Corona eller klave? Finländare kan bli kvar på Teneriffa länge än

Coronaviruset avslöjar ett historiskt marknadsmisslyckande inom läkemedelsindustrin. Den osynliga handen har tappat taget. Vaccinutvecklingen kräver en ny global infrastruktur. Finländare befinner sig fortfarande i karantän på ett hotell på Teneriffa.

Vad kom först: hönan eller ägget? Inom vacciner är svaret entydigt: ägget. De flesta kommersiellt tillgängliga influensavacciner har odlats i befruktade hönsägg sedan 1940-talet. Vad kommer först inom läkemedelsindustrin: pengar eller altruism? Hos läkemedelsjättarna ”Big Pharma” får varken hjärtat eller boksluten blöda.

I sitt magnum opus Nationernas välstånd, publicerat 1776 under den skotska upplysningen, framhöll filosofen och nationalekonomen Adam Smith att vi ska tacka bagarens egennytta – inte hans människokärlek – för att vi har bröd på bordet. Enligt teorin samverkar konsumenter och företag med varandra som om de styrdes av en ”osynlig hand”, så att resurserna fördelas effektivt och samhällets välfärd maximeras.

Tyvärr har läkemedelsbolagens egenintresse, bristande konkurrens och flaskhalsar i utbudet – tillsammans med vaccinskeptiker – samverkat till en snedvriden vaccinmarknad. Det lär dröja innan vi ser ett coronavaccin på apotekshyllan.

Att ta fram nya vacciner är snårigt, dyrt och riskabelt. I regel kan det ta 15 år och kosta 1 miljard dollar. Regleringen är rigorös. Efterfrågan fluktuerar och kan rentav blåsa bort innan man når målet. Globalt väntas vacciner omsätta 60 miljarder dollar i år – en droppe i havet jämfört med läkemedelsindustrins omsättning på dryga 1,2 biljoner (miljoner miljoner) dollar – varav nästan hälften i USA.

År 1967 fanns 26 vaccintillverkare globalt, 13 år senare var de bara 17. Under 1980-talet lade många ner eller sålde sin vaccinutveckling. Dessutom hotade flera dra sig ur tillverkningen till följd av en flodvåg av rättsfall i USA under 1970och 80-talen. För att ge stabilitet och skapa kostnadseffektiva mekanismer för tvistlösning samt kompensation antog kongressen år 1986 lagen National Childhood Vaccine Injury Act.

Vaccinutvecklingen försummades ändå i årtionden till förmån för mediciner mot kroniska välfärdssjukdomar hos rika västerlänningar. Nu återstår fyra jättar: Glaxo Smith Kline (GSK), Sanofi, Merck och Pfizer. Då vacciner tidigare betraktades som allmängods, en bulkvara som såldes i stora volymer och med låg vinstmarginal, fokuserar tillverkarna numera på kassamagneter som ger feta intäktsströmmar, som HPV-vaccinet. Men på senare år har vaccinmarknaden igen börjat ta fart, omsättningen har fördubblats sedan 2014.

Kommersiella krafter skapar otillräckliga incitament. Utvecklingsprogrammet för ett vaccin mot sars, som delar 80 procent av den genetiska koden med covid-19, rann ut i sanden då epidemin lugnade sig efter 2002–2003. Det får vi nu sota för. Ofta hinner epidemin blåsa över innan vaccinet når marknaden, och intresset svalnar. Det tog över ett år för ebolavaccinet att nå patienterna i Västafrika 2014, trots att man jobbat på ett vaccin i ett årtionde. Inför äkta hälsokriser är marknaden kort i rocken. Vaccinutvecklingen kräver en ny infrastruktur, världen behöver en förebyggande – snarare än reaktiv – hälsoförsäkring.

Därför startades år 2017 initiativet Cepi (Coalition for Epidemic Preparedness Innovations), i samverkan mellan offentliga, privata, filantropiska och civila organisationer. Med uppbackning av bland annat Bill Gates sporrar Cepi mindre biotech-bolag att ge sig in i den riskabla vaccinmarknaden.

Vi får hoppas att man faktiskt färdigställer ett vaccin denna gång, även om det blir för sent. Epidemiska och pandemiska utbrott väntas bli alltmer frekventa i takt med ökande flygtrafik, urbanisering och klimatförändring. Samtidigt mognar insikten att vacciner inte bara är en hälsofråga, de skär på djupet genom vår ekonomi och säkerhet.

Coronaviruset lär i sinom tid slå till i form av en andra, global våg. Enligt epidemiologer kan 40–70 procent av jordens befolkning smittas under de kommande åren, dock oftast av en mild eller rentav symtomfri variant. Covid-19 kan bli en permanent del av vår tillvaro, en ny variant av säsongsinfluensa. Voilà: en ny rätt på vintermenyn. Och prosit.

Informationen som ges är knapphändig, poliser övervakar alla portar och så fort man tar av sig sitt munskydd kommer någon och säger till, berättar Jakobstadsbon Lena Smeds-Furu, som fortfarande sitter i karantän på det coronadrabbade hotellet på Teneriffa.

– Ingen ger oss någon information. Härom kvällen gick jag till receptionen och sade att jag måste få veta hur länge vi ska sitta här med tanke på jobbet. Inofficiellt fick jag då svaret att vi mentalt bör ställa in oss på totalt 14 dagar karantän, alltså att vi får åka hem 10 mars, säger Smeds-Furu.

Smeds-Furu uppskattar att omkring 500 personer befinner sig i karantän på hotellet. I går morse fick en del lämna hotellet. Det handlade om sådana gäster som anlänt efter att den coronadrabbade italienska mannen lämnat hotellet.

– Jag förstår inte riktigt logiken. De har inte varit här samtidigt som italienaren, men här kan ju finnas andra smittade som de nu varit i kontakt med, säger SmedsFuru.

Resan blev allt annat än vad hon och hennes man tänkt sig, men de försöker ändå njuta så gott det går.

– Det som stör allra mest är att vi skulle ha bytt till ett annat hotell på onsdagen, men så försattes det här hotellet i karantän på tisdagen.

– Vi får röra oss ute och vi får mat på restaurangen så vi klarar oss nog. Men visst känns det konstigt att ständigt tvingas bära munskydd så fort man lämnar sitt rum, säger Smeds-Furu.