Österrikes förbundskansler Kurz kör över sina gröna kolleger
Samarbetet ser inte ut att leva upp till förväntningarna. Den konservativa förbundskanslern förnedrar hänsynslöst sina gröna ministerkolleger i Österrikes regering.
När den nya österrikiska regeringen tillträdde strax efter nyår hälsades den med stora förväntningar som ett nytt fräscht experiment. Koalitionen mellan det konservativa ÖVP och De gröna var något helt nytt både på nationell nivå och på den europeiska arenan. Både i Österrike, där regeringskoalitionen hade stort stöd bland befolkningen, och i andra länder i Europa talade man om en ny öppning, ett samarbete mellan motpoler som motsvarade tidens krav.
Det är mer som skiljer dessa partier åt än förenar dem. Det ena är ett traditionellt högerparti som under förbundskansler Sebastian Kurz ledning håller på att utvecklas i nyliberal och populistisk riktning. Det andra är ett före detta protestparti med en vag vänsterinriktning som i många frågor har haft, och fortfarande har, ett diametralt motsatt program än ÖVP när det gäller socialpolitik, ekonomi, miljö och migration.
Det var många som frågade sig hur detta går ihop och hur länge regeringen kommer att hålla. I dag är dessa frågor fortfarande öppna. Vad som i alla fall har blivit alltmera tydligt under dessa två månader, är att förbundskansler Kurz med sitt slipade team helt håller på att köra över sina gröna ministerkolleger. Med hänsynslöshet och energi driver han sin egen agenda, tar upp förslag till lagändringar till exempel i migrations- och flyktingfrågor som inte finns med i regeringsprogrammet, avbryter och förnedrar gröna kolleger vid presskonferenser och beter sig i det stora hela som om han skulle leda en ÖVP-regering, inte en koalition.
Vicekansler Werner Kogler och hans gröna ministerkolleger har hittills hållit låg profil och svalt förtreten. Många i hans team saknar den långa politiska erfarenhet som finns hos ÖVP. Det gröna partiet gick helt oförberett in i regeringen och det tar tid att bygga upp en strategi för att driva sina egna intressen mot Kurz väloljade maskineri.
Kogler har valt den mjuka linjen och möter Kurz angrepp med passivt motstånd. När förbundskanslern överraskar med ett nytt politiskt utspel vägrar De gröna att kommentera det eftersom det inte är något man kommit överens om. Men den senaste tiden har Kogler också börjat komma med öppen kritik mot förbundskanslern. Till exempel kalllade han Kurz inställning i EU:s budgetförhandlingar oeuropeisk och jämförde ÖVP med en flipperautomat där lampor blinkar och klockor klingar men ingen riktigt vet vart kulan är på väg.
De gröna har en svår sits. Å ena sidan var det en hett åtrådd önskedröm att äntligen få regeringsansvar, å andra sidan riskerar de att förlora sitt väljarstöd om de är alltför undfallande mot ÖVP. Det är ännu för tidigt att säga att det konservativt-gröna samarbetet har misslyckats, men vi närmar oss gränsen för hur mycket De gröna kan tåla.
Huvudproblemet är att kansler Kurz och hans team har en ledarstil som med goda skäl kan kallas auktoritär. Det kan verka egendomligt att kanslern visar så stor hänsynslöshet mot sin regeringspartner De gröna och inte verkar att ta dem riktigt på allvar. Den politik han för i dag skiljer sig inte mycket från den han förde som ledare för den förra regeringen, koalitionen med högerextrema Frihetliga partiet FPÖ.
Vicekansler Kogler blir tvungen att skärpa tonen för att hävda sin egen linje och framför allt driva det regeringsprogram man hade enats om, i annat fall blir spänningarna inom koalitionen för stora.
❞ Han tar upp förslag till lagändringar till exempel i migrations- och flyktingfrågor som inte finns med i regeringsprogrammet, avbryter och förnedrar gröna kolleger och beter sig i det stora hela som om han skulle leda en ÖVP-regering, inte en koalition.