Norska laxodlingar dödar räkor
Finländarna äter fyra gånger så mycket norsk lax som för tjugo år sedan fastän den norska laxen får kritik för ohållbarhet. – Laxodlingen ödelägger räkfisket, säger den norske yrkesfiskaren Paul Jensen.
– Som ung kunde jag dra upp mellan trehundra och fyrahundra kilo räkor på en tur här ute. I dag får man vara nöjd om man får tre eller fyra kilo.
Det säger Paul Jensen, kustfiskare på Sommarøy utanför Tromsø, klädd i tunn jacka och jeans trots den arktiska vintervinden när vi tar en sväng till hans fiskebåt. Vanligen är han inte den som klagar. Så här års fiskar han skrei – torsk från det bestånd som växer upp i Barents hav och som vandrar till den norska Atlantkusten i januari–april för att leka.
– På mina fem första dagar ute med båten i år fick jag nio ton skrei. Min kvot för året är 43 ton. Det lever jag gott på, säger han.
Trots att partipriset har sjunkit får kustfiskarna omkring 35 kronor (3,50 euro) kilot för skrei. Paul Jensen kommer att göra ett prima resultat också i år.
– Lönsamheten är fantastisk. Det var den redan på 1970-talet men däremellan var det sämre på grund av ohållbart fiske, säger han.
Jensen driver kustfiskets intressen gentemot trålfisket och laxodlingen.
– Jag har inget emot fiskodling om den är miljövänlig, men dagens odlingar dödar räkorna, säger han med ett visst stöd av norsk havsforskning.
Dödlig cocktail
All havslevande lax riskerar att angripas av laxlusen, en parasit som livnär sig på laxens hud och skadar fisken. Laxodlarna bekämpar laxlus med så kallad putsarfisk som äter parasiten, med att vattenspola fisken, med skyddskjolar utanpå laxkassarna och med några andra okontroversiella metoder.
Men flera odlingar behandlar fortsättningsvis laxen med kemikalier och matar den med fodermedicin för att hålla parasiten borta. Laxlusen är ett kräftdjur, och kemikalierna som dödar den drabbar också andra kräftdjur, framför allt nordhavsräkan (ishavsräkan), som är den överlägset mest sålda räkan i Norden.
Åren 2009–2018 dumpade de norska laxodlarna 135000 ton avlusningsmedel i laxkassarna med mestadels väteperoxid och i mindre skala med azametifos, cypermethrin eller deltamethrin som verksamt ämne. Totalt passerade 1 miljard kubikmeter vatten med avlusningsmedel de norska laxkassarna, enligt forskningscentret Norce.
Därtill utfodrades laxarna med 53 ton lusmedicin mestadels med diflubenzuron eller teflubenzuron som verksamt ämne.
Forskning visar att väteperoxid stannar kvar länge i miljön och även kraftigt utspätt i havet är ämnet skadligt. Gifterna sprids effektivt, och man har funnit dödliga koncentrationer för nordhavsräka upp till tre kilometer från laxkassarna.
I forskningsinstitutet Akvaplan Nivas tester orsakade väteperoxidbehandling av odlad lax negativa effekter på 36 av 37 granskade arter redan vid bråkdelen av de koncentrationer som används vid avlusning. Testerna av andra avlusningskemikalier och läkemedel i foder visar på ödesdigra konsekvenser för skaldjur (se faktaruta), i synnerhet cocktailblandningar av olika gifter.
Forskarna påpekar att man inte har uppskattat storleken på räkbestånden i laxodlingsfjordarna och att de därför inte kan säga i vilken mån avlusningsmedlen påverkar hela räkbestånd, även om konsekvenserna för testade räkor är dödliga. Paul Jensen är inte lika försiktig i sina slutsatser:
– Havsbruket ödelägger räkfisket, fastslår han.
Mindre kemikalier
De norska laxodlingarnas bruk av samtliga läkemedel mot laxlus har ändå mer än halverats under de fem senaste åren, och för de flesta läkemedel har det minskat med 90 procent sedan 2015. Minskningen ser ändå ut att ha avstannat. Förra året användes samma mängd läkemedel som 2018, uppger Sjømat Norge som är riksförening för fiskeri- och havsbruksnäringen.
