Nostalgitripp med inneboende charm och dragningskraft
Dialogen mellan det förgångna och samtida tilltalar åskådaren i Ari Numminens nya koreografi.
DANS Nostalgia – neljän sammakon vaellus
Regi och koreografi: Ari Numminen. Musik: Laura Hänninen. Kostymdesign och scenografi: Virve Karoliina Balk. Ljusdesign: Liisa Kyrönseppä. Dansare: Anniina Kumpuniemi, Metsälintu Pahkinen, Anna Veijalainen och Nina Viitamäki. Koko-teatern 5.2. Idén att föra samman erfarna scenkonstnärer och skapa en föreställning som i hög grad utgår från dessa, eller uttryckligen från dessa, har en inneboende charm och dragningskraft. Att balansera kunnande, karisma och lång erfarenhet mot ögonblicklighet och spontanitet, att skapa en dialog mellan det förgångna och samtida, tilltalar både dem som delar minnena och dem som inte gör det.
Vi har sett det på teater, till exempel i Kvartetten. Vi har sett det på film, till exempel i dokumentären Nothing Like a Dame. Nu står det inhemska dansfältet – och en betydligt yngre generation – i tur, när studiekamraterna Anniina Kumpuniemi, Metsälintu Pahkinen, Anna Veijalainen och Nina Viitamäki framför Nostalgia – neljän sammakon vaellus med regi och koreografi av Ari Numminen och musik av Laura Hänninen.
Tillsammans med dansarna har just Laura Hänninen en nyckelroll på scenen och i handlingen. Hennes fantasifullt improviserade, rasslande, gnisslande, brakande och överlag dynamiskt friktionsfyllda samt absurda ljud-, röst- och musikvärld, är ett centralt element i den sceniska stämningen, spänningen, och i samspelet med dansarna.
Ari Numminen gjorde elevkoreografin Urakka redan 1992 och blir
De är också färgstarka personligheter och pregnanta scenkonstnärer som hanterar styrka och dominans lika smidigt som skörhet och känslighet.
via sin koreografi och regi nu ett slags förenande länk. Via en serie strukturerade improvisationer skapar han impulsivt och infallsrikt men samtidigt utan brådska ett fungerande och tilltalande koncept. Numminen binder samman kunnande och utmaningar, uttryckligt och antytt i lämpliga doser.
Makt, konkurrens, kollegialitet
Vi kan känna igen maktutövning, konkurrens, kollegialitet, prestationsångest och djuriskhet i scenernas teman, som eskalerar, tynar bort och byts om helt foglöst. Allra starkast blir det när det som framställs är som mest basalt och mångtydigt. Det ger de fyra dansarna prov på var för sig och tillsammans.
Dessa dansare har en över två decennier lång och bred erfarenhet även som skådespelare, regissörer, koreografer, manusförfattare, pedagoger och teaterchefer. De är också färgstarka personligheter och pregnanta scenkonstnärer som hanterar styrka och dominans lika smidigt som skörhet och känslighet. Lekfullheten, komiken och den milda ironin i body drumming-scenen eller i det som anspelar på musikalformatet inte att förglömma.
Gemenskapen och glädjen smittar lätt av sig. Detta är en föreställning som överlag gör en på gott humör och känns inspirerande. Via de uppgiftsbaserade utgångspunkterna kommer framställningen garanterat att mogna och utvecklas under spelperioden. Den är förhållandevis lång på Kokoteatern och får dessutom en fortsättning på Dansteater MD i Tammerfors.