Personliga kriser kommer att uppstå

CORONAVIRUSET Vad kommer att hända nu? Det är en fråga som många ställer sig. Vi befinner oss plötsligt i en totalt upp- och nedvänd situation, globalt och också individuellt. Det här var något som vi tänkte kunde hända i samband med klimatförändringen, även om ingen riktigt ville ta det till sig. Nu faller läget i famnen helt utan förvarning.

Jag funderar bland annat på vad som kommer att hända med alla de människor som förlorar sin utkomst. Det talas om ekonomiska kompensationer, men väldigt litet om den psykologiska hjälp som säkert också kommer att behövas.

Det handlar om människor som har koncentrerat sig helt på att lyckas i sitt liv, varit duktiga och satsat på att förverkliga sina drömmar. Hela deras liv och identitet hör ihop med att de lyckas fullfölja sina verk.

Jag är rädd att det kommer att uppstå väldigt många personliga kriser, att människor förlorar fotfästet och grunden för sitt liv. Dagens abrupta förändringar skapar förvirring och ett behov för människor att veta var de kan finna någon slags trygghetskänsla.

De flesta av oss hinner inte tänka på det egna välbefinnandet eller värdegrunderna när arbetet kräver all energi. Nu blir de här frågorna väldigt viktiga; när all yttre trygghet tas ifrån mig och allting blir ifrågasatt – vem är jag då? Vad kan jag förlita mig till, vem finns där för mig när jag inte klarar mig ensam? Jag hoppas att där finns någon som tar emot och stöder, inte bara ekonomiskt utan även på ett mänskligt, psykologiskt plan. Jag önskar att vårt samhälle förmår tillåta ett ”misslyckande”, som ju i detta fall inte är orsakat av någon enskild individ.

Den situation vi nu är i visar att livet är oförutsägbart; vi kan inte kontrollera alla situationer, men vi kan hitta sätt att stärka tilltron till oss själva, till att vi är tillräckliga som människor även om de yttre omständigheterna sviker.