Forskare: I ett skarpt läge väger Ålands neutralitet lätt
Ett neutralt och demilitariserat Åland är ingen självklarhet – tvärtom. Det skriver forskaren Jukka Tarkka i sin nya bok där han visar att Åland varit en spelbricka i Östersjöns maktpolitik under ett och ett halvt sekel.
Under drygt 160 år har internationella avtal tre gånger förklarat Åland demilitariserat och en gång neutralt. Ändå har ”Fredens öar” dragits in i krigshandlingar när konflikter drabbat Östersjöregionen. Det visar att varken demilitariseringen eller neutraliteten är att räkna med när det kommer till kritan.
De här slutsatserna drar historikern och fackboksförfattaren Jukka Tarkka i sin nya bok Ahvenanmaa – Itämeren voimapolitiikan pelinappula (ungefär: Åland – en spelbricka i Östersjöns maktpolitik) som gavs ut på fredagen.
I boken tar Tarkka avstamp i finska kriget 1808–1809, då Finland och Åland anslöts till Ryssland. Han följer den militära händelseutvecklingen vidare till Krimkriget, då britter och fransmän på ett ur tsarens synvinkel retfullt enkelt sätt förstörde Bomarsunds fästning.
Operationer trots avtal
Sedan fredsavtalet i Paris som slöts 1856 efter Krimkriget har Ålands militarisering starkt begränsats – åtminstone på pappret. Men då Tarkka går igenom händelserna under första och andra världskriget ser det annorlunda ut, trots Ålandskonventionen i Genève 1921 som skulle säkra Ålands permanenta demilitarisering och neutralisering.
”Fyra gånger har Ålands befästningsverk förstörts och tre gånger har de byggts upp på nytt utifrån militärpolitiska behov. Sedan mitten av 1800-talet har fem krigförande länders (Finland, Ryssland, Tyskland, Storbritannien och Frankrike) och ett neutralt lands (Sverige) militära styrkor opererat på öarna, och dessutom trupper från båda sidor under inbördeskriget 1918”, skriver Tarkka.
Ålands säkerhetspolitiska historia visar därför enligt Tarkka att om demilitarisering och neutralitet ska samexistera förverkligas i praktiken ingendera – ifall det inte finns krafter som skyddar dem.
– Finlands beslut att besätta Åland under vinter- och fortsättningskriget och minera kringliggande vatten bidrog till exempel starkt till att Åland inte blev föremål för omfattande krigshandlingar under andra världskriget, säger Tarkka.
Östersjön, Östersjön och Östersjön
Tarkka vill därför lyfta fram att Ålands neutralitet inte kan tas för given om säkerhetsläget i Östersjön tillspetsas. Så har redan skett under 2010-talet, menar han.
– Den ryska säkerhetstyngdpunkten har delvis förskjutits från S:t Petersburg till Kaliningrad. Ryssland har därför satsat större militära resurser på Östersjöområdet. Nato har reagerat på det med större aktivitet i de baltiska länderna och starkare närvaro i Östersjön, säger Tarkka.
Därför borde Finland enligt Tarkka vakna upp till att den viktigaste säkerhetspolitiska dimensionen ur finländsk synvinkel inte längre är ”Ryssland, Ryssland och Ryssland”, utan ”Östersjön, Östersjön och Östersjön”, eftersom största delen av Finlands export, kommunikationer och datatrafik går över Östersjön.
På grund av sitt läge spelar Åland enligt Tarkka en nyckelroll. Men i en krissituation skulle Ålands demilitarisering och neutralitet inte försvåra en militär operation mot Åland, utan underlätta den, tror Tarkka, och hänvisar till exemplen i historien.
”Officerare som planerar sådana operationer kommer då att sända tacksamma tankar till de enkelt funtade själar som underlättat deras arbete genom att lämna Östersjöns bakdörr öppen” skriver han, och syftar på demilitariseringsavtalet 1921.
Finsk-svenskt intresse
Finland och Sverige har därför enligt Tarkka ett gemensamt intresse i att trygga Ålands säkerhet i ett krisläge: Sverige för att hindra ”ett laddat vapen riktat mot Stockholm” från att dyka upp på Åland, Finland för att säkra sina sjöfarts-, luftfarts- och datakommunikationer på Östersjön.
Det här är enligt Tarkka en röd tråd i försvarsövningarna mellan Finland och Sverige. På Åland förenas Finlands och Sveriges försvarsbehov till ett genuint gemensamt intresse, menar han.
– Försvarsövningarna med Sverige har nått fina resultat, ökat det finländska försvarets trovärdighet och förbättrat Ålands säkerhet, även om det inte är kutym att säga det högt. Ser du alltså på allvar en risk för militära aggressioner på Östersjön? – I nuläget finns det ingen vettig orsak för Ryssland att slå in på den vägen. Men då så mycket militär styrka är koncentrerad till ett geopolitiskt känsligt område finns det alltid en risk för misstag med oanade konsekvenser, säger Tarkka.
Han talar inte heller för en militarisering av Åland.
– Det skulle inte vara någon större idé att bygga upp befästningar och kustartilleri. I dagens läge skulle flyget och marinen vara avgörande för Ålands försvar.
Tarkka anser att demilitariseringen ändå haft samhällelig betydelse för Åland, trots att avtalen inte alltid respekterats.
– Själva idén har lämnat ett starkt avtryck i den åländska identiteten. De internationella avtalen känns trygga och är en källa till stolthet och självförtroende, trots att avtalen inte haft den praktiska betydelse de skulle ha.