Reptilhjärna eller eftertanke?

CoRonaviRus Människan måste vara en irrationell varelse. Inom ett par veckor har världens ledande länder plötsligt blivit eniga om landsomfattande åtgärder och satsat miljarder euro för att stoppa spridningen av coronaviruset. Ändå tänker jag att klimathotet är ett mycket allvarligare problem för människans existens. Men när det gäller att lösa frågor kring uppvärmningen, koldioxidutsläpp och till exempel frigöring av metangaser finns varken enighet eller finansiella resurser att sätta in. Var finns logiken?

De senaste siffrorna (15.3 i HS) visar att av 150 000 smittade har cirka 5 000 människor dött. Dödligheten blir cirka 3,3 procent. Av de avlidna är de flesta gamla som dessutom har haft underliggande sjukdomar. Infektionsläkare räknar med att cirka 80 procent av de smittade får endast lindriga symtom.

Av någon anledning har detta snabbt påkomna virus väckt panik runt hela världen. Regeringar stänger skolor, universitet och arbetsplatser. Man begränsar rörligheten och samlingar av större folkgrupper. Aktiviteten i samhället avtar, restaurangerna står tomma, flyg avbokas och människor uppmanas arbeta från sina hem.

Regeringarna har genom sina snabba åtgärder lyckats skydda sina medborgare utan att stifta internationella lagar, hålla tusentals möten, diskussioner eller föra utdragna politiska förhandlingar. Myndigheterna på olika plan har helt enkelt analyserat läget utifrån hälsomyndigheternas direktiv, fattat sina beslut och verkställt dem med omedelbar verkan. Jag är imponerad!

Samtidigt hotas jordens knappa resurser av överkonsumtion och av en uppvärmning vilket kommer att ha betydligt allvarligare konsekvenser för mänskligheten än coronaviruset. Enligt WWF är en uppvärmning av haven med 3-4 grader en ”tipping point” när ingen återvändo mera finns. Uppvärmningen kväver växtligheten i haven och frigör metangaserna i Sibirien och också de betydligt större lagren av metan i havsbottnen med katastrofala följder för jordbruk, fiske och människan.

Samtidigt hotas jordens knappa resurser av överkonsumtion och av en uppvärmning vilket kommer att ha betydligt allvarligare konsekvenser för mänskligheten än coronaviruset.

Jag kan inte förstå vårt beteende på annat sätt än att det har med människans skyddsmekanismer att göra. När ett okänt virus plötsligt dyker upp, blir det panik och vi reagerar inte längre med eftertanke som vi gör i vanliga fall. Vår nedärvda reptilhjärna, från tiderna när vi hotades av vilddjuren på savannen, träder fram. Vi tar till de snabbaste lösningarna för att rädda våra liv här och nu. Hur det går sen, har ingen betydelse.

Kanske kunde man se det snabba beslutsfattandet kring coronaviruset som ett bevis på att mänskligheten under hot har förmåga att samarbeta och vidta åtgärder för att anpassa vår konsumtion till de begränsade resurser som jordklotet kan erbjuda.