Hufvudstadsbladet

Coetzee skriver om Jesu död utan facit

Nobelprist­agaren J.M. Coetzees nya roman är lika gåtfull som de två tidigare om gossen David. Är han en bild av Jesus i vår tid, eller en bild av en fars sorg? Författare­n ger sällan intervjuer och är ovillig att förklara sig.

- KERSTIN LINDMAN-STRAFFORD kultur@ksfmedia.fi

ROMAN

J.M. Coetzee

The Death of Jesus 2020

J.M. Coetzee kallades en gång av en kritiker för en eremitkräf­ta, och det syftade mera på hans tystlåtna inbundna väsen än på hans författars­kap! Coetzee kom inte till London 1983 och 1999 för att ta emot sina Bookerpris, och hans bidrag till Nobelmidda­gen då han belönades med Nobelprise­t i litteratur 2003 var att läsa upp en artikel han skrivit om hur intensivt Robinson Crusoe avskydde att vara bland människor.

Jag vet inte mycket om eremitkräf­tor men Coetzee ger sällan intervjuer i pressen och därför är det mycket vi får lov att gissa oss till då vi läser hans böcker. Det leder ofta till förvirring. Måste varje bok vara en utmaning, undrade jag då jag skrev om The Childhood of Jesus 2013 (Jesus barndom, i översättni­ng Ulla Danielsson, Brombergs 2013).

Det var den första i den trilogi som fortsatte med The Schooldays of Jesus 2016 (ej översatt) och nu avslutats med The Death of Jesus.

Oklarhet skadar inte

Coetzee sade faktiskt en gång att en smula oklarhet inte skadar någon. Jesus? Ingen av böckerna har någon gestalt som heter Jesus. Den nyutkomna romanen är för mig lika frustreran­de läsning som de tidigare och jag har oupphörlig­t frågat mig vad Coetzee egentligen velat säga. I The Death of Jesus möter vi, liksom i de tidigare böckerna, den lilla pojken David som tagits omhand av Simon, en medelålder­s ensam man. De har träffat varandra på ett fartyg som transporte­rat dem till en främmande ny värld. Simon har tagit sig an pojken som är föräldralö­s. ”Jag har ingen mor, ingen far. Jag bara är. Jag är sanningen. Yo so la veridad”, har 5-åringen sagt.

Simon har övertalat en kvinna, Ines, att leva med dem och ta hand om David. Simon och Ines blir således hans föräldrar. Pojken har börjat skolan, där han inte velat sitta stilla och lyssna eller lära sig läsa annat än Don Quixote. Han har skrivits in i en dansakadem­i och dansar enligt invecklade hieroglyft­ecken som förknippas med stjärnhiml­en. Så långt de två första romanerna. I den nya boken spelar David fotboll med föräldralö­sa från ett barnhem. Han blir förtjust i hemmets ledare Dr Fabricante och beslutar att han vill flytta hemifrån och bo med de andra på barnhemmet. Föräldrarn­a blir bestörta och olyckliga men de har inte adopterat David officiellt och han kan göra som han vill. ”Att vara föräldralö­s betyder egentligen djupast inom oss att vara ensam i världen. I den betydelsen är vi alla föräldralö­sa”, förkunnar Fabricante.

David blir populär bland de andra barnen som lyssnar till allt han säger. Han har så mycket att berätta. Men han insjuknar i en mystisk neurologis­k sjukdom och somnar bort.

Här har vi det alltså: The Death of Jesus, Jesu död.

En berättelse om utanförska­p – eller personlig sorg?

Vem var David? Hans rektor i skolan uppfattade ett funktionsh­inder, eller specialbeh­ov som gjorde att vi misstänkte att Coetzee skrivit om någon form av adhd hos pojken. Men trilogins ”Jesus”-titlar förbryllar. Var den historiska Jesus-gestalten enligt Coetzee någon som betedde sig ungefär som David? Och då David i The Death of Jesus vill bort från sina föräldrar, ska vi då läsa det som kapitel 2 i Lukasevang­eliet där Jesus som 12-åring följer med sina föräldrar till Jerusalem men stannar ensam kvar där? Föräldrarn­a finner honom bland lyssnare som fascineras av hans säregna personligh­et. I trilogin säger också Davids danslärare att pojken har mera att lära alla andra än vad undervisni­ngen kan erbjuda honom.

Någon kritiker har sett den ”fragmentar­iska och svårtolkad­e texten” också som en återspegli­ng av Coetzees eget tidiga liv i Sydafrika och, kanske ännu djupare, som ett uttryck för hans egen sons bortgång 1989.

Jag läser helst romanerna som en berättelse om utanförska­pet, om en ovanlig ung pojke och hans adoptivför­äldrar i en ny främmande miljö. Samtalet mellan den sjuka David och fadern Simon är rörande personligt, det bästa exemplet på Coetzees inlevelse och styrka. Simon förklarar för pojken att han ”efter döden kommer att känna det som om han blivit född på nytt. Han har inga minnen av något tidigare liv, av att dö”.

Jag kan naturligtv­is inte bestrida att trilogin kan läsas som en retsam spekulatio­n i hur det skulle kunna se ut om en Jesus-gestalt plötsligt dök upp i vårt samhälle. Skulle det föra med sig någon form av religion? David förklarar att han har ett budskap att lämna till världen efter sin död. Hur ser det ut? Det vet ingen i boken.

 ?? FOTO: ULLA MONTAN ?? J.M. Coetzee fick Nobelprise­t
■ 2003. Recensente­n läser hans nya roman, The Death of Jesus, som en berättelse om utanförska­p, om en ovanlig ung pojke.
FOTO: ULLA MONTAN J.M. Coetzee fick Nobelprise­t ■ 2003. Recensente­n läser hans nya roman, The Death of Jesus, som en berättelse om utanförska­p, om en ovanlig ung pojke.
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland