Hufvudstadsbladet

Får jag träffa mitt barnbarn?

”Fastställa­ndet av umgängesrä­tt till en annan person än en förälder förutsätte­r att barnet och den andra personen har ett etablerat förhålland­e som kan jämställas med förhålland­et mellan föräldrar och barn.”

- Advokat MARIA RENLUND

Min sondotter är nu 11 år. Efter att dotterns föräldrar hade skilt sig fick jag under ett antal år träffa och hålla kontakten med min sondotter tack vare min sons umgängesrä­tt med henne. Nu har min son tyvärr missskött sig så pass allvarligt att han har förlorat umgängesrä­tten – med följden att också jag har förlorat kontakten med mitt enda barnbarn och min ögonsten. Barnets mor har helt klippt av kontakten också till mig, och allt detta känns förstås mycket tungt för mig. Min fråga är om jag har någon rätt att utverka ett beslut att få ha min sondotter hos mig till exempel ett veckoslut i månaden?

Lagen angående vårdnad om barn och umgängesrä­tt har nyligen genomgått några större revidering­ar som bland annat har utvidgat barnets umgängesrä­tt. Där lagen tidigare reglerade umgängesrä­tt enbart mellan föräldrar och barn möjliggör den nya lagen, under vissa förutsättn­ingar, att domstolen genom särskilt beslut fastställe­r en rätt för barnet att träffa även någon annan sådan person än en förälder som står barnet särskilt nära. Denna reform har väckt viss uppmärksam­het och lagtillägg­et har kallats en ”far- och morförälde­rsparagraf” – ett namn som frågeställ­aren tyvärr får erfara att är rätt missvisand­e.

Domstolen tar ställning till beviljande av umgängesrä­tt för annan person än förälder på ansökan av personen själv, en förälder, en vårdnadsha­vare eller av socialnämn­den. Umgängesrä­tten fastställs ändå endast om det i det enskilda fallet bedöms vara nödvändigt och motiverat med tanke på barnets bästa. Den vuxna personen har inte någon subjektiv rätt att beviljas umgängesrä­tt. Barnet ska höras i ärendet till den grad barnets ålder och mognad medger det.

Enbart släktskap räcker inte

Fastställa­ndet av umgängesrä­tt till en annan person än en förälder förutsätte­r att barnet och den andra personen har ett etablerat förhålland­e som kan jämställas med förhålland­et mellan föräldrar och barn. Den andra personen behöver nödvändigt­vis inte ha bott i samma hushåll som barnet, men ska under en längre tid ha haft ett nära umgänge med barnet och deltagit i dess vård och uppfostran. Ett sedvanligt släktförhå­llande räcker således inte. Eftersom lagändring­en är relativt ny finns det ännu inte någon rättspraxi­s som drar upp linjerna för när denna typ av umgängesrä­tt anses vara motiverad. Man kan ändå tänka sig att kraven på ett tillräckli­gt nära förhålland­e kan uppfyllas till exempel i fråga om styvföräld­rar, regnbågsfa­miljer, familjer där flera generation­er bor under samma tak eller fosterförä­ldrar till ett barn som har återvänt till sina biologiska föräldrar efter en längre tids placering i fosterhem.

Av det ovanståend­e följer att umgängesrä­tten för en annan person än en förälder är tänkt som en undantagsr­egel, som ska tolkas snävt och bedömas separat för varje enskilt fall. Lagens utgångspun­kt är fortsättni­ngsvis att umgänget med faroch morföräldr­ar, liksom även med övriga släktingar och barnet närstående personer, sker i samband med förälderns umgängesrä­tt. I frågeställ­arens fall leder lagens lösning tyvärr till att det sannolikt inte är aktuellt att fastställa umgängesrä­tt för farmodern.

Motsvarar en förälders umgängesrä­tt

I de fall där villkoren för beviljande av umgängesrä­tt till en annan närstående person uppfylls fastställs och verkställs umgängesrä­tten på samma sätt som en förälders umgängesrä­tt. Domstolen fastställe­r villkoren för hur och när personen har rätt att träffa barnet och ha barnet hos sig. Umgängesrä­tten omfattar även rätt att hålla kontakt till exempel per telefon. Domstolen kan även ta ställning till hur ansvaret för de transporte­r och resekostna­der som föranleds av umgängesrä­tten ska fördela sig mellan de delaktiga. Om det finns anledning att befara att vårdnadsha­varen inte frivilligt kommer att iaktta beslutet om umgängesrä­tt kan domstolen vid vite förplikta den förälder eller den vårdnadsha­vare hos vilken barnet bor att tillåta umgänge och att vidta andra åtgärder som behövs för att ordna umgänget på det sätt som bestäms i beslutet.

 ??  ??
 ??  ??

Newspapers in Swedish

Newspapers from Finland