Vårvinterns vemod
Det är i mitten av mars. Esplanadens gräsmattor är skirt gröna denna egendomliga vårvinter. De vackert skyltade affärerna ser tomma ut och Svenska Teatern har inhiberat alla föreställningar.
Jag går nu i Jean Sibelius fotspår för på Svenska Teatern hölls under det sista året av 1800-talet en patriotisk fest där man visade tablåer till musik av Sibelius. Delen Finland vaknar, som var en protest mot det ryska förtrycket, fängslade åhörarna.
Senare gjorde Sibelius om den till tondikten Finlandia.
På Esplanaden trivdes Sibelius, som vid sekelskiftet 1900 var ett nöjescentrum med samma livsglädje som i kontinentens stora metropoler.
Hotell Kämp drog till sig litteraturens och konstens stormän och var överlägset Sibelius favoritoas, i dag fortfarande lika praktfullt som en gång i tiden.
Utanför den ståtliga fasaden stannade eleganta ekipage. Herrarna hade skrudat sig i cylinder och damerna i bahytt och pälsar med rader av äkta pärlhalsband kring halsen. De välbärgade samlades i restaurangen med nerrökta väggmålningar, stora speglar, mässingsskrudade mahognypelare och framåtlutande skinnsoffor. Allting var magnifikt – kristallglasen, cigarrerna, askfaten och buteljerna.
Författare, konstnärer, journalister och andra intellektuella bildade kotterier.
Vid sitt stambord höjde Robert Kajanus, Juhani Aho, Eino Leino, Jean Sibelius och Axel Gallén tillsammans sina glas och drack.
Här föddes den berömdaste Sibelius-anekdoten om vilken det finns tiotals variationer: mitt under ett supkalas på Kämp åkte Robert Kajanus till S:t Petersburg för att dirigera en konsert. När han återvände till Helsingfors gjorde han en tur till Kämp och såg Symposiumkretsens medlemmar fortfarande sitta vid samma bord. En av dem utropade: Varför slänger du Kajus hela tiden i dörrarna. Sätt dig ner och drick som vi.
Jag sätter mig på en parkbänk, tar fram smarttelefonen och knäpper en bild av måsen som sitter på Runebergs kala hjässa. Måsarna är här. Det är också våren snart. Komponerade månne Sibelius något om våren?
På Youtube finns det ett digert urval av Sibelius musik. Via den kanalen har jag fått njuta av oändligt fler stycken av nationalkompositören än Finlandia, Valse Triste eller Tuonelas Svan. På smarttelefonen hittar jag Vårens vemod, La tristesse du printemps. Spelar upp stycket i den nyckfulla vårvintermånaden mars bleka solljus.
Trots namnet är musiken inte alltför vemodig och slutar med optimistiskt klingande klockor. Våren vaknar, snart knoppas krokusarna och glänser himlen. Vi lever under coronavirusets förtryck, men det vet våren inget om, den kommer som alltid med ett leende.