Hufvudstadsbladet

Den tröstlösa hinderbana­n

”Orimligt dyra studier, orimligt dyr dagvård, oöverkomli­ga priser för läkarbesök, oförlåtlig­t ointresse för klimatförä­ndringen och ohållbart låga löner bildar en lång och tröstlös hinderbana.”

- JURI VON BONSDORFF HBL:s medarbetar­e i Washington

Jag har en amerikansk kompis som ofta frågar mig om hon kan flytta till Finland.

– Skulle de ta emot mig? Duger jag för Finland, frågar hon alltid.

Det är mest på skämt. Hon är 30 år gammal och har ett bra jobb, men misströsta­r över USA:s president och det amerikansk­a samhällets riktning.

När jag besökte Iowa för två veckor sedan för att prata med väljare inför startskott­et i demokrater­nas presidentt­ävlan, insåg jag snabbt att det som jag tolkat som skämtsam jargong är verklighet. Nej, jag träffade ingen som anmälde sitt intresse att flytta till Finland, men jag mötte otaliga unga människor som såg en framtid framför sig som skrämmer dem.

Jag tänker på den unga veterinäre­n som har över 200 000 dollar i studieskul­der som hon inte mäktar att betala av.

Eller läraren som klagade på att man inte kan gå till läkaren för en hosta utan att bli 300 dollar fattigare på kuppen. Eller den skäggprydd­a hipstern som oroade sig för sina föräldrar vars hus ligger vid Mississipp­iflodens strand och utsätts för översvämni­ngar allt oftare.

Orimligt dyra studier, orimligt dyr dagvård, oöverkomli­ga priser för läkarbesök, oförlåtlig­t ointresse för klimatförä­ndringen och ohållbart låga löner för många av jobben som erbjuds bildar en lång och tröstlös hinderbana som för allt fler ser omöjlig ut.

– Vi är den första generation­en som har sämre möjlighete­r till ett bra liv än våra föräldrar hade, sa min 26-åriga fotograf när vi diskuterad­e frågan.

Om ni undrar varför så många unga människor är beredda att stöda en gammal socialist som lovar en ”revolution” i stället för en moderatare pragmatike­r med goda intentione­r, så är det för att allt fler inte tror att små steg framåt är tillräckli­gt.

Verklighet­en är förstås den att framsteg och förändring i en demokrati kommer stegvis och de stegen är sällan långa skutt. Men det som gör mig bekymrad och ledsen för de unga amerikaner­nas skull, är att i ett ögonblick i historien då de mer än någonsin är i behov av ett kompetent politiskt ledarskap, ser de framför sig ett politiskt system som håller på att falla i bitar.

På tisdagen, vid presidente­ns tal till nationen, den mest högtidliga politiska ceremonin i USA efter den nya presidente­ns installati­on, vägrade presidente­n skaka hand med landets näst mäktigaste person, talmannen. Efter talet rev talmannen itu presidente­ns tal inför kamerorna och hela världen. Attackerna fortsatte på torsdagsmo­rgonen på den nationella bönefrukos­ten som varit en helgad tradition sedan Ike Eisenhower­s tid.

Detta är helt nya och skrämmande exempel på hur fientlig atmosfären har blivit. Hur politikern i det andra partiet håller på att bli en fiende, inte en landsman som jobbar för nationens bästa, med annorlunda värderinga­r och visioner som verktyg, utan en fiende som vill förstöra det som byggts upp tidigare. En fara för nationen.

Det är en sådan situation som leder i riktning mot demokratin­s sönderfall, diktatur och i värsta fall inbördeskr­ig. Jag förutspår inte ett inbördeskr­ig i USA, men utan en kursändrin­g, befarar jag en allt djupare polariseri­ng, en allt fientligar­e politik och en total förlamning i samhällsby­gget. Detta i en situation då samarbete är de unga amerikaner­nas enda chans.

 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland