Får jag träffa mitt barnbarn?

”Fastställandet av umgängesrätt till en annan person än en förälder förutsätter att barnet och den andra personen har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan föräldrar och barn.”

Min sondotter är nu 11 år. Efter att dotterns föräldrar hade skilt sig fick jag under ett antal år träffa och hålla kontakten med min sondotter tack vare min sons umgängesrätt med henne. Nu har min son tyvärr missskött sig så pass allvarligt att han har förlorat umgängesrätten – med följden att också jag har förlorat kontakten med mitt enda barnbarn och min ögonsten. Barnets mor har helt klippt av kontakten också till mig, och allt detta känns förstås mycket tungt för mig. Min fråga är om jag har någon rätt att utverka ett beslut att få ha min sondotter hos mig till exempel ett veckoslut i månaden?

Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrätt har nyligen genomgått några större revideringar som bland annat har utvidgat barnets umgängesrätt. Där lagen tidigare reglerade umgängesrätt enbart mellan föräldrar och barn möjliggör den nya lagen, under vissa förutsättningar, att domstolen genom särskilt beslut fastställer en rätt för barnet att träffa även någon annan sådan person än en förälder som står barnet särskilt nära. Denna reform har väckt viss uppmärksamhet och lagtillägget har kallats en ”far- och morföräldersparagraf” – ett namn som frågeställaren tyvärr får erfara att är rätt missvisande.

Domstolen tar ställning till beviljande av umgängesrätt för annan person än förälder på ansökan av personen själv, en förälder, en vårdnadshavare eller av socialnämnden. Umgängesrätten fastställs ändå endast om det i det enskilda fallet bedöms vara nödvändigt och motiverat med tanke på barnets bästa. Den vuxna personen har inte någon subjektiv rätt att beviljas umgängesrätt. Barnet ska höras i ärendet till den grad barnets ålder och mognad medger det.

Enbart släktskap räcker inte

Fastställandet av umgängesrätt till en annan person än en förälder förutsätter att barnet och den andra personen har ett etablerat förhållande som kan jämställas med förhållandet mellan föräldrar och barn. Den andra personen behöver nödvändigtvis inte ha bott i samma hushåll som barnet, men ska under en längre tid ha haft ett nära umgänge med barnet och deltagit i dess vård och uppfostran. Ett sedvanligt släktförhållande räcker således inte. Eftersom lagändringen är relativt ny finns det ännu inte någon rättspraxis som drar upp linjerna för när denna typ av umgängesrätt anses vara motiverad. Man kan ändå tänka sig att kraven på ett tillräckligt nära förhållande kan uppfyllas till exempel i fråga om styvföräldrar, regnbågsfamiljer, familjer där flera generationer bor under samma tak eller fosterföräldrar till ett barn som har återvänt till sina biologiska föräldrar efter en längre tids placering i fosterhem.

Av det ovanstående följer att umgängesrätten för en annan person än en förälder är tänkt som en undantagsregel, som ska tolkas snävt och bedömas separat för varje enskilt fall. Lagens utgångspunkt är fortsättningsvis att umgänget med faroch morföräldrar, liksom även med övriga släktingar och barnet närstående personer, sker i samband med förälderns umgängesrätt. I frågeställarens fall leder lagens lösning tyvärr till att det sannolikt inte är aktuellt att fastställa umgängesrätt för farmodern.

Motsvarar en förälders umgängesrätt

I de fall där villkoren för beviljande av umgängesrätt till en annan närstående person uppfylls fastställs och verkställs umgängesrätten på samma sätt som en förälders umgängesrätt. Domstolen fastställer villkoren för hur och när personen har rätt att träffa barnet och ha barnet hos sig. Umgängesrätten omfattar även rätt att hålla kontakt till exempel per telefon. Domstolen kan även ta ställning till hur ansvaret för de transporter och resekostnader som föranleds av umgängesrätten ska fördela sig mellan de delaktiga. Om det finns anledning att befara att vårdnadshavaren inte frivilligt kommer att iaktta beslutet om umgängesrätt kan domstolen vid vite förplikta den förälder eller den vårdnadshavare hos vilken barnet bor att tillåta umgänge och att vidta andra åtgärder som behövs för att ordna umgänget på det sätt som bestäms i beslutet.