Riktig empati förutsätter beredskap till handling
Jag ramlar in på en sajt som heter SalesLounge och läser: ”För att kunna bygga hållbara relationer i såväl arbetslivet som privatlivet är det viktigt att förstå vikten av att vara empatisk. Det kan vara helt avgörande för att bibehålla goda kundrelationer. Om du vill ha långsiktiga framgångar kan det vara bra att försöka förstå dina kunder. Lyhördhet är en nyckel för framgångsrik försäljning.” Ja, numera används begreppet empati både si och så. Wikipedia-definitionen känns visserligen trygg och bra, om man bortser från den språkliga klumpigheten: ”Empati betecknar förmågan att uppleva och förstå andra personers känslor. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen håller med eller inte; till exempel en psykolog kan ha empati med en brottsling utan att bli likadan eller vara likadan.”
Intressant är ändå att se hur starkt man numera betonar att empati inte får förväxlas med sympati. Sympati är mer än att ”förstå och känna med” andra: det är att ”ta över” den andras känslor, att känna detsamma som den andra, det är – menar man – farligt, det är att gå över en gräns. Den farliga gränsen betonas särskilt starkt i utbildningar till människonära yrken eftersom den som går över den riskerar att bli oförmögen att hjälpa och så småningom utbränd.
Åbofilosofen Ylva Gustafsson konstaterar för sin del att medicinen fortsatt att intressera sig för empati men att det i dag är neurovetenskaplig och kvantitativ, experimentell forskning som dominerar. Man vill ha generaliserbara resultat, man vill ha naturvetenskapliga modeller för empati. Det har att göra med allt större krav på kostnadseffektivitet inom vården och ett minskat intresse för samhälleliga och etiska aspekter.
I ett experiment har man visat försökspersoner bilder av ansiktsuttryck och studerat deras hjärna med magnetkamera dels medan de bara tittat på bilderna, dels medan de imiterat ansiktsuttrycken. Resultatet – att reaktionen i amygdala är starkare när man imiterar ansiktsuttrycket – har tagits som belägg för ett samband mellan imitation och empati. Nej, SalesLounge är inte ensamma om att instrumentalisera empatin.
Samtidigt finns det de som anser att också empati är för slitsamt. I en artikel i Forskning och framsteg talar Tania Singer – psykolog och neuroforskare – för ett nytt begrepp: compassion (på svenska medkänsla), som beskriver något hon upptäckte då hon lade en buddistmunk i sin magnetkamera. När munken föreställde sig en person som led och riktade sin medkänsla mot henne var det område av hjärnan som reagerade inte – som vid vanlig empati – ett som hade med smärta att göra, utan ett som står för belöning. Singer blev förvånad och från sin plats vid datorn frågade hon honom vad han kände. Han svarade: ”bara värme och omtanke, ungefär som en mor inför sitt barn.”
Måste man inte fråga sig om inte denna buddistiska medkänsla kan upplevas så positivt därför att den i grunden är meditativ och passiv och inte förutsätter någon konkret insats för att hjälpa den som lider? Riktig empati förutsätter – menar jag – en insats, riktig empati förutsätter beredskap till handling.
”Man vill ha naturvetenskapliga modeller för empati. Det har att göra med allt större krav på kostnadseffektivitet inom vården och ett minskat intresse för samhälleliga och etiska aspekter.”