UTSTäLLNING OM SVENSKT MYS.
Konstnärsparet Karin och Carl Larsson var sin tids influerare och den inredningstrend de skapade är världsberömd. Han utvecklade målmedvetet sitt varumärke under sin livstid men hon blev erkänd först efter sin död.
I sitt hem Lilla Hyttnäs skapade konstnärsparet Karin och Carl Larsson en miljö som kombinerade familjeliv och kreativt arbete. Paret trotsade det ideal som rådde i slutet av 1800-talet och ersatte den mörka stilen med en ljus atmosfär. – Karin Larsson utformade sitt hem så att det blev bekvämt, trivsamt och inkluderande, säger konsthistorikern Nina Zilliacus (bilden).
War välkommen kära du till Carl Larsson och hans fru!
Den hjärtliga hälsningsfrasen finns på en målad bård som möter besökaren när hen stiger in i Carl Larsson-gården i Sundborn i Dalarna.
I Lilla Hyttnäs utvecklade konstnärsparet Karin och Carl Larsson sin för tiden unika mix av kreativt skapande och familjeliv. Målningarna som dokumenterar vardagen i Lilla Hyttnäs är i dag en omistlig del av den svenska konsthistorien.
Karin Larsson (1859–1928) stajlade hemmet och Carl Larsson (1853–1919) målade det.
Som inredare var Karin Larsson en föregångare.
– Karin Larsson satsade på en ljus och luftig stil i stället för den mörka och tunga inredning som var på modet. Hon blandade gammalt och nytt, hon ritade möbler som hon beställde av ortens snickare och hon var en mästare på återvinning, berättar konsthistorikern Nina Zilliacus.
– Karin lyckades utforma sitt hem så att det blev bekvämt, trivsamt och inkluderande.
Hemmet som konstverk
Karin och Carl Larsson ärvde Lilla Hyttnäs efter Karins pappa Adolf Bergöö. Huset, som från början var en liten stuga, byggdes ut i etapper och paret utsmyckade sitt hem så att det blev ett konstverk i sig. Han målade på dörrar och ovanför dörrar, hon designade djärva och färgsprakande mönster till gobelänger, soffkuddar, mattor och gardiner och satt själv vid vävstolen.
– Paret Larsson kommunicerade via konsten, säger Nina Zilliacus.
Soffkudden dekorerad med solrosor som är originellt beskurna är ett exempel på Karin Larssons fantasifulla stil.
– Det mönstret formgav Karin som ett led i sorgearbetet efter sonen Ulf som avled av en sprucken blindtarm.
Förkärleken för abstrakta mönster är ett annat exempel på hur radikal Karin Larsson var för sin tid.
Dessutom byggde Karin upp en fantastisk trädgård med bland annat örter och kryddor hon tagit med sig hem från Frankrike.
Akvarellen som återfanns
Nina Zilliacus har kuraterat utställningen Karin och Carl Larsson – Svenskt mys. Utställningen visas i Hanaholmens galleri och öppnar i dag.
Utställningen är utformad som att stiga in i ett rum skapat av Karin Larsson. Här finns ett slagbord hon ritade, en blomsterhylla, ett trädgårdsmöblemang, textilier med mönster formgivna av Karin och tapeter, nyproducerade utifrån Carl Larssons berömda målningar.
Och så finns här en raritet – akvarellen Lisbeth och körsbärsblom från 1899. Målningen föreställer dottern Lisbeth, fångad i ett ögonblick i skir grönska och klädd i blå klänning och röd basker.
– Lisbeth lär ha skämts för den röda baskern. Det var pappa Carl som ville att hon skulle ha den för den röda färgklicken behövdes, berättar Nina Zilliacus.
”Lisbeth den ungen är ett solskimrande litet troll”, beskrev Carl Larsson familjens fjärde barn, född i Stockholm vintern 1891.
Målningen med Lisbeth som modell var försvunnen i USA i mer än hundra år. Den köptes av den amerikanske industrimannen Charles Deering 1899 och såldes tre år senare till stålmagnaten och konstsamlaren Henry Clay Frick. Efter att Frick hade sålt arbetet vidare var målningens öde okänt.
Men 2013 kontaktade en privatperson Uppsala Auktionskammare och bad om hjälp för att få äktheten klarlagd. Lisbeth och körsbärsblom, var återfunnen och såldes till den åländske affärsmannen Anders Wiklöf. Målningen ingår i Wiklöfs konstsamling på Andersudde och har aldrig tidigare ställts ut i Finland.
– Målningen är så fint bevarad att den måste ha stått i en garderob största delen av tiden. Akvareller är så ljuskänsliga, säger Nina Zilliacus.
Svaga nerver och dåligt självförtroende
Carl Larssons målningar från Lilla Hyttnäs presenterar en familjeidyll. Verkligheten var inte alltid lika solig. Carl Larsson hade svaga nerver och anlag för depressioner. Han var uppvuxen under eländiga och urfattiga omständigheter och oroade sig ständigt för sin ekonomi. Det dåliga självförtroendet var en följeslagare, inte minst efter det att Nationalmuseum hade tackat nej till arbetet Midvinterblot.
Museet ändrade sig senare och nu finns monumentalmålningen på paradplats ovanför museientrén.
Carl Larssons svaga nerver var en anledning till att Karin Larsson valde att avstå från måleriet efter att paret hade slagit sig ner i Sundbord. Hon blev sin mans stöttepelare och musa, tog hand om hemmet och familjen och ägnade sig åt det hon lärt sig på sin andra utbildning, den som hon hade fått vid slöjdskolan.
– Jag tror att Karin var nöjd över att stå i skuggan av Carl. Hon förstod säkert att det hade funnits risk för konflikter, säger Nina Zilliacus.
– Karin var stolt över Carls framgångar men det betyder inte att hennes konstnärskap inte ska lyftas fram.
Vilka finländska konstnärer tycker du har influerats av paret Larsson? – Akseli Gallen-Kallela och Pekka Halonen. De byggde också hus som kombinerade hemmet och ateljén. Precis som paret Larsson levde de på landet, nära naturen och hade sina barn som modeller.
– Isolationen var bra för konstnärerna. Efter det vilda livet i Paris behövde de slå sig till ro och ägna sig åt att skapa konst.