Återupptäckta Natalja Gontjarova kan ses på Ateneum
Den ryska konstnären Natalja Gontjarova kunde ha varit lika berömd som Pablo Picasso och Henri Matisse. Men hon var rysk och hade ingen självklar position i de parisiska konstnärskretsarna.
”Väst har visat mig en sak: allt som är av betydelse där har kommit från öst.”
Citatet tillhör Natalja Gontjarova och fälldes när hon stod på toppen av sin storhetstid, 1913.
Natalja Gontjarova är känd som Rysslands främsta avantgardistiska konstnär och var en multikulturell begåvning. Förutom måleri ägnade hon sig åt performans, kostymdesign och scenografi, bland annat.
Själv lanserade Gontjarova termen alltism på tal om vilken stilriktning hon representerade.
– Natalja Gontjarova var i sanning en gränsöverskridande konstnär, säger konstvetaren Timo Huusko.
Timo Huusko har varit finländsk kurator på den retrospektiva utställning över Natalja Gontjarova som öppnar på Ateneum i dag.
Natalja Gontjarova föddes i Tula söder om Moskva 1881. Hennes familj tillhörde den allt fattigare adeln och var textilfabrikörer. Släkten drev en fabrik som tillverkade segel till den ryska flottan. Tack vare sin bakgrund lärde sig Gontjarova grunderna i textilframställning.
Ryskt folklore var Natalja Gontjarovas främsta inspirationskälla. Hon samlade på ikoner, på tryckta bilder och på brickor med folkliga motiv.
Under sin tidiga karriär målade Gontjarova flera ikoner av vilka de flesta beslagtogs. Enligt den ryska ortodoxa kyrkan var det förbjudet för kvinnor att måla ikoner. Också målningar av nakna ryska kvinnor som Gontjarova målade konfiskerades.
Som nittonåring mötte Natalja Gontjarova sin livskamrat och blivande man, Michail Larionov, också han en känd avantgardistisk konstnär. Larionov arrangerade flera utställningar med arbeten av Natalja Gontjarova, bland annat den stora retrospektiva utställningen på Michailovas konstsalong i Moskva 1913.
Utställningen har blivit berömd dels för att den är den första utställning som presenterar en kvinnlig, avantgardistisk konstnär i Ryssland, dels för att Natalja Gontjarova själv gjorde uppmärksammad pr för sina arbeten.
Iförd ansiktsmålningar och tatueringar arrangerade Natalja Gontjarova futuristiska gatuperformanser för att locka publik till utställningen. Oklart är dock om hon uppträdde barbröstad.
Främlingar i Paris
Samarbetet med Sergej Djagilev kom att bli nästan lika viktigt för Natalja Gontjarova som mötet med Michail Larionov. Djagilev ledde Ryska baletten och han anlitade Gontjarova för scenografi och kostymdesign.
Tack vare Djagilev landade paret Gontjarova/Larionov i Paris där de efter den ryska revolutionen blev fast bosatta.
Men efter Sergej Djagilevs död 1929 var Natalja Gontjarovas storhetstid över.
– Natalja Gontjarova och Michail Larionov var främlingar i Paris och hade inga kontakter i den parisiska konstnärsvärlden, säger Zelfira Tregulova som är chef för Tretjakovs konstgalleri i Moskva.
Museet äger i dag en samling med över 400 verk av Natalja Gontjarova.
Skulle ni säga att Natalja Gontjarova kan jämföras med Picasso och Matisse? – Svaret är ja. Om årtalet nu vore 1913 skulle Natalja Gontjarova vara en internationell superstjärna.
Sina sista decennier försörjde sig Natalja Gontjarova och Michail Larionov på diversearbeten men Zelfira Tregulova vill inte gå så långt som att säga att de var fattiga.
De av Natalja Gontjarovas verk som fanns i Moskva konfiskerades av den sovjetiska staten efter revolutionen. Men Gontjarova hade också hundratals verk i sitt hem i Saint Germain i Paris.
Efter Natalja Gontjarovas och Michail Larionovs död donerade Larionovs andra hustru, Alexandra Tomilina, verken till den sovjetiska staten och samlingen återbördades 1988. Av skattetekniska skäl donerades en del verk till Centre Pompidou.