oss till våra jobb, daghem och skolor inom en rimlig tid. Färdmedlen får oerhört gärna vara miljövänliga, just nu är de långt ifrån det.

Planen är att metrobanan Mattby–Stensvik tas i bruk om tre och ett halvt år. Vi väntar mer eller mindre tålmodigt på att metron ska nå vår utpost och jag kan lova att vi kommer att vara bland de första i kön att försöka ”vänja oss vid det nya sättet att åka”.

För övrigt köper vi inte fler bilar. Det nöjet ger vi inte bilaffärerna som skjutit upp som svampar i regnet – naturligtvis i de områden dit metron inte når.

I bästa fall kanske kollektivtrafiken i framtiden igen blir så smidig att vi kan slopa bilen helt? Det skulle vara något det.

”Vår familj väljer inte bilen – vi vill inte ens äga en bil. Vi kör bil för att vi inte har råd att gå miste om mer tid. I själva verket omfamnar vi alla färdmedel som tar oss till våra jobb, daghem och skolor inom en rimlig tid.”

LISA FORDELL

Journalist