Virusutbrottet ger Kina nya verktyg för att tysta kritik
En läkare som anklagas för ryktesspridning. Aktivister som grips. Medborgarjournalister som försvinner. Anklagelserna om myndighetsövergrepp i det nya coronavirusets spår är många och på sociala medier bubblar missnöjet.
Den välkända demokratiaktivisten Xu Zhiyong greps och juridikprofessorn Xu Zhangrun sattes i husarrest efter att de var för sig kritiserat president Xi Jinpings hantering av coronautbrottet.
Använder Kina epidemin för att tysta kritiska röster? Både ja och nej, säger Malin Oud. Hon är programchef för Kina på Raoul Wallenberginstitutet.
– Det är olyckligt om coronavirusbekämpningen nu används som en förevändning att slå ner på oppositionella, och det ligger nog i farans riktning att det är så. Samtidigt har utrymmet för kritiska åsikter krympt under en längre tid.
Virusutbrottet ger myndigheterna nya verktyg, anser Patrick Poon, Kinaforskare på människorättsorganisationen Amnesty International. Han nämner möjligheten att placera människor i påtvingad karantän, något som tros ha drabbat medborgarjournalisten Chen Qiushi sedan han rapporterat från sjukhus i epidemins centrum Wuhan.
– Karantänsreglerna missbrukas av myndigheterna. De ger dem nya möjligheter utöver de problematiska lagar som redan finns, säger Patrick Poon.
Digital ilska
På den Twitterliknande plattformen Weibo har vanliga kineser luftat sin vrede mot myndigheterna, och på flera håll har de digitala ropen på yttrandefrihet väckt frågan om huruvida ilskan kommer att omsättas i demokratikrav.
– Människor har blivit mer medvetna om sina rättigheter. Jag skulle inte säga att människor har blivit ”upplysta”, men fler har fått personliga erfarenheter av myndighetsövergrepp. Jag tror att den här utvecklingen verkligen är något nytt, säger Patrick Poon.
Malin Oud förhåller sig mer avvaktande till lågsiktiga avtryck.
– När den här typen av missnöje bubblar i gång på sociala medier och folk är upprörda en tid, så börjar det alltid talas i västerländska medier om Kinas ”Tjernobylögonblick” eller en arabisk vår. Man ska aldrig säga aldrig, alla regimer ser stabila ut till den dag de faller, men Kina är inte bräckligt som Sovjetunionen, säger Malin Oud.
Vad visste Xi?
Xi Jinping har sagt att misstag har begåtts i hanteringen av coronaviruset. Frågan är bara vems misstag presidenten syftade på.
– Kinesiskt beslutsfattande är som en svart låda, vi kan bara gissa oss till vad som pågått. Den stora frågan nu är om Xi hade information och inte agerade. Så kan det vara, men det kan också vara så att man inte vågade rapportera till högsta nivå om hur allvarligt läget var, säger Malin Oud.
Sedan sitt tillträde 2012 har Xi Jinping koncentrerat allt mer makt till sig själv. Enligt Malin Oud är en risk med utvecklingen att lokala tjänstemän blir övernitiska och överreagerar av rädsla att göra fel.
Rädslan riskerar att leda till förhastade och illa genomtänkta beslut. Samtidigt är den utifrån tjänstemännens perspektiv välgrundad.
Ett visst mönster upprepas
Kinesisk krishantering följer ett mönster, anser Malin Oud. Visselblåsare som uppmärksammar missförhållanden avskedas eller förföljs. Eventuellt missnöje med detta tillåts jäsa en tid – innan centralregeringen låter regionala myndigheter och
fredrik.haggman@ksfmedia.fi
FREDRIK HäGGMAN