Viruset stresstestar globaliseringen

Först drabbade coronaviruset tiotusentals människors hälsa, sedan smittade det av sig på ekonomin. De politiska konsekvensernas konturer är fortfarande suddiga, men kan forma hur vi minns utbrottet.

En redan måttlig global tillväxtprognos för 2020 fick sig en törn då året inleddes med ett virusutbrott som bara fortsätter växa i omfattning. Det är värt att påpeka att myndigheter och läkare – både i Finland och internationellt – har betonat att det inte finns någon orsak till panik.

Själva viruset har inte heller klassats som en pandemi ännu. Däremot är konsekvenserna för ekonomin redan av pandemisk art. Hade virusutbrottet skett i land med mer anspråkslösa ambitioner hade reaktionerna kanske varit mer moderata, men när det sker i världens näst största ekonomi står världen på tå.

Kina har under de senaste årtiondena vuxit fram som en motor för tillverkningsindustrin, och då fabrikerna står stängda och de kinesiska konsumenterna sitter hemma utan lön blir följderna djupgående. Landet är både den största exportören och den näst största importören, vilket innebär att karantäner och restriktioner slår mot både utbud och efterfrågan.

Först med facit i hand kan man säga hur omfattande virusets effekter blir. Det står dock klart att den globalt sammankopplad ekonomins sårbarhet har blottats. För att förstå företagsoron behöver man bara läsa deras framtidsprognoser i boksluten som publicerats den senaste månaden. Virusrädslan är den gemensamma nämnaren.

Den senaste tiden har rapporter om fnurror på de internationella tillverkningstrådarna duggat tätt. Ett av de mest talande exemplen var då Jaguar Land Rovers vd menade att reservdelar flugits in i resväskor då transporterna stod stilla.

På det här sättet utdelar viruset ytterligare ett slag mot den globaliseringsprocess som har varit i skottgluggen under större delen av 10-talet, av både protektionistiska högerskäl och fördelningsmässiga vänsterskäl.

När G20-länderna möttes förra helgen var det ändå en företrädare för den internationellt sinnade mittfåran, franska finansministern Bruno Le Maire, som tog till orda om riskerna med ökad ekonomisk integrering.

”Vill vi fortfarande att bil- och läkemedelsindustriernas produktionskedjor till 90 eller 95 procent ska vara beroende av Kina? Det är inte protektionism, det visar bara nödvändigheten av att vara självständig utifrån ett industriellt perspektiv, sade Le Maire som tillhör Macrons centerliberala parti En Marche.

Trots virusoro kvarstår de ekonomiska argumenten både för och mot globalisering. 200 år efter att den formulerades håller den Ricardianska handelsteorin om att frihandel gör den totala kakan större fortfarande streck. Likaså ger globaliseringen skalfördelar och bättre möjligheter för företag att specialisera sig. Globaliseringen har gjort både fattiga och rika länder rikare, samtidigt som det också stämmer att nyttan inte fördelas jämnt och att de superrika blir allt rikare.

Men risken för systemkatastrofer kommer inte att försvinna, då klimatförändringen höjer risken för extrema naturkatastrofer.

Det ligger på politikerna att mejsla ut en lösning på hur stabiliteten ska tryggas, och där har mittenliberaler som Le Maire den svårare uppgiften. Det är lättare att formulera en politisk poäng utifrån förlorade jobb inom stålindustrin än på marginellt sänkta konsumentpriser över tid. Globalisterna har att balansera mellan sakliga argument och protektionism som läcker över på populisternas kvarn.

Till exempel var populistledaren Matteo Salvini inte sen med att kritisera regeringen för att inte kunna försvara sitt lands gränser när viruset kom till Italien.

Osäkerhet och rädsla tenderar att manifestera sig också i mörkare företeelser. Runtom i världen har nyhetsmedier rapporterat om ökad rasism och xenofobi riktad mot kineser, bland annat i form av restauranger i Seoul, Rom och Tokyo som förbjudit kineser från att komma in.

”Världen är inte redo för nästa globala pandemi”, sa Bill Gates redan för fem år sedan i ett videoklipp som fått ny spridning efter virusutbrottet. Den amerikanske mångmiljardären och filantropen ska redan ha donerat 100 miljoner dollar till forskning och bekämpning av viruset.

I Bill Gates mening är lösningen ökat internationellt samarbete, men hans oro för världen delas också av dem som drar den motsatta slutsatsen.

”Det ligger på politikerna att mejsla ut en lösning på hur stabiliteten ska tryggas.”

FREDRIK HäGGMAN

reporter