Sanning eller propaganda i coronavirusets spår?
Kina har prisats för handlingskraft i samband med coronavirusets spridning – men också anklagats för att ge en falsk bild av läget. Bilden föreställer poliser som rider ut till avlägsna platser i regionen Xinjiang i västra Kina. Deras uppdrag är att informera folk om viruset. Samarbete eller uteslutning – populisterna vinner ändå
Sverigedemokraterna och Sannfinländarna är i mångt och mycket samma andas partier. Båda partierna är stenhårt emot invandring, båda är socialkonservativa och båda ser ett nostalgiskt, nationalistiskt skimrande fosterland hägra om eller när de kommer till makten. Då ska lag och ordning råda, konsten vara vacker och rundradiobolagen vara slaktade till ett minimum och helst följa ungersk modell och vara en megafon för det styrande partiet.
När Sannfinländarna fick regeringsansvar gjorde Centern och Samlingspartiet det lätt för sig och lät partiet under ledning av Timo Soini skriva den invandringspolitiska delen av regeringsprogrammet. Men det var när partiet ställdes inför andra beslut som kompromisserna blev för svåra för både en del av partiets riksdagsledamöter och framför allt för väljarna. När sedan Jussi Hallaaho lyckades manövrera ut Soini och hans stödtrupper under partikongressen i juni 2017 var splittringen ett faktum, utbrytarna Blå framtid blev en dagslända inom den finländska politiska historieskrivningen. Då hade Sannfinländarnas väljarunderstöd rasat till nio procent. För dem som talade för att ”älska till sämre valresultat” var det här beviset.
Sverigedemokraterna har undgått splittring bland annat genom att kasta ut bångstyriga ungdomsorganisationer. Ledarna som fimpades grundade sedermera Alternativ för Sverige som är lika etno-nationalistiskt som Sannfinländarnas ungdomsorganisation som fortfarande finns kvar inom moderpartiet. SD har också råkat ut för en hel del skandaler när det gäller enskilda politiker, främst på kommunalnivå, som har haft svårt att förlika sig vid tanken att partiet nu är rumsrent och har avsagt sig sina rötter i nynazism och vit makt-rörelse. Eller att man inte kan kalla invandrare vad som helst. De har liksom ungdomsorganisationen tvingats lämna partiet i motsats till när Sannfinländare gör liknande uttalanden, då hänvisar man till den kringskurna yttrandefriheten.
Efter att de andra partierna till en början beslöt att inte vidröra SD ens med den klassiska tre meter långa käppen har tonen ändrats, först av Kristdemokraterna under ledning av Ebba Busch Thor och senare av Ulf Kristersson, ordförande för Moderaterna. För två år sedan kommenterade Kristersson ännu SD så här i Aftonbladet:
– Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD.
I december i fjol efter att ha träffat SDordföranden Jimmie Åkesson publicerade Moderaterna själva den här kommentaren av Kristersson:
”Det blev ett konstruktivt samtal. Moderaterna och Sverigedemokraterna är olika partier, med olika ideologier, och tycker olika i åtskilliga frågor. Men vi behandlar varandra med respekt, och i flera viktiga sakfrågor tycker vi ungefär lika.”
Nu anses det att det har etablerats ett konservativt block inom svensk rikspolitik, på kommunnivå har det funnits redan en tid. Samtidigt är det många av dem som röstar på Moderaterna som är öppna för att deras parti förhandlar med SD – åtminstone i enskilda frågor.
Men tillbaka till opinionssiffrorna. Vad lyckades bättre? Uteslutning eller samarbete? SD har tills nu varit helt ute i kylan och är Sveriges största parti enligt den senaste mätningen som SVT/Novus har gjort.
Sannfinländarna har stigit stadigt sedan de blev utkastade ur regeringen, bytte ordförande och gick i opposition. Sannfinländarna är enligt galluparna Finlands största parti med drygt 22 procent.
Att det sedan finns ideologiska orsaker att inte samarbeta med ett populistparti är en annan femma.
”Det kallades beröringsskräck – den politiska oviljan att samarbeta med Sverigedemokraterna efter deras valseger i riksdagsvalet 2014. I Finland gick man en annan väg och lät Sannfinländarna få ansvar som ett av tre partier i Juha Sipiläs centerledda regering. Slutresultatet är ändå förvånansvärt lika.”