När HBL frågar vad näringen gör för att minska sin miljöpåverkan på räkor svarar Sjømat Norge per epost att man jobbar kontinuerligt med att ha ett så litet miljöavtryck som möjligt.
”Detta gäller självklart också för hanteringen av laxlus”, skriver man
och tillägger att branschen redan i tio år har samarbetat mot målet att minska miljöpåverkan. Vidare har man initierat forskning för att få fram ”kunskap om avlusningsmedlens möjliga miljöeffekter och bästa praxis för bruk, både med tanke på att uppnå goda effekter mot lus och för att minska miljöutsläppen”.
När Norges fiskarlag hösten 2018 krävde ett omedelbart stopp för giftiga avlusningskemikalier svarade dåvarande fiskeriministern Harald Nesvik enligt Fiskeribladet att det ”inte är möjligt att bedriva fiskodling utan läkemedelsbruk”, men att det måste vara försvarbart och ta miljöhänsyn.
Trots att andelen norska fiskodlingar som använder kemikalisk avlusning minskade från 72 procent 2015 till 38 procent 2018 har flera tusen avlusningsbehandlingar gjorts de senaste åren. De sammanlagda effekterna av detta är inte dokumenterade.
Sjømat Norge noterar ändå att regleringen av avlusning vid laxodlingar har skärpts, vilket har föranlett investeringar i ett antal nya kemikaliefria metoder för att bekämpa parasiten.
Norges sjømatråd som samarbetar med både fiskeri- och havsbruksnäringen för att utveckla exportmarknader säger att alla norska fiske- och havsbruksprodukter måste vara hållbara för att det totala exportvärdet ska kunna fördubblas till 200 miljarder kronor (20 miljarder euro) på 10 år.
Bland hållbarhetssatsningarna kan nämnas att Norce utvecklar ny teknik som ska kunna upptäcka angrepp av laxlus i ett tidigt skede för att effektivera bekämpningen. Bolaget Mowi som är störst i laxodlingsbranschen siktar bland annat på att lägga sina laxkassar mycket djupare där laxlus inte förekommer.
Laxen en god affär
Trots tidvis häftig kritik i Norge har havsbrukets dokumenterade miljöpåverkan inte hämmat den norska laxexporten. Tvärtom exporterade Norge 88 000 ton lax till ett värde av 6,8 miljarder kronor (680 miljoner euro) bara i januari i år. Ökningen från januari 2019 är 3 procent i volym och hela 21 procent i värde, tack vare att snittpriset steg från 62 till nästan 76 kronor kilot, uppger Norges sjømatråd.
Att exporten av norska räkor samtidigt halverades till 921 ton och att exportvärdet motsvarande 7,5 miljoner euro minskade med 32 procent från januari förra året uppges bero på säsongvariationer. Sverige, Storbritannien och Finland var de tre största exportmarknaderna för räkor i januari.
Ser man till de finländska konsumenternas beteende över en lite längre tid kan man notera att vi äter lite mer fisk än förut, men en klart tydligare trend är att andelen inhemsk fisk på tallriken har minskat, från 50 procent på 1980-talet till bara 18 procent 2017, enligt Naturresursinstitutet Luke.
Hälften av all importerad fisk är norsk odlad lax. Finländarna äter årligen fyra kilo norsk lax per person eller fyra gånger mer än vid millennieskiftet. Det betyder också att vi äter över tre gånger mer norsk lax än inhemsk regnbåge.
En annan utvecklingstrend är att den inhemska odlade fiskens miljöpåverkan har minskat kraftigt. Detta syns bland annat i WWF:s fiskguide som numera ger grönt ljus för inhemsk regnbåge men gult ljus för norsk lax.
Ett mål i Finlands vattenbruksstrategi är att öka självförsörjningen. Åtminstone för närvarande är det ändå inte den norska laxen som utgör hindret för tillväxt.
– Vår produktion räcker inte till för att möta efterfrågan. Vi får alltför få miljötillstånd, säger Irja Skytén-Suominen, ordförande för Finlands fiskodlarförbund.
Hon tillägger att den norska laxodlingen lokalt gynnar finsk fiskförädling i och med att norsk lax utgör en viktig råvara för förädlare i norra Finland.
❞ Som ung kunde jag dra upp mellan trehundra och fyrahundra kilo räkor på en tur här ute. I dag får man vara nöjd om man får tre eller fyra kilo. Paul Jensen