Inställda evenemang signalerar panik
Det värsta är de självutnämnda experterna som går ut med sina egna domedagsprofetior, grafer och grundlösa uträkningar om hur stor del av världens befolkning som kommer att stryka med.
De ödsliga läktarna sprider en apokalyptisk stämning över världscupens avslutning i Kontiolax, den karelska skidskytteorten som den norska storstjärnan Tirill Eckhoff kallade det eländigaste stället i världen att ordna en världscup. USA:s lag har redan åkt hem, eftersom president Donald Trump har bestämt att sätta stopp för alla flyg från Europa. Gäller i och för sig inte amerikanska medborgare. Folk har mist förståndet. Butikshyllorna är tomma. Toapappret är slut överallt. Den oehört populistiska journalisten Sanna Ukkola twittrar att hon räknat ut att 200 000 finländare kommer att dö på grund av coronaviruset.
Sportnyheterna handlar bara om inställda evenemang. Det är klokt att stänga alla större idrottsevenemang för publik, eftersom virus lätt sprider sig i stora folksamlingar. Det är inte lika entydigt om det spelar någon roll om idrottsevenemanget i sig blir inställt.
Coronaviruset påverkar inte i sig idrottsutövarnas vardag. Precis som Kaisa Mäkäräinen uttryckte det inför världscupen i Kontiolax: de är vana vid att undvika trängsel, vara noggranna med sin hygien, och tvätta händerna ofta. Ingen i skidlandslaget skakar hand. Någonsin. Var och en skulle kunna ta modell av dem.
Jag har fullständigt normala bekanta som talar om coronaviruset som ett existentiellt hot mot mänskligheten. Det är det nog inte. Klimatförändringen är ett existentiellt hot. Men det är ingen särskilt bekymrad över.
År 2003 avled 70 000 människor i förtid i Europa på grund av värmeböljan. Förra sommaren avled enbart i Frankrike 1 500 människor på grund av hettan. I vinter har stora delar av Australien stått i lågor. Sambandet med klimatförändringen är uppenbart.
Det var dock ingen som spekulerade om F1-premiären i Australien borde bli inställd på grund av alla onödiga utsläpp. Ingen som övervägde om OS i Tokyo borde flyttas på grund av att det antagligen är olidligt hett i juli–augusti i Japan.
För tillfället har ungefär 9 000 personer drabbats av vanlig influensa i vinter, vilket är ungefär normalt. Flera hundra av dem avlider. Det har inte lett till inställda publikevenemang förut. Någon vill kanske inflika att coronaviruset är ett helt nytt virus som överbelastat hälsovårdssystemet i Italien. Men det effektivaste vapnet mot coronaviruset är dock fortarande mycket enkelt. Hygien. Det är antagligen i första hand avsaknaden av de ovanstående, grundläggande rutinerna som lett till att situationen eskalerat i Italien. Att säga det är inte att förringa coronaviruset, eller att avfärda coronaviruset som ”bara influensa”, eller att underskatta faran som coronaviruset utgör för dem som är i riskzonen. Det är fortfarande mycket som vi inte vet om coronaviruset.
Elitidrott är mer än någonting annat underhållning. Det skulle låta ansvarslöst, håglöst och dumt att ordna ett stort mästerskap, springa maraton, eller spela slutspel då tusentals människor kan drabbas av ett potentiellt livsfarligt virus.
Samtidigt är idrott någonting som förenar, skapar gemenskap, och ger folk någonting att prata om också under svåra tider. Jag är lite bekymrad över den panikstämning som sprider sig för tillfället. Det finns ingen orsak att hamstra toapapper. Det gäller bara att vara förnuftig, tvätta händerna, inte peta sig i näsan, nysa i skjortärmen, undvika folkmassor och inte gå ut om man är sjuk. Precis som alltid. Jag läste en uppmaning om att folk ska skölja grönsakerna innan de äter dem. Vad har människor gjort hittills? Skrämmande. Men ingenting har i praktiken förändrats för dem som förut har följt allmänna direktiv för att undvika smittor.
Förståeligt att en del av idrottsutövarna är oroade över sin egen hälsa. Egentligen har de inte större orsak att vara bekymrade än normalt. De är inte i riskzonen, om de inte lider av någon kronisk sjukdom. Det bästa de kan göra är att följa samma grundläggande principer som de förhoppningsvis har tillämpat förut så här under influensasäsongen. De största riskerna är associerade med att resa, så i det avseendet är det kanske klokt att avblåsa internationella evenemang, och inte mingla med journalister, fans, eller samarbetsparter.
I kontaktsport som ishockey, handboll eller basket finns det förstås en risk att en spelare överför viruset till en annan. De löper dock större risk att drabbas av viruset utanför spelplanen. I individuell sport som längdåkning är risken att överföra smittan till en annan deltagare liten.
Det värsta är de självutnämnda experterna som går ut med sina egna domedagsprofetior, grafer och grundlösa uträkningar om hur stor del av världens befolkning som kommer att stryka med. I det här skedet slukar folk all vilseledande information med hull och hår. Jag är dessvärre ingen expert i smittosamma sjukdomar, inte heller klärvoajant, så jag låter bli att uttala mig om hur många dödsoffer coronaviruset kanske kan kräva. Jag vet dock att virus inte sprider sig så där bara som strålning från en härdsmälta. Krävs närkontakt med en smittad. Smutsiga ytor. Droppsmitta. Virus sprider sig oftast genom att en smittad person hostar, nyser eller kontaminerar ytor med sitt snor.
förstås att skydda dem som är i riskzonen för att bli allvarligt sjuka. Det går bäst genom att, med risk för upprepning, sköta om sin hygien, följa myndigheternas direktiv, och använda sunt förnuft. Inte råka i panik. Panik smittar betydligt lättare än coronaviruset.
Då är det också vettigt att stänga stora idrottsevenemang för publik. Att ställa in enskilda idrottsevenemang helt på grund av coronaviruset har däremot mest ett symboliskt värde. Ur ett socialpsykologiskt perspektiv kanske det är fel att ställa in allting, eftersom det sänder ett budskap om att vi är mitt i en existentiell kris. Enligt ishockeyligans ordförande Heikki Hiltunen befinner sig vårt samhälle i en situation, som vi inte upplevt förut, samtidigt som han meddelar att säsongen är avblåst. Det här under samma dag som vi firade 80 år efter att vinterkriget tog slut. Perspektiv? Det signalerar panik.
Det är också den uppfattningen som får folk att gå ut och hamstra toapapper. Men det är kanske bra att folk överreagerar, hellre än att de inte reagerar alls. I framtiden kanske människor kommer ihåg att tvätta händerna oftare.