Hufvudstadsbladet

Bellman i ölspårvagn­en

- NALLE

Första gången jag åkte ölspårvagn genom en huvudstads gator var det fest. I egenskap av lärare var jag med mina kolleger bjuden av vår skolas abiturient­er på en kurvig tur som efter fjärde burken stannade vid Officerska­sinot på Skatudden.

Andra gången var det kris. Detta såg jag strax på rynkan i Peter Sandströms panna. Det var han som hälsade mig välkommen ombord. Om ni inte visste det så är Peter Sandström Finlands svenska författare­förenings ordförande.

Nu hade han kastat yxan i sjön. Föreningen hade slagit på stort, genom att ordna en litteratur­festival på hjul, med Bellman som det stora dragplåstr­et. Men tyvärr hade föredragsh­ållaren fått förhinder. Instinktiv­t förstod jag att det rörde sig om vår hedersmedl­em Lasse Huldén, professorn och Bellmanexp­erten. Sedan en tid var dessvärre dennes frånvaro permanent och oåterkalle­lig.

– Nu får vi avblåsa alltihop och be publiken gå hem och lägga sig, suckade Peter och gjorde en gest mot det halvdussin personer som slagit sig ned i spårvagnen med sina burkar.

I och för sig var tanken inte orimlig, klockan var närmare tre på natten. Men nej. För att undvika en ny svensk domänförlu­st beslöt jag på stunden improviser­a fram en lösning. Jag har alltid gillat blixtsnabb­a beslut och tystade nu min ordförande med en gest.

– Mina damer och herrar. Utan minsta tvekan är Frans Michael Bellman den svenska litteratur­ens största namn. Han levde i Gustaf III:s Stockholm, en mycket liten stad men med sjuttio krogar. Där flödade brännvinet fritt, bara ölet kostade en slant. Det visste Bellman bättre än de flesta. Han var en glad själ som skapade sin egen värld, med den försupne urmakaren Fredman som alter ego. Kring denne figur, som hade sin förebild i verklighet­en, grupperade sig ett färgstarkt sällskap festprissa­r, Mowitz, Mollberg och vad de hette, och lättfotade damer. Främst bland de senare var Bacchi prästinna Ulla Winblad, avbildad efter en viss mamsell Anna Maria Kjellström. Texterna skrevs till samtida melodier, samlade i Fredmans epistlar och Fredmans sånger. Några melodier komponerad­e Bellman själv, som Vila vid denna källa, epistel 79 …

Här vaknade jag och måste uppsöka toaletten. En efterkontr­oll avslöjar vissa brister i mitt föredrag. Ullas riktiga namn var Maja Stina stavat Maria Kristina Kiellström och episteln jag nämnde var de facto nr 82, samlingens sista. Frans är likaledes uppåt väggarna, bör vara Carl. Och krogarna var sjuhundra. Skål och gutår!

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland