Harley hittar vänner
Birds of Prey måste ses som DC Comics bästa film hittills. Den spränger inga gränser och överraskar inte, men den är varken pinsam eller sövande och för DC är det faktiskt många steg framåt.
ACTION Birds of Prey (and the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn)
Regi: Cathy Yan. Manus: Christina Hodson. Foto: Matthew Libatique. I rollerna: Margot Robbie, Mary Elizabeth Winstead, Jurnee Smollett-Bell, Rosie Perez, Ella Jay Basco, Ewan McGregor, Chris Messina.
Den katastrofala Suicide Squad slutade med att Jokern (Jared Leto) fritog sin flickvän Harley Quinn (Margot Robbie) från fängelset för att, kan en anta, leva olyckligt och dysfunktionellt tillsammans i Gotham City. Men den fristående Harley Quinn-filmen Birds of Prey (and the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn) tar glädjande nog en annan riktning.
Jokern har dumpat Harley och hon tvingas en gång för alla frigöra sig från sitt psykopatiska skyddsnät och börja om på egen hand. Det gör hon genom att klippa håret, skaffa en hyena som husdjur och spränga den kemikaliefabrik där hon gick från att vara Harleen Quinzel till att bli Harley Quinn.
Skär ansiktet av folk
Men Jokerns frånvaro har allvarligare konsekvenser – den immunitet som Harley har åtnjutit försvinner blixtsnabbt och snart är hela Gotham ute efter henne. En av de förorättade är Roman Sionis (Ewan McGregor) en nattklubbsägare med förkärlek för att, tillsammans med sin bästa vän och undersåte Victor Zsasz (Chris Medina), skära bort ansiktet på folk.
Han är på jakt efter en diamant innehållande värdefull information, och mot sin vilja involveras inte bara Harley utan även nattklubbssångerskan Black Canary (Jurnee Smollett-Bell) och den tonåriga ficktjuven Cassandra Cain (Ella Jay Basco). Samtidigt finns det en anonym armborstmördare (Mary Elizabeth Winstead) som lämnar kroppar efter sig längs Gothams gator.
Titeln Birds of Prey är tagen från DC Comics serie med samma namn om ett gäng kvinnliga superhjältar, däribland Black Canary, som slåss mot Gothams värsta. Det är både filmens styrka och svaghet att involvera gänget i en film som trots allt lanseras som en Harley Quinnberättelse.
Styrkan ligger i det kollektiva, att ge Harley motstånd men också gemenskap. Det är fräscht att låta henne utvecklas utan Jokern, och särskilt en Joker i Jared Letos skepnad.
Men filmen fokuserar så tydligt på Harley, som också är berättaren, att de övriga karaktärerna hamnar i skymundan. Det är så att en önskade att den oundvikliga ”vi måste jobba tillsammans”-twisten skulle ha kommit en timme tidigare.
Blonderad svartsjuk hund
Personligen har jag aldrig fastnat för Harley Quinn som karaktär, men Robbies prestation är svår att motstå och även Smollett-Bell, Winstead och Rosie Perez som underskattad polis hittar rätt i sina roller. McGregor spelar yvigt och aningen spretigt, och gör Sionis som en bortskämd sadist som till syvende och sist förblir rätt intetsägande. Då är Medinas Zsasz mer underhållande, som en blonderad hund svartsjuk på alla som fångar husses uppmärksamhet.
Lägg till några underhållande actionsekvenser och ett välkurerat soundtrack och Birds of Prey måste ses som DC Comics bästa film hittills. Den spränger inga gränser och överraskar inte, men den är varken pinsam (Aquaman) eller sövande (Suicide Squad, Justice League) och för DC är det faktiskt många steg framåt.