Då Kina hostar blir världen förkyld
Prognoserna duggar tätt kring coronavirusets smittoeffekter på realekonomin, men de bör avnjutas med en skvätt symbolisk lime.
”Börserna störtdyker”, ”Hopp om botemedel lyfter börsen”, ”WHO: Coronaviruset ingen pandemi – ännu”, ”Aktiechefen ser köpläge i virusskräcken”... Likt sportjournalistiken har affärspressen en svaghet för snudd på melodramatiska rubriker. Samtidigt uppdaterar analytikerna dagligen sina beräkningar och varnar för en växande virussmäll mot Kina och världsekonomin.
”Då Frankrike nyser blir Europa förkylt”, noterade Klemens von Metternich med cynisk träffsäkerhet år 1848. Analysen gällde stormaktsperspektiv, men ur ekonomisk synvinkel är samma analogi giltig i dag beträffande Kinas roll i världsekonomin. Frågan lyder: vilka indirekta följdsjukdomar av coronaviruset kan drabba små och exportberoende ekonomier som Finland och Sverige?
Dramatisk men kortvarig – det blev den ekonomiska smällen 2003 då fågelinfluensan skapade ett hack i kurvan. Sars raderade cirka 1 procent ur Kinas bnp och pågick i ett drygt halvår. Produktionen föll initialt, men företagen kompenserade senare genom att gasa för fullt resten av året.
Coronaviruset sprids snabbare och bredare till följd av ökad rörlighet, men samtidigt skapar epidemin lägre dödlighet. Å andra sidan: för 17 år sedan var Kinas andel av global bnp cirka 4 procent, sedermera har siffran fyrfaldigats. Därutöver har Kinas globala andel av varuexporten mer än dubblats och andelen av aktiemarknaden närapå tiofaldigats sedan 2003, påpekar Capital Economics i en rapport.
Medan kommunistpartiet i Kina tillgriper alltmer auktoritära metoder för att hejda spridningen av viruset förblir bedömare oense om hur hårt världsekonomin påverkas. Effekterna känns redan av i industrin: Hyundai i Sydkorea har stängt produktionen eftersom man är helt beroende av leveranser från kinesiska underleverantörer. Också Fiat Chrysler i Europa varslar. Jämfört med 2003 har en mycket större del av den globala varuproduktionen numera beröringspunkter med Kina. Just här ligger risken: i de oerhört tajt kalibrerade internationella värdekedjorna. Men också omvänt: när efterfrågan försvinner från Kina – världens största kund då det gäller råvaror som koppar men också många energiråvaror – sjunker priserna.
Wuhanviruset kan kyla Kinas tillväxt i år till 5,4 procent – den lägsta takten sedan 1990 – i takt med att privatkonsumtion och investeringar tappar tempo, spår Oxford Economics. Därmed bromsar världsekonomin, frågan är med hur många decimaler. Vissa tror corona blir ett dubbelt så stort sänke jämfört med sars-epidemin.
Samtidigt är det si och så med tilliten till de kinesiska myndigheterna. President Xi Jinping har liknat viruset vid ”en demon” medan partiet har utlyst förlängd nyårsledighet, försatt mångmiljonstäder i karantän och infört reseförbud – ekonomiska bromsklossar om något.
Turbulensen ökar eftersom marknaden är allergisk mot osäkerhet och ingen kan sia om framtiden. Prisrörelserna stärks av algoritmisk handel som reagerar på nyhetsströmmar och ryktesspridning.
Börsen präglas av bipolärt flockbeteende, där manisk eufori varvas med tröstlöshet. Den brittiske placerarlegenden Benjamin Graham (som inspirerade multimiljardären Warren Buffett) gav en träffande beskrivning av detta grupptänkande: den irrationella och emotionellt nyckfulla ”Mr. Market” lockar varje dag med sig en trogen följarskara ut på irrfärd. Det känns ju tryggt att inte vara ensam, och så mycket lättare än att fatta självständiga beslut baserade på egna analyser som inte färgats av den allmänna stämningen.
För den långsiktige placeraren lönar det sig att slå dövörat till Herr Marknads lockrop, hålla is i magen och agera opportunistiskt. Förr eller senare ebbar paniken ut, tonläget förändras och marknaden riktar igen blicken mot andra indikatorer.
Minns den brittiske baron Rothschilds legendariska ord: ”Man ska köpa aktier när det flyter blod på gatorna”. Men sa han någonsin så? Antagligen är också det en myt – precis som många andra trossatser inom finansvärlden.