Värktyg i blått – om njutning i att se men inte röra
Corinna Helenelunds språngbräda är det lilla ordet som representerar en färg, ett sinnestillstånd, en känsla, en tidpunkt.
Corinna Helenelund
Bakgården på sjunde våningen Helsingfors konstmuseum Ham, Tennispalatset, Södra järnvägsgatan 8. Till den 8 mars.
Portugisiskans saudade, ryskans toska, tyskans Sehnsucht: det finns flera extremt specifika och vackra lokala termer för olika former av nostalgi, melankoli eller längtan, och dessa används regelbundet av konstnärer. Det är något som fängslar med ord som inte går att beskriva med en synonym, ord som bara blomstrar upp för dem som är införstådda. Bland dessa populära vemodsord har dock engelskans underbart koncisa blue varit underrepresenterat. Blue är det mest opretentiösa av poetiska uttryck: en färg och ett sinnestillstånd, en känsla och en tidpunkt.
Blue är ordet som på ett humoristiskt men också seriöst sätt relaterar till Corinna Helenelunds utställning Bakgården på sjunde våningen. Det är en helhet som (för att citera Bob Dylan) är ”tangled up in blue” – ett helt och hållet blått trassel av olika svårdefinierade känslor och stämningar. Ur blå textilier, garn och trådar bygger Helenelund installationer som ter sig terapeutiska i det att de på ett mångsidigt och suggestivt sätt talar om smärta. Det är nerver, skelett, synapser, spöken. Även verknamnen puffar betraktarens associationer i just denna riktning: Stegen som varken går upp eller ner, Den anledningslösa gråten, Nervkroppen... Verkförteckningen blir ett slags dikt som avslutas med den poetiska raden + andra namnlösa värktyg [sic] och blandade känslor, och den lämnar en med en lust att läsa mera av Helenelunds texter, kanske i bokformat.
Själva verken är såväl abstrakta som figurativa. Somliga svävar någonstans mitt emellan: bitar av uppspänt nylonaktigt material är som membran eller hinnor, ett löst stickat verk som ett smältande fönster. De mer konkreta verken är vid första anblick lättillgängliga, men deras innebörd växer ju längre man befinner sig i galleriet. Nycklar vars ax är formade som en fot eller som revben, ett slags genomskinlig heltäckande jätteoverall, ett vadderat moln med dystert mörkblå nederbörd. De figurer som Helenelund inkluderat i utställningen (en människa, en hund, en spindel) är trots sitt släktskap med mjukisdjur allt annat än mysiga, de verkar snarast paralyserade.
En aspekt av Corinna Helenelunds konst som skapar friktion mellan verk och betraktare är dess högst taktila natur. Instinkten att bryta mot tabut att vidröra ett konstverk blir stundvis stark, och den består av mer än bara en lust att låta handflatan smeka ytornas texturer: man vill delta och interagera med helheten.
Det finns tält man kunde krypa in i, ett enormt klädesplagg att drunkna i, mjuka varelser man vill skeda och trösta, gluggar och håligheter att sticka huvudet igenom, trådar att pilla på och uppstoppade silkesglänsande verktyg att svinga runt. De många olika texturerna får det att klia i fingertopparna av lust att känna, men det finns något djupt tillfredsställande i det faktum att Bakgården på sjunde våningen är något som bara ska upplevas med synsinnet.
Föremålen som utgör utställningen är resultatet av en enorm mängd handarbete, och det ligger något värdigt och rofyllt i att rätten att beröra konstverken är begränsad till konstnären. Här får man utnyttja fantasin och minnet till att framkalla en fantomkänsla av fysisk beröring. På många sätt är detta imaginära mer stimulerande än verkligheten – det är som skillnaden mellan att tänka på att äta en godispåse och att på riktigt äta hela innehållet i en godispåse.
Det sistnämnda är ofta en besvikelse.
Bakgården på sjunde våningen är just den sortens utställning som människor i alla åldrar kan uppskatta, men på sinsemellan väldigt olika sätt. Beroende på betraktarens utgångspunkt kan installationerna handla om allt från fokala epilepsianfall till ett barns teckningar. Fram tills kvinnodagen kan Helenelunds blåa värld gratis beskådas på Ham där den markant skiljer sig från övriga pågående utställningar – på ett otroligt positivt sätt.